Av det lilla du skriver ser jag inga tecken på autism. Autism är mer än bara sociala svårigheter. Har hon sensoriska svårigheter? t.ex att hon inte kan duscha, bara kan ha kläder i vissa material, har problem med mat mm Har hon ett specialintresse? Har hon svårt för förändringar? Är rutiner viktigt för henne? Om du svarar nej på alla de här frågorna så skulle jag inte misstänk autism.
Inget av det tyder på autism förutom att hon har svårt för förändringar och springer iväg sen kan jag såklart inte ställa eller avfärda en diagnos på riktigt bara säga vad jag tror. Restriktionerna påverkade de många barns utveckling mycket det måste du räkna med.
Jag vet inte varför så pass många tänker på autism de första de gör.
Fick du diagnosen som barn? Diagnoser är en färskvara när man är barn/ungdom det är alltså inte säkert att du har en NPF diagnos idag. Kläder och mat är EXEMPEL på vanliga sensoriska svårigheter man kan givetvis ha problem med andra saker kopplat till ens sinnen eller så har man inte det man behöver inte uppfylla alla kriterium autism är ett spektrum. Såhär står det i diagnoskriterierna för autism (DSM- 5) observera att sensoriska svårigheter INTE fanns med bland de gamla Aspergerkriterierna.
4. Hyper- eller hyporeaktiv vid sensorisk stimulering, eller säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen (t ex verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla, reagerar starkt på specifika ljud eller ytstrukturer, vidrör eller luktar påfallande överdrivet på föremål, visuellt fascinerad av ljus eller rörelse).
Så skulle vi ut på skyltsöndag idag med mormor o kusinerna
Beställde in två kakor med fat som vi skulle dela. Mormor börjar dela och dotter skriker jag vill inte dela! Jo det ska vi säger både mormor och jag.
Då skriker dottern att mormor är världens sämsta mormor som hon aldrig mer vill träffa för hon är så dum. Mormor tillrättavisar o jag vet att det är kör. slutade med att hon o jag fick gå iväg själva.
Borde förberett henne på att vi skulle dela men trodde aldrig det skulle vara ett prinken:(
Skulle säga tvärt om, att det är avvikande att inte kunna dela fika i den åldern. Kan faktiskt inte komma på någon av min sexårings kompisar som inte klarar att dela med sig. Möjligvis gnälla lite om det, men skulle en sjuåring få ett sånt utbrott på ett café för att heb tvingas dela kaka så skulle jag definitivt reagerat på att det är udda beteende.
TS, oavsett vad som ligger bakom så är det ju jättebra att du nu förstår din dotters behov och kan förutse det, tex att hon behöver bli förberedd på vad som ska hända.
När har jag sagt att jag utgår från mig själv? Det vore väldigt dumt eftersom jag är autistisk.
Neurotypiska barn kan också bli arga, besvikna och protestera. En vuxen har lättare att hantera besvikelser (och snålhet) än barn oavsett diagnos eller ej. En typisk grej barn (även äldre) reagerar på är när syskonet eller kompisen vinner i lottståndet men inte de då kan det bli gråt och sura miner. Jag kan givetvis inte veta vilka som har en diagnos men det är för många som reagerar så för att alla ska vara autistiska.