• Anonym (Trött)

    Hur får ni ihop allt?

    Jag har varit hemma på heltid under flera år och hade stenkoll på barnens läxor och prov. Började jobba lite i våras och på allvar höstas och jag känner hur mer och mer glider mellan fingrarna och jag har helt enkelt inte energi att förhöra en massa längre. 


    Min man är på mig om hur viktig deras skolgång är, men vad ska jag göra när jag fullkomligen kraschar på kvällen?
    Jag har kallats egoistisk av släktingar på grund av de konsekvenser mitt val att börja jobba gett familjen.

    Jag förstår inte hur ni som alltid jobbat såhär får ihop det! Och så ska alla vardagens hushållsgrejer hinnas med också.

    Mat får vi redan hemlevererat och han vill inte ta in städhjälp, så det finns inte så mycket mer jag kan göra känner jag... 

  • Svar på tråden Hur får ni ihop allt?
  • Mrs Moneybags
    Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 12:12:10 följande:

    Alla tre går i skolan, så är inte småbarn. De har diagnoser som gör att det inte går att lämna över ansvaret för skolarbetet helt på dem. Den äldsta som går i högstadiet börjar gradvis kunna sköta mer och mer av det själv.
    Min man är borta över tolv timmar per dag, så om vi ska kunna ha lugna helger tillsammans måste städning etc fixas under veckan.
    Jag har försökt så många gånger att få till en förändring, men han är inte mottaglig. Om jag föreslår att han tar matlagningen en dag tex så får jag ett tal om varför det inte är hans ansvar.
    Gällande läxor kan han hjälpa till med matten om han har ork, men resten är mitt ansvar.


    Det kanske helt enkelt inte funkar att en förälder jobbar 12 timmar och den andra 8 timmar om man har tre barn med diagnoser? 
  • Anonym (Trött)
    Mrs Moneybags skrev 2022-11-18 12:18:35 följande:
    Det kanske helt enkelt inte funkar att en förälder jobbar 12 timmar och den andra 8 timmar om man har tre barn med diagnoser? 

     


    Drygt två av de tolv är restiden till och från, men absolut är hans dagar för långa. Han har dock gjort klart att han inte kommer gå ner i tid så länge jag inte tjänar mer och jobbar jag mer så blir det ju ännu mindre tid till allt hemma... Jag förstår inte hur det ska gå ihop.

  • Anonym (40ish)

    Vi arbetar inte heltid någon av oss och har lyckats få jobb som ligger nära hemmet med korta dagar, men likväl sitter vi med läxorna sista kvällen. Vi försöker sätta oss flera gånger innan, men det är alltid något som händer, grannar som knackar på folk som ringer eller andra saker som måste fixas.

    Har många gånger undrat hur folk som arbetar hela dagarna får ihop det. Min teori är att många inte gör sina läxor helt enkelt och skolan har inget maktmedel att tvinga dem. Vad ska det bli av framtidens unga?

  • Jemp
    Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 11:12:51 följande:
    Hur får ni ihop allt?

    Jag har varit hemma på heltid under flera år och hade stenkoll på barnens läxor och prov. Började jobba lite i våras och på allvar höstas och jag känner hur mer och mer glider mellan fingrarna och jag har helt enkelt inte energi att förhöra en massa längre. 


    Min man är på mig om hur viktig deras skolgång är, men vad ska jag göra när jag fullkomligen kraschar på kvällen?
    Jag har kallats egoistisk av släktingar på grund av de konsekvenser mitt val att börja jobba gett familjen.

    Jag förstår inte hur ni som alltid jobbat såhär får ihop det! Och så ska alla vardagens hushållsgrejer hinnas med också.

    Mat får vi redan hemlevererat och han vill inte ta in städhjälp, så det finns inte så mycket mer jag kan göra känner jag... 


    Är det du som knappt fick börja jobba för din man? 

    Det naturliga svaret är ju annars att mannen steppar upp gällande både städning och läxhjälp. Och det oavsett vad han tycker om ditt arbete. 

    Våra barn har inte läxor än så den biten försvinner. Övrigt funkar genom tillräcklig struktur (listor, påminnelser på telefon osv), förenklas av att min sambo gått ner lite i tid och att vi tyvärr får prioritera en del kring vad vi vill lägga energi på. 

    Ang just ditt problem så dels blir man ju ofta väldigt trött i början av förändringar som nytt eller ökat jobb. En omställningsperiod dvs. Sen får man se över utifrån förutsättningar (har inte läst hela tråden):
    - kan barnen ta mer ökat ansvar själva? Hur gamla är dem?
    - har skolan läxhjälp?
    - behöver nån av er gå ner i tid eller sålla bland egna fritidsintressen? 
    - kan man förändra upplägg? Jag tränade tex ofta glosor i bilen till stallet som tonåring, men det beror ju såklart på både inlärning och vad man har för aktiviteter.
    - gemensam kalender
  • Anonym (40ish)

    Vi arbetar inte heltid någon av oss och har lyckats få jobb som ligger nära hemmet med korta dagar, men likväl sitter vi med läxorna sista kvällen. Vi försöker sätta oss flera gånger innan, men det är alltid något som händer, grannar som knackar på folk som ringer eller andra saker som måste fixas.

    Har många gånger undrat hur folk som arbetar hela dagarna får ihop det. Min teori är att många inte gör sina läxor helt enkelt och skolan har inget maktmedel att tvinga dem. Vad ska det bli av framtidens unga?

  • Anonym (Linn)
    Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 12:25:37 följande:

     


    Drygt två av de tolv är restiden till och från, men absolut är hans dagar för långa. Han har dock gjort klart att han inte kommer gå ner i tid så länge jag inte tjänar mer och jobbar jag mer så blir det ju ännu mindre tid till allt hemma... Jag förstår inte hur det ska gå ihop.


    Ytterligare en kvinna som knäar under allt ansvar, allt medan mannen anser att han inte behöver ta något som helst ansvar för sitt egna hem och sina egna barn. 

    Mannen får såklart gå ner i tid. Samt söka med ljus och lykta efter arbeten närmare hemmet.
    Det funkar som sagt inte att jobba så när man har tre barn, som dessutom har diagnoser. Att dessutom neka sin fru, den som faktiskt tar sitt ansvar och ser till att allt rullar så att mannen kan jobba som han önskar, städhjälp är mer än magstarkt. 

    Jag gissar att han är oerhört bortskämd och van att få sina dagar som han önskar. 
    Nu är han arg eftersom du slutat att ta allt. Han tänker då rakt inte ändra något! Han har det fint som han har det.
    Att neka dig städhjälp är ett straff, om du inte får hjälp kommer du inte att orka och då kommer du att inse att det var dumt att börja jobba. Så går du tillbaka till att sköta hem och barn så han slipper. 

    Ta hand om dig TS. Gå inte in i väggen. Ta hand om dig ekonomiskt. Har du egna pengar på kontot så vågar man också säga ifrån på ett annat sätt. 

    För att svara på din fråga: I de flesta familjer hjälps man åt. Och man anpassar sig. Man ligger ständigt efter med städningen. Middagen blir regelbundet något enkelt och snabbt. Igår åt vi alla frysta färdigrätter hemma hos mig. Man delar upp göromålen hemma. Man delar på att hämta och lämna barn, samt skjutsa dom på aktiviteter. Man delar på läxläsning. 

    För man tar ju såklart ansvar. Och i en familj vill man varandra väl, man vill inte att den andra går på knäna. 
  • Jemp
    Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 12:25:37 följande:

     


    Drygt två av de tolv är restiden till och från, men absolut är hans dagar för långa. Han har dock gjort klart att han inte kommer gå ner i tid så länge jag inte tjänar mer och jobbar jag mer så blir det ju ännu mindre tid till allt hemma... Jag förstår inte hur det ska gå ihop.


    Städning tar vi bara det som behövs (dvs disk, nån maskin tvätt...) i veckorna och resten en helgförmiddag. Med en man som inte tar sitt ansvar i veckorna blir det ju än mer naturligt att det sparas till honom på helgen.
  • Anonym (Petimätressen)
    Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 12:25:37 följande:

     


    Drygt två av de tolv är restiden till och från, men absolut är hans dagar för långa. Han har dock gjort klart att han inte kommer gå ner i tid så länge jag inte tjänar mer och jobbar jag mer så blir det ju ännu mindre tid till allt hemma... Jag förstår inte hur det ska gå ihop.


    Då får han väl byta jobb ett par år då.

    Alla får göra uppoffringar när man har barn, så typiskt män som tror att allt ska vara som förut i deras ände när man har satt tre barn till världen.

    Han har inte råd med städhjälp?
    Han har inte ork till läxor?
    Han har inte råd att gå ner i tid eller göra något åt sina arbetstider?

    DU har inte råd att bränna ut dig från arbetsmarknaden för att han ska fortsätta jobba vansinnestimmar. Jag hoppas verkligen att han har kompenserat dig med pensionsinbetalningar under dina föräldraår. Risken är rent krasst 50% att han drar med sin högre pension innan ni kommer dit. Men annars är det kanske bara så att ni inte hade råd med tre barn (och de merkostnader för bostad, bil mm det medför) egentligen.

    Jag tycker du ska fråga honom (neutralt och vänligt, inte anklagande) hur han tror hans vardagsschema hade blivit om du inte orkar längre utan skiljer dig och han måste ta barnen själv varannan vecka. Det kanske kan ge honom en tankeställare och hjälpa honom att inse att något måste ändras här. 

    Jag blir bara så lessen över att kvinnor fortfarande år 2022 inte tycks inse att det är den som tjänar minst som faktiskt inte har råd att sitta hemma. Varje krona i pensionsinbetalning gör rmycket mer skillnad för dig än för en som redan har en bra bas och därför också kommer att bli beskattad högre.

    Jag borde skicka er alla till pedagogiskt kafferep med min mammas väninnor för de sitter nu och lipar i kör över sin dåliga pension efter många år hemma, deltid  och en gubbe som antingen drog eller dog.

    Det var deras eget val säger någon. Ja, men en vettig partner inser att det inte är ett bra eller rimligt val att göra sig själv till fattigpensionär för att den andre ska kunna jobba häcken av sig- man kanske kunde turas om lite mer i alla fall?
  • Tekopp

    Jag har inte läst alla svar men tänker två saker 
    1) Good enough duger bra 
    2) Din man behöver skärpa till sig. Vad är det för attityd att klaga på dig? Han får ta sig i kragen och sköta minst hälften och/eller acceptera exempelvis städhjälp

    Jag förstår dig. Man känner alltid att man inte gör nog på någon front när man är heltidsarbetande mamma med flera barn. I mitt fall fem. Good enough på alla fronter och delegera ansvar. Inklusive att barnen måste ta en hel del ansvar i relation till ålder. Det är bara nyttigt.

  • Anonym (Att välja sina strider)
    Anonym (Trött) skrev 2022-11-18 12:12:10 följande:

    Alla tre går i skolan, så är inte småbarn. De har diagnoser som gör att det inte går att lämna över ansvaret för skolarbetet helt på dem. Den äldsta som går i högstadiet börjar gradvis kunna sköta mer och mer av det själv.
    Min man är borta över tolv timmar per dag, så om vi ska kunna ha lugna helger tillsammans måste städning etc fixas under veckan.
    Jag har försökt så många gånger att få till en förändring, men han är inte mottaglig. Om jag föreslår att han tar matlagningen en dag tex så får jag ett tal om varför det inte är hans ansvar.
    Gällande läxor kan han hjälpa till med matten om han har ork, men resten är mitt ansvar.


    Nä, nä, nä. Vi har städhjälp varannan vecka och ÄNDÅ går viss tid på helgen till förberedelse och tvätt, städ och förberedelse av vardagen!

    Det går inte att ha ett hushåll med "hemmafru" som jobbar. Skolan kan liksom inte planeras till helgen... Men hemarbete, såsom städ, tvätt, matlagning behöver få utrymme.
Svar på tråden Hur får ni ihop allt?