Ett högintelligent barn som inte kan fokusera i skolan

Det är heller inte farligt att hon får jobba med saker som hon redan kan och träna sitt tålamod på det sättet och anpassa sig till gruppen. 

Ännu en förälder med ett överintelligent barn alltså? Suck. Och skolan menar du ser inte detta? 

Jag lärde mig läsa själv när jag var 4 år, har fotografiskt minne för stavningar och har alltid legat minst tre år före i engelska. Tyska kan jag inte stava fel på, det är omöjligt.

Hade läst samtliga mytologier jag kunde hitta innan jag ens började med religion som diversifierat ämne. 

Hade läst Lilla fokus från pärm till pärm och gjort egna faktablad hemma med samtliga länder i världen, deras befolkning, statsskick, viktigaste städer och andra grunddata som jag då lärde mig.

Kom på en egen metod som låter mig multiplicera t.ex. 57 x 57 väldigt fort, så den lärde jag givetvis min son. Tolvans tabell är...gullig?

Började lära mig spela piano själv på förskolan när jag var 5, för där fanns ett piano. Fick till min lycka börja på musikskolan. Kunde ca 5000 sidor noter utantill när jag höll på som mest och river av tredje satsen på Månskenssonaten en bra dag. Har komponerat lite själv och spelat det på konsert. Fast jag tycker inte att jag är särskilt musikaliskt begåvad egentligen, där är det mer minne och övning.

Flera lärare sa till mig i nian att om det hade funnits ett högre betyg än 5 i deras ämne så hade jag fått det.

Skrev t.ex. en uppsats i gymnasiet om Belgiens historia och eftersom det inte fanns några böcker på svenska om det så fjärrlånade jag en bok på danska om Belgiens historia och skrev min uppsats utifrån den. Det var ju inget svårt,  läraren tyckte att min uppsats blev väldigt lång bara.

Jag lärde mig 50 decimaler på pi som en kul koncentrationsövning på en rast. 35 år senare kommer jag fortfarande ihåg dem.

Jag har fått mer än maxpoängen på en tentamen vid universitetet för att mina svar var så bra att läraren ökade max.

Så- hur menar du att det relevant för någon med den kapaciteten att andra behöver repetera saker tio gånger eller inte kan läsa eller räkna när de går ut nian? Hade du själv velat ha ett jobb som bara gick ut på att vika kartonger åtta timmar om dagen, alla dagar på året?

Så är skolan för mig och min son, och vi har inga diagnoser alls förutom att vara extremt uttråkade. Och själv har jag varit mobbad dessutom- ingen lärare reagerade på det heller.

Grundskolan ska ge alla elever möjlighet att utvecklas. I mitt fall är det synnerligen tveksamt och min mamma fick alltså KRITIK av lärarinnan i ettan för att jag kunde läsa, när hon försynt frågade om jag kunde få läsa kapitelböcker istället för att sitta och ljuda vokaler med övriga klassen och ha så tråkigt att jag grät.

Skolan ska banne mig skämmas över sådant. Och skämmas över hur de hanterade min son, för inget har alltså blivit bättre på 30 år. 

Jag tror tyvärr att en del av problemet är att ytterst få lärare själva har extremt lätt att lära sig saker utan att behöva öva på det. Dessutom utgår lärarutbildningen från normalbegåvade barn och barn med svårigheter.

Det är därför inte konstigt att det är svårt för de flesta lärare att förstå barn med särbegåving.

Det är ovanligt med lärare på lågstadiet som är extremt duktiga på matematik. Är man extremt duktig på matematik väljer man för det mesta ett annat yrke.
Har under min skoltid själv haft en matematiker som lärare, men han gick tyvärr tillbaka till att undervisa på universitete.

Det stämmer inte. Jag arbetar på en lärarutbildning och det är många som inte klarar utbildningen. Jag undervisade nyss på andra året för grundlärare och där var det bara 2/3 kvar av de som började för två år sedan. Av de som är kvar var det under 50% som klarade ordinarie tenta på den kursen. Efter termin 4 brukar vi ha ungefär hälften kvar av de som påbörjade utbildningen så det är många som inte klarar kurserna.

Det är lätt att komma in på utbildningen, men många kommer alltså inte igenom utbildningen. Inte hos oss i alla fall. 

De flesta studenter som inte klarar utbildningen gör det på grund av brister i språk och/eller matematik. 

Med två barn på olika skolor har vi sett exempel på både fantastiska lärare och fullständigt inkompetenta lärare, både vad gäller kunskap i olika ämnen och förmåga att hantera problem i klassen.

Ibland när vi fått veckobrev har vi undrat om man ska skratta eller gråta åt syftningsfelen. När vi påpekade att sonen kände sig otrygg i skolan när en klasskamrat misshandlat flera klasskamrater ,och läraren menade att man inte alltid kan känna sig trygg var ialla fall skrattet långt borta. 
Vi fick lära dottern att det var bäst att ignorera alla stavfel hennes lärare i 2;a klass gjorde. Dock gick gränsen för hennes del när läraren skrev "Trevligt påsklåv" på tavlan- då smet hon in på rasten och ändrade...

Det är tufft för lärare att hinna med att undervisa alla elever, men att vägra låta föräldrarna till en elev i 3:an skicka med mer utmanande material låter mer som en prestigefråga än ett resursproblem. 

Själv minns jag massvis av extraböcker som inte gav något från skolan. På lågstadiet hade jag oftast en bok att läsa under bänken Det gjorde att jag hade något att göra när jag gjort det jag skulle, och tack och lov hade jag en lärare som låtsades att hon inte såg något... 

Ditt barn låter inte högintelligent. 

Högintelligens har ju inget att göra med hur någon låter. Utan handlar om dess kognitiva förmågar. 

Du måste vara oerhört intelligent som kan göra denna bedömning baserat på information på ett forum. Får jag fråga vad i TS information som gjorde att du kom fram till att TS barn inte är högintelligent? Uppriktigt intresserad.