Oärlighet i lång relation

Hej jag ska försöka dra det hyffsat komprimerat för att spara dina ögon. Jag söker lite råd då jag har varit gift i 13 år. Min bättre hälft och jag har gemensamekonomi förutom att partnern har ett privat bankkonto sedan innan vi träffades medans jag lagt till henne på mina konton så dom delas med henne. Bortsätt från ett e-sparkonto som inte används, det ser partnern inte. Tidigare under många år fick partnern lön på sitt privata konto och hävdade att det inte gick att välja vilket konto hennes lön betalades ut på. Så partnern förde över eller swishade varje månad (efter flera påminnelser) Hur som helst allt funkade ändå och sedan kanske 1-2 år tillbaka har partnern ändrat så pengarna kommer på vårat gemensamma konto som min lön alltid gjort. 

Vi har alltid haft en bra relation och vi har fyra barn ihop och har en väldigt stark kärlek. Problem har uppstått just kring ekonomi och ärlighet då det för kanske 8-10 år sedan kom fram att partnern var väldigt förtjust i en kollega men "dom var bara kompisar" även om det var ett väldans smsande och snackande utanför arbetet. Nästan så det var viktigare med smsen än att ens höra mig. Det var då jag ifrågasatte deras ovanligt tajta relation. Efter lite tjaffs och jag markerade att jag inte var bekväm med deras relation så avbröt partnern kontakten just för att jag bad henne göra det. Finns rätt mycket runt om kring det här men som sagt jag summerar det lite (jag är egentligen inte särskilt svartsjuk men jag är inte blind heller och man märker om någon är smått förälskad i någon) Under denna tid hade jag betalningsanmärkning från en periiod mellan studier och första jobb/flytt att en räkning försvann i flytten och hamnade hos kronofogden. 

Spola fram 3 år och betalningsanmärkningarna var borta. Det köptes hus och togs ett lån på 200.000 för lite prylar till hemmet. ytterligare 2-3år gick och det var dags att lägga om lånen för att få bättre ränta. Väl inne hos banken så var allt gutt men dom sa att det var något med min partner som gjorde att det inte såg bra ut och dom ville inte hjälpa oss (jag var där själv men  partnern visste om att jag var där och med vilken avsikt) så jaha okej dom kunde inte säga vad som var problemet och jag åkte hem och frågade partnern vad det kunde vara för något. Nej det visste partnern inte, det skulle inte vara några problem. Vid löning så uteblev partnerns lön och då på kvällen kom partnern gråtandes om att kronofogden gjort utmätning på lönen då det fanns skulder för 350.000-450.000 för diverse lån som tagits. Det var 2-3 blankolån. Det var en jäkla smäll så jag började ställa lite obekväma frågor och fick mer eller mindre tvinga partnern att börja kolla upp detta och polisanmäla det (då partnern påpekade att det var idkapning inte dom) Enligt partnern var det hela väldigt jobbigt och helst ville partnern inte ens prata om det utan bara gräva ner sig typ. Hur som helst så las polisutredningen ner (långivarna kunde inte berätta för partnern enligt partnern då, vart pengarna betalats till) Kronofogden via tingsrätten krävde betalning på nära en halv miljon. Jag fick låna till detta och betalade hela skulden då jag trodde på partnern om att det kanske var idkapning. Även om allting lät VÄLDIGT luddigt.

Några år framåt och hennes anmärkningar var borta så nu äntligen kunde vi lägga om lånen och utöka bolånet för att svälja den fina skulden vi fick tack vare idkapnings historien. Under denna tid har partnern varit kassör i en förening och där har det uppstått frågetecken kring föreningens ekonomi då det försvunnit pengar från deras konto till partnerns privata (som jag inte har tillgång till) Säg att anmärkningarna försvann i Augusti och i Oktober pratade vi om att i Januari fixa med lånen för då skulle partnern börja en ny tjänst med betydligt bättre betalt än innan. Vår son hade då gjort en adhdutredning och jag letade efter dessa papper i partnerns "skåp" som innehåller en massa skit tex räkningar som partnern gömmer där. Då råkar jag hitta en massa oöppnade räkningar som tillhör partnern. Två av dom var inkasso och två från långivare så som moneygo och norweigan bank. Min reaktion var i ren panik att fan nu är det en till idkapning så jag öppnade kuverten och jagade partnern på jobbet. Partnern sa att nej det var ingen idkapning utan partnern hade lånat pengar och vi skulle diskutera det på kvällen. Så vid diskussionen så var attityden som att jag var dum i huvudet som frågade vad det var till, summan var ganska liten på 55.000 men det större problemet var att dessa kreditupplysningar kan försvåra det vi ville göra med lånen i januari. Jag har efter en väldigt konstig diskussion då fått lite information som att pengarna har gått till föreningen som partnern är kassör för. Varpå jag så klart undrar varför i hela världen partnern lånar pengar och betalar till en förening? Fick ingen riktigt bra förklaring mer än att dom behövde dom. (vi hade nog behövt dom mer)

Så till problemet, jag upplever att partnern ljuger både om denna incident, och den tidigare idkapningen för det är för mycket saker som helt enkelt inte stämmer eller låter rimliga plus att partnerns beteende är mer som att partnern blir irriterad att jag ställer frågor och "snokar" istället för det stora problemet att vi kommer typ behöva sälja huset om det fortsätter så här. (Det verkade inte så jobbigt för partnern) Jag kände att eftersom detta påverkar mig och barnen och det börjar spåra ut med partnern så har jag loggat in på partnerns privata bankkonto för att se vad det är för något som för sig gått där. Från vad jag kan se så har en mindre summa på kanske 10.000 gått till föreningen och resten har använts för att betala räkningar av diverse slag. Jag kan inte riktigt se vad det är när partnern betalat säg 3500 till klarna.Det dumma med det hela är att vi har haft tillräckligt med pengar men ändå har det "myglats" i detta privata konto med diverse utgifter. Jag har fått uppmaning av partnern att bestämma hur jag vill göra (separera eller typ...trolla) Jag känner att om partnern inte har gjort något fel borde den vara väldigt upprörd och visa kontot tex och förklara vad som hänt. Jag kan se att även partnern betalat in summor till en av långivarna under den så kallade idkapningen under en period. Jag kan dock inte se så långt tillbaka för att se om lånen betalats till partnerns konto då men de nya ser jag har det. Men så mitt dilemma är att jag känner att jag inte kan lita på min partner alls. Personen försöker finta bort mig och använda många trevliga psykiska sätt att kasta tillbaka frågor till mig, att gaslighta mig med att jag skulle vara dum i huvudet. Faktumet kvarstår att vi nu har för mycket utgifter med dessa nya lån och jag har ingen aning vart dessa pengar har gått till för partnern har inga prylar direkt. Partnern säger också att den inte har spelmissbruk eller drogmissbruk för sig vilket jag tror på. Men vad har hänt med cirka 700.000 kronor?  Det känns som att jag måste välja att antingen köpa dessa konstiga historier eller skiljas. Jag älskar min partner men jag har ingen tillit kvar. Förresten har jag alltid varit helt transparant med ekonomin och diverse köp har alltid kollats med partnern. Jag vet inte är jag dum i huvudet eller är det nått väldigt skumt på gång? Nu blev det jätte långt trotts att jag försökt hålla det kort men snälla ge mig lite feedback för jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra. Stannar jag i relationen lär jag bli ruinerad och bo på gatan.