Soc anmäld

Varför skulle det inte vara ok att hata en mormor? varför får barn inte känns dom känslorna alla känslor oavsett vilka det är måste vara okay. 

Nu har man rätt till arv enligt lag serru 

Men bröstarvingar har stort skydd ändå.

www.regeringen.se/regeringens-politik/familjeratt/arvsratt/

Bara delvis rätt. Man kan inte göra sina bröstarvingar arvlösa. De har alltid rätt till laglotten. 

TS, hur kan ditt barn hata en person som han aldrig har träffat? Jag förstår ju av vad du skrivit att människan i fråga betett sig vidrigt och att inte ha kontakt kan säkert vara ett bra beslut. Men att låta kvinnan ta så mycket plats i dina barns liv genom ditt hat och ältande låter inte bra. Jag tror inte att dina barn mår bra av det. Det räcker med att säga att mormor betett sig illa och att ni därför inte träffar henne.

Det verkar som att alla hakar upp sig på ordet "DÖ"! Ersätt det med "försvann ur våra liv" så blir andemeningen samma men inte lika brutal?

Man har rätt att ogilla föräldrar, släkt och andra människor, de har ingen speciell särställning. Om de beter sig illa mot sina barn eller barnbarn så är det rätt att bryta kontakten.

Jag gissar att det även var ordet "DÖ" som fick skolan att reagera också...

Hur man pratar med barnen om mormor och vad det är för fel på henne är faktiskt upp till varje förälder att bestämma själv. Ingen annan påverkas av det. Det som påverkas är barnen inställning till mormor och men barn påverkas av föräldrar ändå sociala värderingar om föräldrarna är kristna aktiva i politiken eller intressen. klart föräldrar själva måste få bestämma vad dom vill att ens barn ska ta del av 
Annat vore idiotiskt inte fan uppfostrar man robotar som helt själva ska bestämma och forma sig till va fan som helst. Barnen ska trots allt kunna passa in i den familj som dom föds till

Fast nu vet vi ju inte vad mormor har gjort. Det finns absolut människor som vi som föräldrar har en skyldighet att hålla våra barn långt ifrån. Ts känslor angående mormor kan ju vara helt rimliga, det vet inte vi.

Hur kan du vara så säker på att mina barn är helt oempatiska och inte kan visa känslor för andra fö det kan dom det är bara mormor som dom avskyr 

Jag tänker tvärtom. Avskyn har ju uppkommit på grund av någonting.

Det kan vara känsligt.

Det kan vara så hemskt att hon inte alls kan ta i det.

Jag har faktiskt svårt att förstå tolkningen att ts är problemet. Jag tror att ofta när ett barn tar avstånd ifrån en förälder så finns det en allvarlig anledning till det. Att klippa banden till en förälder är väldigt känslomässigt svårt att göra. Så när ts säger sig hata mormor så tolkar jag det som att det finns en anledning till det och anledningen stavas mormor.

Och när tycker du att ens barn kan få veta då? Det är väl ändå upp till föräldrar att avgöra och inte upp till allmän 

Du vet inte vad tanten har gjort. Hon kan vara en pedofil, som du tycker också ska blåsa dottern på arvet.

Det kan ju vara känslomässigt utsatt och jobbigt att berätta om sådant på ett öppet forum där folk kan ha en rätt dömande attityd till på köpet. Om ts inte vill berätta så är det hans beslut och det har ingen relevans för ts frågeställning. 

Fast det är ju inte det enda som ts har blivit beskylld för i tråden. Hen blir beskylld för girighet, orimligt hat osv. Så det är ju väldigt många här i tråden som inte alls verkar tycka att ts har rätt att känna vad hen känner. Så att ts drar in sina barn i sitt hat är ju inte alls det enda eller största problemet enligt många i tråden.

Jag håller inte alls med, varför ska ts behöva räkna med att folk tolkar henne som elak? Ts har ju varit tydlig med att hen tycker att mormor är en hemsk människa som hen inte vill ska träffa barnen.  Varför tror inte folk i tråden på ts, det tycker jag är underligt.

Ja, jag har läst ts kommentarer och jag måste säga att jag är bestört över vad folk här häver ur sig om ts. Jag förstår ts, jag har liknande erfarenheter utav en släkting som inte är värd att vara människa. Hens barn växte upp med stora problem, inte ett dugg konstigt med uppväxten dom hade. Jag är många gånger förvånad att dom ens lever. Deras liv är svårt, dom har trauman att bära. Empatiska är väl inte något man skulle kalla dom precis men jag som vet mycket av vad dom har gått igenom förstår att man blir avtrubbad av en sån uppväxt. Dom blev själva inte bemötta med empati av sina föräldrar och således har dom svårt att känna empati själv. Att dom hatar speciellt sin ena förälder ser jag som normalt och sunt. Dom har brutit kontakten idag vilket nog var en förutsättning för att dom skulle klara av att fortsätta leva. När dom ärver sina föräldrar så hoppas jag att dom sätter sprätt på pengarna som dom behagar. Jag skulle aldrig få för mig att säga till dom att dom av någon konstig anledning inte borde ta emot sitt arv. Så befängt. Dom förtjänar dom pengarna, det kan jag säga.

Dessutom genomsyras inte alls ts inlägg av att ts vill ärva. Det nämns här och där. Däremot genomsyras inläggen med att mormor är en hemsk människa. Tycker du att det är konstigt att ts hatar mormor?

Jag håller med om att barnen borde hållas utanför, det skriver jag också i min allra första kommentar i denna tråden. Efter det har jag ifrågasatt det förakt och misstro som jag tycker ts blir bemött med. Det är helt enkelt inte vår sak att bedöma huruvida det var rätt eller ej för ts att kapa banden med mormor. Det är heller inte vår sak att misstro ts huruvida hens "hat" mot mormor är rimligt eller ej. Det kan vi inte bedöma utifrån den information vi har fått och jag tycker inte att ts är skyldig att förklara mer än hen vill och orkar. Man måste ju någonstans tro på vad trådstartaren säger i olika trådar och utgå ifrån det.

Alltså, om släktingen är ett j-a svin så bryr man sig så klart mer om pengarna än om personen. 

Jag berättade tidigare om en kompis vars förälder var just ett sånt svin. Som ung kunde min kompis säga att det vore skönt om föräldern dog. Idag, många år av missbruk, självskadebeteende och i synnerhet terapi senare, är kompisen istället helt likgiltig inför förälderns död. 

Av vad du skriver gissar jag att du inte har någon närstående som blivit systematiskt plågad av en förälder. Har man sett på nära håll vad det kan göra med en människa är det inte svårt att förstå hur TS resonerar. 

Pengar är inte heller kompensation tagen ur luften. Ser jag till min kompis ligger hen ekonomiskt flera år efter sina jämnåriga. När vi andra pluggade eller fick våra första jobb hankade sig kompisen fram på ströjobb mellan perioderna av sjukskrivningar och terapi. Att behöva ägna år åt att ta sig vidare efter det som föräldern utsatt en för kostar pengar.