Socanmäla?

Jag skulle prata med läraren så att skolan kan hålla lite koll. Om du vill anmäla till socialtjänst bör du tänka igenom vad din oro består i så att de får så bra information som möjligt. Din flicka verkar fara illa i vänskapen, och smsen är ju långt över gränsen för det acceptabla. Jag tycker att du ska skydda henne från flickan genom att prata om det oacceptabla beteendet. Din flicka är säkert en klok tjej, empatisk som hon verkar vara, men behöver även ta hand om sig själv och inte bara alla andra. 

Föräldrarna ska skiljas o mamman flytta tretti mil bort men ska inte flytta ut förrän om ett år av nån aanledning. 

Här har du nog svaret på varför hon beter sig som hon gör. Hon är förstås arg och ledsen och blir utåtagerande.

Ring och prata med hennes mamma, det kanske går lättare att prata med henne än pappan. Då får du kanske lite mer insikt om hur hon verkar ha det hemma. 

Stoppa umgänget direkt och permanent. Prata med läraren i skolan så hen kan hålla koll på misshandel, mobbning etc. Det finns ingen grund för socanmälan.

Det låter särskilt oroande att hon aldrig vill gå hem samt trycker ner verbalt, hotar och pressar mm. Kan finnas risk att det är så föräldrarna beter sig mot henne hemma? Jag hade orosanmält eller pratat med lärarna. De har skyldighet att Anmäla oro om barn som far illa. Du kan anmäla anonymt men gör det då från en mail som inte kan kopplas till dig. Om du ringer uppge inte ditt namn Öht för då måste de ta med det i anmälan.

Ja, det är tydligt att hon beter sig så för att hon är ledsen. Det är väl ett rop på hjälp, men frågan är vilken hjälp. 

Vågar inte prata med mamman,det lilla jag sett av henne är skumt, verkar folkskygg o mkt deprimerad. Dottern säger att hon säger arga saker med bebisröst typ så att hon är svår att läsaav. De bråkar så mkt att dottern blir obekväm o bara vill hem.

Tror jag börjar med att prata med skolan.

Jaha så för att hon verkar skygg och deprimerad så vågar du inte ta upp det med henne? Hur gammal är du egentligen?
Vad du tycker om mamman är en sak, men det är ändå föräldrarna du bör ta upp det med och inte skolan i första hand då dessa händelser utspelar sig utanför skolan om jag förstått det rätt? Mamman kan ju trots sin skygghet och depression vara en vettig förälder som inte är medveten om hur hennes barn beter sig mot andra utanför hemmet. Hur föräldrarna reagerar och agerar säger mycket och utifrån det kan du få mer insikt i situationen och om din oro är befogad eller inte, men det du nämnde i trådstarten är inga anledningar till att göra en socanmälan. Du vågar göra en anonym socanmälan men inte kontakta mamman, tycker det säger mycket om dig. 

Det finns ju två sidor här. För det första låter umgänget med den här flickan inte bra för din dotter. Jag tycker att du ska bryta det samt förklara varför för din dotter. Det är bra att hon är snäll och empatisk, men hon måste ta hand om sig själv också. Uppmuntra henne att stå upp för sig själv. I den åldern vill många flickor bli omtyckta av alla samt tycker synd om dem som har det svårt. Det är fina egenskaper, men det kan gå för långt.

Jag skulle gissa att den här kompisen är dominant och kanske både manipulerar och skrämmer andra barn till lydnad. Hon är snäll ibland och de vill inte bråka med henne, så de låter henne hållas. Men det är inte acceptabelt.

För det andra är den andra flickans beteende naturligtvis ett rop på hjälp. Det låter inte alls som bra hemförhållanden. Det finns absolut skäl för en orosanmälan, men jag tycker att du ska prata med skolan också. Vet inte om du kan göra så mycket mer?

Tycker att du ska försöka sätta stopp för umgänget, eller göra så att din dotter blir mindre intressant. Jag hade en sådan kompis, nu var jag i för sig i yngre tonåren, men hon hade samma tendenser som din dotters vän. Vi var vänner många år, vänskapen tog slut eftersom jag var trött på ständiga hot, bråk, hon tog även till våld en gång, både skolan och föräldrar var inblandade, skedde inga förbättringar på lång sikt. Efter vänskapen tog slut i nian, så förföljde hon mig i 2 års tid, tills en dag då myndigheter blev inkopplade, då upphörde allting. Nu är de små, men det är inte värt att ha en sådan vänskap som hon och din dotter har, det kan bli så mycket värre. 

Vad är det för vits att anmäla till soc? Den tjejen verkar ha akuta problem just nu. Och eftersom föräldrarna just skiljer sig, så verkar det ju rimligt att anta att det är en stor del av anledningen. Det kan inte soc göra så värst mycket åt heller.

I den situationen skulle jag nog ta ett snack med tjejen själv. T.ex. skicka hem henne när hon beter sig illa. Säg till henne att hon är välkommen om hon är just och trevlig. Om hon så gärna vill slippa vara hemma, så är det ju väldigt användbart. Jag skulle faktiskt ha försökt reda ut konflikten mellan tjejerna. Om du gör det, får du försöka vara neutral - kanske förbereda din dotter på att du måste vara neutral där. Och sedan verkligen låta båda berätta, försöka få till det att det inte bara är den andra tjejens fel (eller åtminstone att hon inte menade att vara elak). Ingen får tappa ansiktet liksom. Du har ju en stor fördel om den tjejen sedan litar på dig och lyssnar på vad du säger. 

AndreaBD, jag tycker att det vore ett bra förslag, men det är skolans uppgift, inte mammans. Det är hennes egen dotter som blir utsatt för en tjej som tar ut sitt lidande på en empatisk kompis. 
Min dotter skulle jag skydda med mitt liv mot sådant. Om man tidigt lär sig att ta emot skit så kan det ta lång, lång tid att bli av med beteendet, som byggs in i själva kroppen. 

Den som ska lita på mamman är dottern, och ingen annan. Hon ska inte göras till en bricka i ett spel som handlar om att hjälpa en annan utsatt liten tjej med dåliga hemförhållanden. Inte ett barns uppgift, utan de vuxnas. Men absolut kan mamman säga till flickan att hon får gå hem om hon har dåligt beteende. Nu verkar ju mamman vilja vara anonym och inte vilja prata med föräldrarna direkt. Då kan hon inte heller vara tuff mot barnet, för det kräver att någon annan trygg vuxen fångar upp flickan efteråt. 

Jag hade pratat med deras klassmentor eller skolkuratorn. Informera om allt du vet. Säg att du är orolig, att flickans mamma beter sig så obehagligt att din dotter inte vågar vara där. Det låter ju hemskt det där att skälla med bebisröst, dessutom inför en besökande liten kompis! Tänk då hur mamman kanske beter sig när ingen utomstående ser. :(

Kuratorn kan kalla flickan till samtal med utgångspunkt från hennes kompisrelationer och förhoppningsvis bygga upp ett förtroende och kunna vara ett stöd. Uppenbarligen letar flickan efter trygga vuxna och kuratorn (eller skolsköterskan) kan förhoppningsvis bli en sådan. 

Och fortsätt stötta din dotter i att sätta gränser. Hjälp till att begränsa umgänget. Du kan tex hjälpa henne att boka in lek i förväg med andra eller säga att ni ska göra något med familjen. 

Jag skulle fullständigt strunta i vems uppgift det är om jag vill lösa situationen för mitt barn. Och det som händer hemma hos dem är förstås inte skolans uppgift. Dessutom är det mycket möjligt att skolan redan har gjort något sånt, men det kan behövas mer. 

Det är klart - om man tycker att det är för negativt för ens eget barn, så kan man ju försöka stoppa kontakten helt. Men det kan ju också vara tvärtom, att man växer av att ha kommit vidare där. Det är bara TS själv som vet hur illa situationen är. 

Med tanke på flickans arv, far med grav adhd och mor som mår dåligt, är det ingen omöjlighet att även flickan har ADHD. Det låter så när du beskriver. Samt sorg pga hennes hemförhållanden. Jag skulle göra en orosanmälan. Då kan de få hjälp om de behöver. Att förbjuda din flicka att umgås med sin kompis funkar nog inte så bra. Lär henne att stå upp mot henne. Kanske hon inser själv att kompisen inte är bra för henne. Blir det mer saker som händer din dotter då bryter du in. Uppmuntra de till att hellre vara hos er där du kan ha koll än hos kompisen. Deras lärare kommer inte kunna diskutera kompisen utan enbart utgå från din dotter och hur hon har det i skolan. Du kan väcka lärarens tankar ja. Är det en lyhörd lärare har hen troligen flickan "under lupp".

Det är en bra lösning, håller jag med om. Leker de hemma hos mamman kan hon hålla koll och bidra till ett mer positivt sätt att umgås. Antagligen lär sig flickan att skärpa till sig av att bli uppmärksammad på att hon sårar. Men det är också viktigt att hålla koll på att hon inte ger igen på andra sätt. De som har behov av att trycka ner andra kan bli väldigt kränkta av tillsägelser och tar då igen det på andra sätt. 

Låter som hon är psykopat, skulle inte låtit mitt barn umgås med den.