Osämja i bonusfamilj

Svårt o säga, försök håll kontakten med barnen som prio 1. Bra att de flesta är utflyttade men minns själv hur det var när pappan skaffade ny kvinna och man flyttade som 15 åring till mamma på heltid. Ingen kontakt med pappa idag, relation försämrades starkt av flytten och hans relation till den nya kvinnan. Prioritera barnen, prata med din man, försök hålla kvar i din tonåring. Gör inte samma misstag som min pappa 🙏🙏

Tack snälla du för svar.🙏
Mina barn kommer alltid först. Försöker göra trevliga saker med min dotter på mammaveckan. Vi shoppar, går på yoga och hon har även egen häst hos mig. Har samma erfarenhet som du med en pappa som träffade ny och glömde bort mig och mina bröder. Förstår dig till fullo. Är kanske så att kemin inte riktigt stämmer mellan min sambo och dotter. Vet också att tonårsperioden är tuff i sig. Är ibland orolig att hans raka tuffa sätt blir för mycket för henne. Samtidigt har han ju rätt i att hon också kan anstränga sig lite och hjälpa till hemma. Kram.

Tack snälla du för svar.🙏
Mina barn kommer alltid först. Försöker göra trevliga saker med min dotter på mammaveckan. Vi shoppar, går på yoga och hon har även egen häst hos mig. Har samma erfarenhet som du med en pappa som träffade ny och glömde bort mig och mina bröder. Förstår dig till fullo. Är kanske så att kemin inte riktigt stämmer mellan min sambo och dotter. Vet också att tonårsperioden är tuff i sig. Är ibland orolig att hans raka tuffa sätt blir för mycket för henne. Samtidigt har han ju rätt i att hon också kan anstränga sig lite och hjälpa till hemma. Kram.

Berätta för sonen att han kan bestämma om två år.
Se till att du och sambon går på kommunikationskurs. Lär er allihopa att ge direkt feedback. 

Tack Anna,
Jag gör allt för att få behålla båda i mitt liv.
Ska kika efter sådan hjälp.🙏
Kram.

Kan man verkligen kalla det för bonusfamilj när några i konstellationen inte ens vill ha med varandra att göra? Är det en bonus? Är det en familj? Kollade du inte av med ditt barn hur hon kände för det hela innan ni flyttade ihop?

Jag skulle personligen inte vilja leva mitt liv så att mina barn väljer bort mig, i synnerhet inte hemmaboende barn som inte har så mycket valmöjligheter. Vuxna barn kan man ju träffa på annat håll och enskilt, men att förlora vardagen med en ung tonåring skulle inte vara värt det för mig. I värsta fall kan det förstöra er relation för alltid om din tonåring känner att du väljer mannen framför henne. 
 

Är du säker på att du lyssnar ordentligt på vad dina barn försöker berätta för dig eller du sopar det under mattan med att "han är rak och bryter på tyska"? Jag tycker nämligen det verkar väldigt märkligt att man vantrivs så mycket hemma pga någon som "är lite rak och bryter på tyska".
I övrigt så är det din man som är vuxen. Han måste naturligtvis hälsa och prata med din dotter även om hon är tjurig. Vilket han inte klarar eller? Jag tror inte din man bara "är rak och bryter på tyska". Jag tycker att det verkar vara han som är tjurigast.

Jättetuff situation! Jag skulle nog överväga att bli särbo tills yngsta barnet hade flyttat ut. 

Jag kan inte tänka mig att förlora mitt barn på det sättet. 

Jag har inte riktigt samma erfarenhet (även om jag har tonårsbonusar) men mitt tips är att din sambo och dotter gör någonting tillsammans, bara de två? Går det att få till? Gärna på regulär basis. Självklart sambon och de andra barnen också. 

Att plötsligt behöva bo med en ny partner funkar inte för alla barn. Du skilde dig från deras pappa och träffade denne man? Hur fort gick det? Nu låter jag hård, men varför måste man prompt flytta ihop medan man har hemmavarande barn? Hade ni inte kunnat fortsätta som särbo?

Det är pga sånt här som många bonusfamiljer inte funkar. Mamma eller pappa blir kär, vill ha en ny familj och förväntar sig att det ska funka för alla. Men barnen har inte valt en ny vuxen eller nya syskon i sitt hem. 

Sen tycker jag att det låter överdrivet och omoget av dina vuxna barn att inte ens hälsa på er. Vad har de angett för skäl? De är ju inte berörda på samma sätt som din 13-åring, eftersom de inte behöver bo ihop med karln eller nytt syskon. 

Jag tycker att du ska vara ärlig mot dig själv och fråga dig om det inte blev fel från början här. Självklart ska mamma och pappa kunna ha en ny relation, men måste man prompt flytta ihop med barn hemma. Många verkar alldeles för fixerade vid att bo tillsammans, även om det kanske inte är lämpligt. 

Förstår inte riktigt hur det kan bli så här. Ni måste ju dejtat och hängt med varandra lång tid innan ni flyttade ihop, vad sa barnen då? 
Har man barn så känner man väl av en längre tid så alla trivs med varandra innan man tar steget att bo ihop? att visa sina barn den respekten helt enkelt, så dom får känna sig trygga i sitt hem. Om barnen är tveksamma till den nya partnern medan man själv är dödskär få får man helt enkelt fortsätta vara särbo och umgås mer när barnen är hos ex:en eller gör annat (vilket iftast inte är så svårt när dom är tonåringar).

Förstår inte varför alla måste jäkta in i samboskap när de har barn sen tidigare.

Nu bor ni redan tillsammans vilket gör det komplicerat. Hade ni varit särbos hade det funnits andra möjligheter. Men som några är inne på så ser relationen till den man du valt ut att skada relationen till dina barn. Är du beredd på att leva med konsekvenserna av att du valde mannen framför barnen, ja, då fortsätter du som innan och hoppas att din dotter, när hon mognat, finner sin egen väg i livet och i sitt förhållningssätt till att mamma lever med en man som inte talar med dottern. För precis som någon skriver är det han som är den vuxne, och han som kan förväntas ta det större ansvaret för att relationen ska kunna förändras till det bättre. Nu är inte förutsättningarna för det så goda eftersom det gått så långt att de inte längre talas vid. Du har ett stort arbete framför dig med att konfrontera en man som troligen inte lyssnar på kvinnor. Eller så finner du dig med risk för att relationen till din dotter försämras ytterligare. Men en ljusglimt är trots allt tt hon vill umgås med dig. Det gör att jag tror på din och din dotters relation trots det som hänt. 

Tack för alla svar. Ja det gick väldigt fort mellan oss dock fick dottern vara med och bestämma vart vi skulle bo.Har varit frid och fröjd i flera år här hemma tills puberteten började. Men erkänner även att min sambo absolut ibland är jäkligt envis och tjurig. Har föreslagit särbos tills barnen är vuxna men får inget medhåll. Har lite att grubbla på framöver och tar till mig vad ni skriver. Vi har iallafall  kommit överens om att sätta oss ned med min dotter i helgen och försöka reda ut vad som är problemet och göra något åt det.

Om du vill bli särbo så behöver du inget medhåll. Bli särbo om du vill.