Mår dåligt över Praktik

Hur gammal är du och vilken typ av praktik är det? (Prao? Del av utbildning? Arbetsmarknadsåtgärd?). 

Barnen behöver bli tillsagda att det inte är okej att kommentera andras kroppar och särskilt inte på det sättet. Antingen från dig eller, om du blir upprörd, från övrig personal. 

Din respons är ju upp till dig att hantera (vilket jag inte påstår är lätt, det är ju förmodligen något du kommer få jobba på länge) och troligen inte barnens avsikt, men det innebär inte att det är ok. 

Hej, är snart 18 år och har min långa praktik på Barn och Fritids programmet. 

Jag har förklarat att folk kan bli ledsna om man säger såna saker och även om dom inte nämde något om min kropp och att i detta fallet var att jag inte såg söt och fin ut gör bara att i mitt huvud får det min att känna mig som tjock.. Många kanske hade struntat i detta men för mig är det något jag tänker på och mår dålig över.

Det här var väl inte så igenomtänkt!?

Privat är jag inte så förtjust i barn men inget jag visar utåt. 
Det handlade mycket om dom låga betygen efter att missat skola av ätstörningen och då fick jag anpassa val av linje efter dom låga betygen, 

Om du fortsättningsvis vill jobba med ett människoyrke så råder jag dig att försöka bli lite mer hårdhudad. Annars så får du nog anpassa val av yrke till att du inte klarar av att höra negativa saker om dig själv. Du kan inte ändra på andra människor endast på dig och hur du reagerar på dom. 
Det är säkert så som andra skriver ovan att det finns rutiner för hur sånt här ska hanteras på ett pedagogiskt sätt, du måste fråga dina handledare/mentorer. I övrigt så bör du försöka förstå att dina känslor existerar bara i ditt huvud och reflekterar inte sanningen.

Ja självklart, jag har bemött barnet pedagogisk istället för att bli arg samt förklarat att det är viktigt att inte säga så till kompisarna i skolan så att inte något barn som haft samma skeva kroppsbild som jag blir utsatt. 

Såklart kan inte jag ändra på menisker men i detta fall hoppas jag att Barnet 
kan lära sig något gott av att få en förklaring på hur detta kan påverka andra barn, eftersom min ätstörning startade av en dålig kommentar från en gammal klasskompis.

Tack för svaret!

Jag arbetar på Barn och fritidsprogrammet på en gymnasieskola. När du skriver att du inte gillar barn så mycket så undrar jag lite varför du valde det programmet från början? Jag vet ett antal elever som börjat hos oss men sedan efter första praktiken, valt att söka annat program istället, för att de insåg att de inte vill jobba med barn eller ungdomar. Din text låter lite åt samma håll. Har du någon gång pratat med en SYV om alternativ? 
Det finns många olika vägar att ta, om gymnasieutbildningen inte blev ett helt klockrent val. Du skulle nog behöva ett sånt samtal för att fundera över vad du ska göra sen. 

Du mår inte helt bra, vad det verkar, och det kräver en hel del av en att kunna jobba med människor. 

Det handlade mycket om dom låga betygen jag hade i grundskolan som gjorde att jag var tvungen att ta en linje där dem krävde låga merit. 

samtidigt så trivs jag på själva linjen och får alltid B eller  A  på uppgifter och folk brukar bli förvånade när jag säger att jag inte är så förtjust i barn och därför inte vill ha några egna. Tack ditt svar!

Fast det handlar ju i längden inte om att du klarar uppgifter eller att andra blir förvånade, utan att du ska trivas med och orka yrket i längden. Tror verkligen att du måste tänka över detta, om du påverkas så av negativa kommentarer. Finns mer passande yrken.

Absolut, Dock säger många lärare att det finns många yrken inom denna linjen och att man inte alls behöver jobba med just barn efteråt, förstår hur du menar med att jag ska tänka på vad jag verkligen trivs inom men har en termin kvar tills studenten och med mina nya betyg och prestationer vågar jag helt enkelt inte byta nu.
Men tack för ditt stöd !

Va bra att det finns andra möjligheter. Hoppas att det löser sig för dig.

Angående ditt val av linje och huruvida du borde byta så håller jag med dig, du är nästan klar och trivs i övrigt, och klarar dig bra i skolan trots att du haft dåliga betyg innan. Så det ska du inte alls fundera på. Som du säger, du måste inte jobba på skola eller förskola i framtiden bara för att du gått barn&fritid. Du kanske vill vidareutbilda dig och då är du hjälpt av bra betyg från gymnasiet, plus nu har du fått studievana och säkert bättre självförtroende också vad gäller pluggande.

För det andra är du bara 18 år och du kommer inte att vara samma osäkra person hela livet som du kanske är nu. Jag själv var extremt blyg och osäker på mig själv när jag var tonåring, pga att jag blev mobbad hela skoltiden. Det är det absolut ingen som skulle kunna tro idag tvärtom är jag nog ovanligt trygg i mig själv. Min ena dotter har lidit av svår social fobi och gick ut gymnasiet med urdåliga betyg pga det (skolk och för att hon aldrig var med på några redovisningar) men det vände och hon gick en yrkesutbildning där hon briljerade, hon har många vänner och pojkvän och har ett socialt jobb med mycket kontakt med kunder.

Barn kan vara väldigt elaka och säga sårande saker, inte för att de är elaka egentligen utan för att de helt enkelt inte har mognaden att förstå bättre, och de ser ju dig som en vuxen som de inte kanske tror har samma känslor som de själva. Jag tycker du kan förklara för barnen varför du blir ledsen när de säger sådana saker till dig. Ibland är det en styrka att våga visa sin svaghet. Barn är också väldigt förstående och omtänksamma och det här kan vara något utvecklande för både dem och dig själv. Och du ska bara vara just där en kort period, det är inte för alltid.