Bör Sverige gå Erdogan till mötes?

Min åsikt är att lova runt och hålla tunt. Om diktatorn går med på det och godkänner Sverige in i NATO så kan man ignorera stollens krav. Han kan inte göra så mycket efter det. Det är enda sättet att inte falla för diktaturers fasoner.

Helt enkelt för att en NATO-ansökan inte har ett piss att göra med föreställningar om "terrorism" i diktaturer. En sådan ansökan är i grunden ett skydd mot ryssen i praktiken, inte några föreställningar om "terrorism" i diktaturer.

Fast i de fallen Erdogan kräver utlämning av enskilda personer, så kommer han inte vara nöjd förrän personen de facto är utlämnad. Så där räcker det inte med att lova något, man måste agera.

Personligen är jag mycket positiv till Nato, men mycket negativ till att ge efter för någon som inte bryr sig om alliansens bästa, utan bara bryr sig om att sitta kvar vid makten i sitt eget land. Detta är ett internt problem för befintliga Nato-länder att lösa. Det är inte Sveriges uppgift, tycker jag. Jag hoppas regeringen har samma inställning och inte blir alltför undfallande gentemot en antidemokratisk och auktoritär ledare. DN sammanfattar det hela rätt bra i artikeln jag länkar till i startinlägget.

Jag tycker egentligen inte att man ska ge efter såna krav.  Jag tycker inte alls om att statsministern fjäskar för Erdogan. Men samtidigt vill vi in i NATO. En kompromiss skulle kunna vara att gå med när det gäller organisationerna - alltså att inte ge dem där kurdiska organisationerna pengar och deklarera att man inte stödjer dessa alls. Det bör räcka.

Vi kan inte lämna ut journalister och oppositionella som inte har brutit mot lagar enligt svensk rättsuppfattning. Så långt bör vi inte gå. Då får man istället räkna med att andra länder trycker på. Turkiet var väl ändå mer intresserad av amerikanska vapen, har jag för mig?