Misstänker att min dotter har autism

Att du vill att det inte ska vara så, förändrar inte hur verkligheten kan se ut för en del barn. 

Vid 7 års ålder var jag redan väldigt medveten om vad som verkade vara normalt eller inte. Jag är autistisk, men en sådan där som tidigt började maskera. Så flög totalt under radarn, annat än att fritidspersonalen flaggade kring mitt udda sätt att leka på. Men mina föräldrar ville inte se. Plus, min bror var mera stereotypiskt tydligt autistisk. Han fick utbrott tex. Jag fick det inte- men var istället trött, sur, grinig hemma vid och var redan deprimerad vid 8 års åldern. Klarade verkligen inte av stimmiga miljöer, och istället för att explodera utåt vid förändringar och jobbiga intryck riktade jag det inåt. Gick iväg. engagerade mig inte i konversationer i onödan. Osv. Var enkelt att se på min bror att han stack ut. Men jag vart sådär ?charmigt? lillgammal. Tyst. Lugn. Smart. Eftersom jag älskade att måla och rita, bortförklarade man mitt kufiska sätt som - hon är en artistisk själv. Men plågades väldigt inombords egentligen, av att trycka undan så många av mina autistiska drag. Av att försöka hålla masken. Jag fick min diagnos för ca 1 år sedan, 30+ år gammal. Det fanns inga tvivel. 

Autism kan yttra sig på så många olika vis- och nog tycker jag att det låter lite suspekt. Din dotter måste ju inte ha en full diagnos för det dock, utan det kan också handla om autistiska drag tex. Om det inte beror på andra faktorer då dvs. Så jag tycker det låter bra att ni söker hjälp för er dotter redan nu. 

Du ser inte skogen för trädet just nu. 

Incidenten på caféet är ett exempel som TS gett på en typisk situation för flickan, där det blir utbrott och en reaktion som både hon och omgivning reagerar på. Som just avvikande. Detta exempel är inte ämnat som en beskrivning av en ytterlighet, utan TS tar upp det som en beskrivning av hur det brukar bli när dottern inte är väl förberedd på vad som skall ske. 

Givetvis KAN ett barn flippa ur pga övertrött, hungrig, sjuk, eller något annat. Av en sådan sak som att ej få en hel kaka själv i den åldern. Men dom flesta reagerar inte på det viset frekvent. Utan är betydligt mer medvetna, och självreglerande i att anpassa sina reaktioner utefter den sociala situationen. Även autistiska barn kan vara medveten, och reglera sin reaktion/beteende. Skillnaden ligger allt som oftast i att NT personer har en inbygd känsla för detta sociala spel och behöver inte i samma utsträckning komma ihåg/aktivt tänka på det, som det då ofta är för en autistisk person som aktivt försöker passa in/verka normal. NT personen kommer i mycket lägre grad sticka ut, eller göra fel/ha för sig avvikelser andra snappar upp. Därför blir utbrottet ?udda?. 7 åringar brukar inte reagera sådär- men ja, givetvis kan det ske.

Om TS dotter så snudd som ofta/alltid reagerar med utbrott av något slag, när hon ställs inför att hon blir överrumplad av att något annat sker, än det som hon var inställd på. Då är det något som sticker ut, och som skulle kunna ha sin orsak i ett autistiskt drag tex. Kanske ett av flera rent av. Detta klarnar ju om man skulle utreda henne, och det är bara positivt att dom söker hjälp redan nu. Oavsett om dotterns svårigheter beror på en diagnos eller ej.