Missed abortion

Turturduvanm skrev 2022-10-07 11:50:24 följande:

Missed abortion

Gick in I vecka 12 i måndags, trodde jag. Natten till tisdag vaknade jag med fruktansvärda smärtor, somnade om till slut och på morgonen började jag blöda. Åkte in till sjukhuset och där konstaterades det att graviditeten avslutats flera veckor tidigare. Så här har jag gått med illamående och onda bröst i flera veckor och tillochmed börjat släppa oron lite grann?. Till att få denna chock. Tabletter intogs igår och smärtorna var fruktansvärda åter igen. Behöver få lite pepp, hur länge gjorde det ont för er? Hur länge blödde ni? När kom er ägglossning igång igen och när blev ni gravida efter något sånt här? Jag har en sån enorm längtan, vill inget annat än bli gravid igen och försöka en gång till. Just nu känns det bara hopplöst

Beklagar ditt missfall. Har varit med om två graviditeter som båda var missfall eller MA.

Båda gångerna har jag fått veta i v12 att det gått åt skogen. Första gången började jag spontanblöda kraftigt och hade en kortare smärta. Åkte in till gynakuten och blev först misstrodd att jag ens varit gravid då kroppen rensat så pass bra på egen hand. Blodprov visade att jag varit gravid och då HcG-värdet var väldigt högt samt att man såg en skugga på ultraljudet av livmodern trodde man att jag haft druvbörd. Skuggan visade sig vara ett stort myom i livmoderväggen. Fick komma på återbesök för att ta blodprover då de ville se att HcG sjönk som det skulle. Opererade bort myomet ca ett år efter missfallet.

Andra graviditeten kom ett par år senare. Hade åter fått något minskade symtom men hade ändå ett hopp om att det inte var illa. Hade tid för KUB-ul och väl där visade det sig att liten dött, sannolikt i v9. Fick en ny tid en dryg vecka senare för att se om kroppen kommit igång med utrensning på egen hand eller om det behövdes hjälp. När vi gick ut kände jag hur något klickade till i kroppen och sa till sambon att "inom 24 timmar kommer jag att börja blöda". Mycket riktigt, på kvällen började jag blöda och hade sjukt ont. Detta var det mest mystiska skit jag haft. Blödde endast under ett par timmar, på kvällen eller natten, med hemsk smärta i 4-5 dagar. Blödningen kom lite senare varje kväll. Vid återbesöket var det helt rent och inga rester som behövde tas bort.

Inför tredje graviditeten hade jag haft kontakt med en gynekolog då jag tyckte att mensen var konstig (väldigt lite). Fick veta att jag hade en polyp i livmodern och fick remiss för att ta bort den. De hade även med att de skulle spola äggledarna. Inom 6 månader efter detta plussade jag för tredje gången och kontaktade min gynekolog för ett tidigt ultraljud i v8. Fick ett positivt svar på VUL, allt såg bra ut. Sen kom oron inför KUB-ul men även då levde grynen (tvillingar). Oro vid RUL, men samma där. Fördelen för en orolig själ med att vänta tvillingar är fler ultraljud så det blev i v28, 32 och 36 också.

Det blev levande barn till slut. 5 år tog det från start till målgång. Om ca 2 veckor fyller de 9 år.

LFF

Thu 17 Nov 2022 08:52

#7

Turturduvanm skrev 2022-11-17 08:40:32 följande:

Tacksam för svar, jag har en dotter sen tidigare förhållande. min nuvarande sambo och jag har försökt i snart två år, så glädjen var enorm denna gång. Fick första mensen igår efter missfallet så kroppen är väll återställd nu? hade hoppats på något annat såklart än att den skulle komma. Jag hade börjat må bättre efter ma.. men nu slog de som en käftsmäll :( Jag har varit på diverse läkarbesök där de kollat efter myom & polyper men allt har sett bra ut, har varit gravid 3 gånger innan denna och gjort abort. Så ledsamt att jag träffat världens underbaraste människa och så blir det sånna här bekymmer istället... när det är bådas högsta önskemål. Men är väll bara att fortsätta kämpa, men orken börjar ta slut, känner att jag mår bara sämre och sämre av att gå o hoppas varje månad och bli besviken varje gång? jag är som ett vrak varje gång jag har min mens, deppar ihop totalt?

Om ni har försökt i två år så bör ni ju kvalificera för fertilitetsutredning nu. Har din sambo också gjort några undersökningar?

LFF

Thu 17 Nov 2022 09:40

#9

Turturduvanm skrev 2022-11-17 09:12:55 följande:

Nej det har han inte? har nämnt det innan jag blev gravid nu att det kanske är dags men han har inte velat, knappt velat prata om det, fått svar som: behöver väll inte ha så bråttom? fått intrycket av att han varit orolig att det skulle vara något fel på honom eftersom jag har mitt förflutna där det gått alldeles utmärkt, och nu när jag blev gravid så säger han bara ja men nu vet vi ju att det går.. :/ vi kan prata om allt men det här är jobbigt för honom det märks, dom är på honom på jobbet att det kanske är dags snart med en liten och även hans föräldrar har stallt frågor förut? vet att han mått riktigt dåligt över det också. Får låta det gå några månader nu, och sen ta upp det igen.. men att gå o må såhär det tär på mig. Allt man ser är barnvagnar och bebisar och gravida.

När folk ställer den där typen av frågor så finns det två alternativ. Antingen drar man till med något riktigt dräpande typ "Vad menar du? En hamster?" när någon frågar om det är dags för smått. Andra alternativet är att man är brutalt ärlig. "Jo, absolut, vi jobbar på det men vi fick nyligen missfall så livet känns rätt pissigt just nu". Med alternativ två kan två saker hända. Det ena är att man upptäcker att man inte är ensam i sin kamp. Det andra är att folk tycker att det är obekvämt och håller käft. Blir så irriterad över att folk inte kan låta bli när det kommer till något så pass känsligt ändå. Vill man prata och öppna upp sig så gör man det. Om någon inte öppnar upp, ställ inte ens frågan.

Minns så väl när vi hade skaffat hund (gjorde det väldigt tidigt i vår relation). En vän till mamma träffade mig ett par år senare och frågade "Nu när du har hund, börjar det inte rycka i bebistarmen då?". Min respons blev blixtrande snabb den gången och jag svarade "nä, snarare i en-hund-till-tarmen". Kan ju säga att hon blev lite paff av svaret.

Förstår att det är jobbigt att se både gravida och vagnar. Minns det så väl själv. Helt plötsligt fanns de vart man än tittade.

Säg till din sambo att det behöver inte alls vara något fel på vare sig dig eller honom för att det inte går som det ska men att det är ju skönt att veta ändå om det finns något ni kan göra för att hjälpa Moder Natur på traven.

Missed abortion

INNEHÅLL