Anonym (UNS) skrev 2022-11-14 11:14:32 följande:
Det kallas för UNS, utan närmare specifikation, och är en ätstörningsdiagnos. Jag har lidit av den i många år. Det är en lömsk sjukdom, för den syns inte på utanpå på samma sätt som en anorexi, men hela mitt liv var knutet till att räkna kalorier, både i intag och förbrukning och hela min tankeverksamhet gick ut på att fundera på mat och vad jag kunde och inte kunde äta. Att hoppa över måltider för att jag "inte var hungrig", "inte behövde mer mat" eller för att jag var lite "hälsosam" var ett ypperligt sätt att maskera ätstörningen på.
Nu är jag frisk. Ett sätt att bli frisk var att äta regelbundet. Att äta en frukost, en lunch och en middag, oavsett aptit.
Jag brukar inte läsa sådana här trådar, men gjorde faktiskt ett undantag nu och jag blir lite ledsen av den dömande tonen som många inlägg har. Tvärsäkra uttalanden om att människan minsann inte behöver äta mer än vad just den skribenten gör, till exempel, eller som TS som inte kan förstå varför människor äter mer än vad hon gör. Vi är olika individer, med olika behov. Jag förstår inte hur man kan tycka om te, men det är min preferens och inte en allmän sanning.
Inte för att förminska ditt lidande men jag fann din information om UNS väldigt intressant. Jag tror jag har några med den ätstörningen som kollegor. Speciellt en som pratar väldigt mycket om mat och kalorier, både i den egna matlådan och i andras. Jag har haft svårt att förstå beteendet att stoppa ner näsan i min matlåda och berätta vad jag borde ha ätit istället tex. Först trodde jag det handlade om gränslös nyfikenhet eller ett sätt att få kontakt, få igång ett samtal runt bordet. Sen förstod jag att det nog finns något annat, allvarligare bakom.
Vad gäller trådens ämne så förstod jag först inte riktigt varför ämnet är så kontroversiellt men det beror väl på att mat faktiskt är rätt så kontroversiellt i hela västvärlden. Jag har själv undrat hur människor orkar och har tid att äta middag två gånger om dan, jag växte inte upp så och vi gör inte så hemma nu. Och jag har blivit ifrågasatt av en lärare som förskräckt sa att det finns barn i det här landet som inte får tillagad middag två gånger om dan och då förstod jag att det kanske har blivit norm. Men inte blev jag sur på henne när hon ifrågasatte mig. Så kan man ju inte hålla på.
Jag tror inte man åt middag två gånger om dan för tex hundra eller ens femtio år sedan, snarare åt man nog en typ av frukost två gånger om dan. Tex frukost på morgonen, middag till lunch, och sen ett frukostliknande mål igen till kvällsmat.
Att man undrar något är ju inte samma sak som att ifrågasätta. Man kan faktiskt undra något av ren nyfikenhet och vad är då bättre än att ställa frågan på ett forum där man når en större mängd människor. Man kan väl inte vara så känslig så att man tar varje fundering som kritik? Verkar jobbigt.
