Soc-arbetare: hur vanliga är meningslösa orosanmälningar?
Det är ju omöjligt att veta hur många anmälningar som görs för att jäklas, dvs där det inte finns någon äkta eller befogad oro bakom. Det enda som går att avgöra, är ju hur många anmälningar som visar sig sakna grund, dvs där Soc bedömer att inga insatser behövs.
Sådana anmälningar förekommer, men från vad jag har hört från insatta - precis som i den här tråden - finns oftast fog för oron. Men det behöver inte vara akut eller krävas tvångsåtgärder. Men från de som faktiskt jobbar eller har jobbat med detta, hör man samma sak: Det är betydligt vanligare att det anmäls för lite, eller för sent, än att det anmäls för mycket, eller i onödan. Jag tror mer på dessa, som faktiskt vet vad de talar om, än anonyma på FL som försöker svartmåla Socialtjänsten.
Självklart kan Socialtjänsten göra fel. Det är inte svart eller vitt. Men jag har aldrig hört från någon som faktiskt jobbar eller har jobbat med denna typ av ärenden, att de skulle ha drunknat i onödiga anmälningar. Tvärtom, det är som sagt vanligare att folk anmäler för lite och för sent.
Jag känner en person som fick alla sina fyra barn omhändertagna pga våld i hemmet. Det var bara det att den våldsamma mannen redan hade flyttat därifrån och utöver det bosatt sig i andra änden av landet.
Hon fick inte hem sina barn igen förrän de var gamla nog att göra som de ville.
Soc påstod att hon söp, hon gick på eget initiativ på provtagning för att bevisa motsatsen. Men det hjälpte inte.
Sedan blev hon anklagad för att vara självmordsbenägen, bara för att en sochäxa fått för sig det.
Nej, den jävla myndigheten ger jag inte ett rutten lingon för. Trots att jag aldrig själv har haft med skiten att göra.