Hur dåligt är det okej att må?

Vilken vecka är du i?

Det låter som att du mår väldigt dåligt. Tycker att du ska kontakta vården imorgon så att de kan göra en utredning och se till att du mår bättre. Du ska inte behöva stå ut med att spy så mycket och må så illa. 

Men fy så jobbigt! Hoppas verkligen att det ska gå över!! 

V 8+3 

Har mått dåligt i säkert 3 veckor. Åh de blir bara värre o värre. 

Men vet inte om det är normalt eller något man bör söka för?.

Vet inte varför de vart anonymt ovan. 

Men hur mycket är normalt? 

Jag mådde också illa, kräktes inte lika mycket som du men fick inte i mig mat.

Det är väl normalt på så sätt i den vecka du är i, så länge du inte börjar rasa i vikt eller blir uttorkad är det ingen fara än.
Fostret tar vad det behöver, så oroa dig inte för den lilla i magen, den som lider av det är du.

För mig började det bli lättare i v 17-18 har jag för mig.

Du kan prata med din bm också. Går det alls inte över kan du behöva ligga inne med dropp men där är du inte nu.

Fortsätt kämpa med att få i dig mat och drick mycket. 

Grattis till den lilla med! 

Prova Lergigan comp- det kan hjälpa. Om inte finns det ännu mer att prova. Och som svar på frågan- när man inte håller ihop som människa själv är det inte normalt längre. En bekant till mig låg inne med dropp långa perioder för hon fick inget behålla. Åkte hem på permis, hann bara innanför dörren och spydde som en räka. Bara åka in igen. 

Att må lite dåligt är ju normalt men det du beskriver är inte lite. Hela ditt liv påverkas av allt illamående. 

Finns en diagnos (prinsessan Kate hade den med alla tre barnen) där man mår riktigt dåligt och behöver ibland tom bli inlagd. Kommer inte riktigt ihåg vad den diagnosen heter.

Sedan kan det vara så att du har fler i magen än bara en bebis, då kan alla gravidsymtom få extra skjuts och man kan må mycket sämre.

Ta kontakt med din bm imorgon så kan hon hjälpa dig, det finns lösningar.

Det låter som att du kanske kan ha hyperemesis, som händer en del men som inte är normalt och något man bara ska behöva stå ut med. Som andra sagt i tråden så kan du få en del hjälp mot illamåendet, och det finns inget att förlora på att prata med BM så snart som möjligt!

Förlåt men tycker dina svar har varit jättekonstiga. Förstår inte varför det spelar roll vilken vecka det är? Och försöker sedan säga att det är normalt.

När man läser vad TS skriver så märker man att hon har hamnat i normaliseringstillståndet många kvinnor hamnar i där vi intalar oss att allt ska göra jätteont och vi ska må jättedåligt utan att behöva söka hjälp. Det hon behöver är en knuff i rätt riktning, dvs att söka hjälp för i min ögon är det inte något man ska stå ut med. Man ska inte behöva rasa i vikt och bli uttorkad innan man söker hjälp. Så orättvist att skriva att hon inte är där än, vad vet du om det?

Hur många män hade glatt gått till jobbet som vanligt med en magsjuka (om vi bortser från smittorisken), inte så många va? 

Jag själv har inte spytt under min graviditet men första veckan med illamående var så påfrestande. Varje måltid var en kamp och tiden däremellan tänkte jag bara på mitt illamående. Sjukanmälde mig i 3 dagar tills det kändes någorlunda bättre och att jag kunde hantera hur och när jag skulle äta. Kan inte föreställa mig ens hur hemsk det skulle vara att kräkas 10 gånger per dag. 

För att det ÄR jättevanligt att må illa första veckorna. För de flesta går det över sen, så det är inte ovanligt att må så illa i v 8 men det hade varit jätteovanligt i v 20.

Ts ska givetvis inte gå till jobbet, var fick du det ifrån? Hon kan vara sjukskriven.

Skrev också att hon kan prata med sin bm,  missade visserligen att skriva för att få hjälp mot illamåendet men trodde att det var uppenbart ändå.

Hade ts varit där att hon rasat och varit uttorkad hade hon ju inte skrivit här utan redan sökt hjälpen.