töja gränser som 17 åring?

Jag är en tjej på 17 år, 18 om bara någon månad. Fram tills jag var ca 16/17 fick jag inte göra någonting, gick jag ut med vänner var det bara nån gång per flera månader, specifika platser och det var hemma vid 16 som gällde. Eftersom jag är extrovert som person tog det kål på mig och fick mig att må väldigt dåligt. Kunde inte hålla vänskapsrelationer för fick aldrig träffa dem, vilket gjorde att man gled ifrån varandra. Sommarlov var värst.

När jag var yngre var det värre, fick ständigt höra att jag var en idiot, gris, hora osv .. fick inte sminka mig, klä mig hur jag ville, umgås med folk och det var mycket regler kring hur man ska bete sig. Jag började isolera mig och som ca 14-15 åring utvecklade jag anorexia som jag inte blivit diagnostiserad med förrän nu. Först klagade min pappa att jag var för stor runt höften och sen sa han att jag var för smal och "lättpåverkad". Jag fick ingen hjälp förrän några månader sedan för de har alltid sagt att jag inbillar mig och leker "offer".

Vid 17 fick jag betydligt mer frihet men det var fortfarande ganska strängt och mycket fokus på heder osv, vilket dels beror på att mina pappas hälsa försämrades och han orkade inte bråka.

Jag har alltid varit någon som lyssnar på mina föräldrar när dem säger nej, men nu går jag ändå sista året på gymnasiet och vill inte missa massa saker. Dem senaste dagarna har jag varit ute och festat, bio osv fastän min mamma tydligt visat sin ilska och sagt nej. Nu sa hon att om jag går hem till min vän imorgon får jag inte återvända hem igen. Vad ska jag göra? Ska jag tacka nej till alla sociala saker jag vill uppleva och vara henne till lags utan nån anledning, eller
ska jag gå ut ändå som jag vill för det är lov och jag vill ha det roligt?

För något år sedan hörde jag talas om "hederskultur" och började gräva djupare i det, kände väldigt mycket igen mig men samtidigt kändes det som att jag överreagerade. Mina föräldrar är ändå mina föräldrar liksom. Det finn stunder vi har det bra men det finns alltid en skugga bakom oss.

Jag vet inte; är det jag som töjer gränserna för mycket eller är det min mamma som är för kontrollerande?

Anonym (44)

Wed 2 Nov 2022 01:26

#1

Jag tycker du ska söka hjälp utanför familjen med någon som är expert på de frågorna. Det låter inte alls normalt för mig. Och då växte jag upp väldigt strikt.

Om det verkligen förekommer hederstänk i din familj så behöver du ju hjälp att komma ur den situationen, om du inte själv vill leva så. Men jag tror inte du kan fixa det på egen hand genom att töja på reglerna om det är så heller. Du måste nog prata med någon utan att de vet om det.

cleanbandit

Wed 2 Nov 2022 09:20

#2

Tack för svar

På grund av min diagnos har jag ju pratat med en kurator och psykolog om hur jag mår och lite mer detaljerat om vad som händer hemma. Men det känns inte som att mina föräldrar är så pass extrema att man kan placera dem i den kategorin..

När jag läser om hederskultur är situationerna mycket värre än det känns att det är hos mig. Vad skulle det hjälpa att tala med någon utomstående om jag är 18 om bara någon månad? Finns det något de kan göra överhuvudtaget?

Anonym (44)

Wed 2 Nov 2022 11:34

#3

cleanbandit skrev 2022-11-02 09:20:14 följande:

Tack för svar

På grund av min diagnos har jag ju pratat med en kurator och psykolog om hur jag mår och lite mer detaljerat om vad som händer hemma. Men det känns inte som att mina föräldrar är så pass extrema att man kan placera dem i den kategorin..

När jag läser om hederskultur är situationerna mycket värre än det känns att det är hos mig. Vad skulle det hjälpa att tala med någon utomstående om jag är 18 om bara någon månad? Finns det något de kan göra överhuvudtaget?

Kommer de släppa dig "fri" när du är 18, eller kommer det fortsätta på samma sätt? Är de okej med att du tex flyttar hemifrån inom säg 2-5 år? Får du vara tillsammans med vem du vill i framtiden? Eller kommer kontrollen fortsätta tills du är gift? Är du isåfall okej med det? Vad händer om du vill studera på annan ort?

Gullvivor

Wed 2 Nov 2022 12:14

#4

cleanbandit skrev 2022-11-02 09:20:14 följande:

Tack för svar

På grund av min diagnos har jag ju pratat med en kurator och psykolog om hur jag mår och lite mer detaljerat om vad som händer hemma. Men det känns inte som att mina föräldrar är så pass extrema att man kan placera dem i den kategorin..

När jag läser om hederskultur är situationerna mycket värre än det känns att det är hos mig. Vad skulle det hjälpa att tala med någon utomstående om jag är 18 om bara någon månad? Finns det något de kan göra överhuvudtaget?

Alltså extrema och extrema, "kraven" för att något ska räknas som hederskultur är väldigt låga idag. Det är inget "extremt" och "allvarligt" som det tidigare ansågs. Läste någonstans om s.k hederskrav, som tydligen är att föräldrarna bland annat har krav på att man väntar med sex till äktenskapet. Dvs varenda förälder från Mellanöstern och stora delar av världen med andra ord.

Så ta det där med hederskultur med en nypa salt, det viktiga är att se situationen i sin helhet och inte vad andra kallar den. Som någon annan skrev, kommer du automatiskt få mer frihet som 18-åring? Isåfall är det kanske inte nödvändigt att prata med någon då du snart fyller år. Men om jag får gissa (är själv från Mellanöstern så är bekant med problemen) så kommer de inte lugna ner sig förrän du gifter dig och är "någon annans problem" och då blir det ju nödvändigt att prata med någon om detta kväver dig.

cleanbandit

Thu 3 Nov 2022 18:01

#5

Anonym (44) skrev 2022-11-02 11:34:06 följande:

Kommer de släppa dig "fri" när du är 18, eller kommer det fortsätta på samma sätt? Är de okej med att du tex flyttar hemifrån inom säg 2-5 år? Får du vara tillsammans med vem du vill i framtiden? Eller kommer kontrollen fortsätta tills du är gift? Är du isåfall okej med det? Vad händer om du vill studera på annan ort?

Nej det tror jag inte. De har själv sagt att "bara för du är 18 betyder det inte att du bestämmer" och att medan jag bor under deras tak är det deras regler som gäller.

Jag tror verkligen inte jag får vara tillsammans med vem jag vill, egentligen får jag inte ens ingå i ett förhållande. Min pappa brukar säga att "någon kommer och knackar på dörren när det är dags" och sen är det slutdiskuterat.

Studera på en annan ort är verkligen inget dem uppmuntrar men inget heller dem kan förbjuda liksom. Jag tror att friheten enbart kommer när jag flyttar ut men har i nuläget inte möjlighet till det...

cleanbandit

Thu 3 Nov 2022 18:06

#6

Gullvivor skrev 2022-11-02 12:14:19 följande:

Alltså extrema och extrema, "kraven" för att något ska räknas som hederskultur är väldigt låga idag. Det är inget "extremt" och "allvarligt" som det tidigare ansågs. Läste någonstans om s.k hederskrav, som tydligen är att föräldrarna bland annat har krav på att man väntar med sex till äktenskapet. Dvs varenda förälder från Mellanöstern och stora delar av världen med andra ord.

Så ta det där med hederskultur med en nypa salt, det viktiga är att se situationen i sin helhet och inte vad andra kallar den. Som någon annan skrev, kommer du automatiskt få mer frihet som 18-åring? Isåfall är det kanske inte nödvändigt att prata med någon då du snart fyller år. Men om jag får gissa (är själv från Mellanöstern så är bekant med problemen) så kommer de inte lugna ner sig förrän du gifter dig och är "någon annans problem" och då blir det ju nödvändigt att prata med någon om detta kväver dig.

Det kravet känner jag mycket väl igen mig i. Min pappa har slagit mig många gånger för jag inte håller med och som han beskriver "försöker locka uppmärksamhet".

Men även om jag skulle prata med någon, vad skulle dem kunna göra? Saken är den att jag såklart tycker det är orättvist, men när min tidigare kurator har beskrivit mitt sätt att hantera det är som en "vanlig tonåring" känns det konstigt. Är det som en "vanlig tonåring" enligt vilka standard? Svenska eller mina kulturella?

töja gränser som 17 åring?

INNEHÅLL