Någon mer som har ett barn som inte kommer överens med morföräldrar?

Hur gammal är dottern? Hur ser umgänget med mormor vanligen ut?

Mina barn kom inte heller överens med mormor. Och det berodde nog mest på att min mamma var en ganska självupptagen person som sällan vare sig lyssnade eller kände in andra. Mina barn kände sig inte sedda eller uppskattade av henne vilket inte jag heller gjorde när jag växte upp. Barn känner om de är älskade och betydelsefulla för någon. Deras mormor kunde ösa grejer över dem men det är inte något som betyder ett dugg egentligen. Nu är hon avliden men ingen av dem har uttryckt någon saknad sedan dess. Hon var egentligen helt ointresserad av barn vilket märktes tydligt. Att avbryta ett barn som försökte berätta något var för henne inget problem men skulle aldrig gjort det med en vuxen människa. 0 respekt helt enkelt. 

Nu framgår det inte hur gammal din dotter är. Men man måste inte gilla sin mormor, oavsett om alla andra verkar göra det. och du har ju själv lite svårt för henne så kanske är hon en jobbig person helt enkelt. Och hon blir ju inte mindre jobbig bara för att hon blivit mormor. 

Däremot bör du lära din dotter att man inte behöver säga rakt ut till personen att hen är dum oavsett om det är mormor eller nån annan. Det beror ju lite på ålder, men i alla fall. 

Umgås lagom med mormor, förvänta dig inte mer av mormor än du tror att hon förmår utifrån sin personlighet, lär din dotter att vara artig. Du får vara ledsen för hur din mamma är, men det kommer sannolikt inte att förändra något. 

Det låter precis som min mamma. Hon har dessutom ett?favorit barnbarn?( som hon aldrig skulle erkänna) men det märks så tydlig.

Ja jag brukar prata med henne om det efteråt att man inte säger så. Hon blir bara så ledsen på sin mormor säger hon( inte alltid min mamma förtjänar det förstås) 

Hon är snart 7 år

När hon var bebis så träffas det rätt sällan för hon var sjuk då. Nu träffas de ca varannan helg. Men min dotter frågar aldrig efter henne och saknar inte henne

Varannan helg är kanske för ofta om det bara är irritation? Ni skaver kanske för ofta på varandra. Vi har aldrig träffats så ofta med barnens mor/farföräldrar, inte heller gjorde jag det i barndomen

Sedan : ifrågasätt dina förväntningar om alla älskar mor och farföräldrar. Dt är vanligt med konflikter. 

Ja jag tycker det men mormor tycker vi träffas alldeles för lite och ger mig dåligt samvete. Hon vill så gärna träffa hennes barnbarn och hon är så ensam så det är svårt 

Vill du att de ska ha en bättre relation? Tror du att det skulle vara bra för framförallt din dotter, men även för din mamma och dig själv?

I så fall, vad kan du göra för att förbättra relationen? Till exempel kan ni göra saker som är roligare för dottern, eller hålla umgänget kortare, eller associera någon särskilt rolig lek eller leksak med att vara hos mormor. Du kan prata positivt om din mamma när ni är hemma, titta på foton, inkludera henne i din familjs berättelser och historier. Vilka är din mammas styrkor och hur kan du se till att maximera dem i relationen och av samma anledning, vilka är hennes svagheter som du kan hjälpa till att avhjälpa eller undvika?

Hur är dina känslor i det hela? Är du trött på det hela? Neutral? Besviken? Sviken? Arg? Ledsen? Det lilla barnet inne i dig - hur mår hon? Det handlar ändå om din mamma.

Så klokt skrivet. Jag vill att de ska ha en bra relation för bådas skull. Tror dock min mamma tar det hårdast. Hon känner inte att min dotter gillar henne.
Jag ska försöka vara positiv men jag förstår även min dotter då jag känt samma som barn. Det är väl det som smärtar att det bara inte kan vara enkelt att umgås. Speciellt när hon blivit så gammal så man inte vet hur många år hon har kvar. 

Jag tror ingen av mina barn är speciellt förtjust i mormor eftersom hon aldrig gjort något för att lära känna dem. Aldrig varit barnvakt men inte heller umgåtts på tu man hand med dem bara för att. Hon får skylla sig själv tänker jag.