Bonusson har ingen respekt för sin pappa

Synvinkel: ungen är tre år för sjutton gubbar, tagga ner! Din rubrik är väldigt dramatisk i förhållande till verkligheten. Och eftersom du har en flicka själv så kan du dessutom märka skillnad där, pojkar kan vara mer aktiva på olika sätt (inte alla men kan definitivt vara).

Han är tre år och testar gränser samtidigt som han inte har helt koll på sina känslor och kanske inte språket helt heller. Ni måste fortsätta vara konsekventa med era nej och förklara för honom hur man kan förmedla känslor utan att riva och bita, och att sånt gör ont på andra.

Så nej, det är inget fel på barnet, däremot 99 % säkert föräldrarnas slapphet.

Jämförelse: hundvalpar. Om man låter en valp hoppa upp i ansiktet på folk och slicka så kommer den bli skitjobbig när den är större. Samma princip med barn, även om de är lite lättare att lära om fast de blir äldre. Man måste fostra, annars lägger de sig till med ovanor som får folk att tycka illa om dem. Att inte uppfostra sitt barn är alltså att göra dem en stor otjänst, och jobbigare både för barnet och er vuxna. Barn mår bra av tydliga regler, barn mår däremot riktigt dåligt av att inte lära sig reglera känslor och vara allmänt stökiga.

Men snälla nån...låsa in sig på toaletten för att man är rädd för en treåring? Skojar du? Nej, det är självklart inte barnet det är fel på. En treåring existerade inte ens för tre år sedan. Vad kan han veta om världen? Inte mycket.

Din man måste bli en vuxen och våga ta tag i sin son, hålla fast händerna och säga Nej när han slåss och rivs, avleda honom och rikta in honom på någon annan lek tills han förstår att det aldrig kommer att funka att riva pappa. 

Sedan kan du inte jämföra en treårig pojke med en fyraårig flicka. Det är två skilda världar. En flicka kan sitta och lägga pussel eller rita osv, men en pojke kanske måste gå ut minst två gånger om dagen och leka av sig. Jag generaliserar grovt här, men när min son var liten brukade jag tänka att det är som att ha hund. De måste få röra sig och klättra, springa, gräva hela dagen så är de lugna och går att ha i möblerade rum sedan. 

Vissa barn innebär en större utmaning än andra och sonen tillhör kanske första kategorin.

Läs boken "fem gånger mer kärlek" av Martin Foster tillsammans med din man. Det finns evidens för att det fungerar. Blir också en bra utgångspunkt för er att prata om barnuppfostran gällande ert gemensamma barn. 

Jag tänker att det är först när din partners barn växt till litegrann som du upptäcker de brister som din partner har gällande att vara förälder. Du kan inte jämföra ditt eget föräldraskap med din partners.

Troligen har han 0 koll på hur han ska göra. Annars hade han inte låst in sig på toa.. Barn är olika och det är lätt att inbilla sig att man har koll på hur en 3 åring är, när man har en 4 åring. Grejen är dock att barn har olika temprament och faktiskt olika förutsättningar.

Det låter som en treåring. Som dessutom precis fått syskon.