Soc-arbetare: hur vanliga är meningslösa orosanmälningar?

Det är ju omöjligt att veta hur många anmälningar som görs för att jäklas, dvs där det inte finns någon äkta eller befogad oro bakom. Det enda som går att avgöra, är ju hur många anmälningar som visar sig sakna  grund, dvs där Soc bedömer att inga insatser behövs. 

Sådana anmälningar förekommer, men från vad jag har hört från insatta - precis som i den här tråden - finns oftast fog för oron. Men det behöver inte vara akut eller krävas tvångsåtgärder. Men från de som faktiskt jobbar eller har jobbat med detta, hör man samma sak: Det är betydligt vanligare att det anmäls för lite, eller för sent, än att det anmäls för mycket, eller i onödan. Jag tror mer på dessa, som faktiskt vet vad de talar om, än anonyma på FL som försöker svartmåla Socialtjänsten. 

Självklart kan Socialtjänsten göra fel. Det är inte svart eller vitt. Men jag har aldrig hört från någon som faktiskt jobbar eller har jobbat med denna typ av ärenden, att de skulle ha drunknat i onödiga anmälningar. Tvärtom, det är som sagt vanligare att folk anmäler för lite och för sent. 

Nej, det är väl bättre att barn som blir misshandlade får stanna hemma.

Socialtjänsten står på de svagas sida, de som inte kan skydda sig själva.

Undrar vilket samhälle du vill ha, om vi ska bort allt som inte fungerar felfritt. Vad blir kvar? 

Och alla barn som slipper sina plågoandar, är deras liv inte värda något?

Bland det värsta jag vet är människor som är så svart-vita som du är. Som bara kan se en sida. Som är villig att offra alla som far illa för att soc ibland gör fel. 

Sedan är jag inte övertygad om att din vän är så himla oskyldig, du visar ju tydligt med dina inlägg att du inte kan se nyanserat på detta.

Hade det varit bättre om din bekant blivit fängslad av polisen då? För det är ju det som hade hänt om inte soc funnits. 

Skaffar man fyra barn med en våldsam man så är man inte en ansvarsfull mamma.