Bedragen eller vänskap?

Jag hade aldrig kollat hennes telefon om det här inte uppdagats. Jag känner mig också så ångerfull kring hennes aw. Hon var ny på jobbet och sa att om hon ville skulle hon få sova över hos en kollega då hon jobbar på annat ort än där vi bor. Jag tyckte absolut att hon skulle sova över och passa på att bli en i gänget som hon jobbar med. Någon aw var det ju dock aldrig den helgen.

Jag har under åren också lyckats såra henne, inte genom otrohet men på annat sätt och även om det är några år sedan nu så skäms jag än och har ofta känt mig ovärdig henne.

När detta uppdagades så frågade jag också om det var någon sorts hämd för saker jag gjort men det menar hon inte är så. Ändå när vi bråkar så kan hon ofta ta upp att jag svikit henne historiskt på annat sätt än det här men det ligger säkert och gror hos henne.

Vi har även testat äktenskapsrådgivning några få tillfällen i vintras men det ville inte min fru gå vidare med då hon kände att terapeuten inte var saklig och att hon tog parti. Jag tyckte att vi kunde testa en annan men det vill hon inte tyvärr.

Går vi längre tillbaka i tiden så var hon även otrogen (hångel, kyssar ett par gånger) men en utav mina bästa vänner. Det sårade mig sjukt mycket och sitter än i bakhuvudet varje gång jag ser honom eller henne. Jag umgås än med den killen.

Trodde verkligen att hon var ångerfull då och att hon aldrig skulle bedra mig igen men kanske var jag för förlåtande och lugn den gången vilket gjorde att hon tänkte att konsekvensen inte blir så stor...

Det känns bara så ledsamt att jag börjar inse att allt som jag byggt upp i mitt huvud kring hur bra vi hade det, säkert sett helt annorlunda ut i hennes huvud.

Vet också att hon haft exet som lite bollplank kring hur hennes och mitt förhållande är/varit och det sårar sjukt mycket. Att han gottar sig åt våra problem.

Önskar bara att hon kunde vara ärlig en gång för alla och att ser hellre att hon skulle kunna dumpa mig än att stanna kvar i ett förhållande hon inte trivs i.

Sista halvåret har det nästan känts som att hon försöker vänta ut att jag ska vilja dumpa henne så slipper hon själv fundera på vad hon verkligen vill. Att jag tar beslutet åt henne. Känns nästan som att hon fortsatt vill bli påkommen och att jag till slut inte ska se någon annan utväg än att lämna henne.

Uppdatering efter tre år ifrån att detta inträffade. Vi började gå i samtalsterapi och prata om även det som vi kanske aldrig vågat nämna för varandra tidigare.

kortfattad kan man summera det med att min fru är polyamorös och dominant som person. Jag trivs som undergiven och har inte riktigt vågat lyfta den delen tidigare men vi började testa att gå in i de rollerna vi vill leva i. Full öppenhet och dialog mellan oss. Min fru blev en Hotwife och min Domina. Jag blev hennes trygga punkt i livet. Sköter hem, barnens aktiviteter, lagar mat etc och njuter av att få serva henne. Samtidigt så träffar hon andra killar när hon vill och har två älskare i andra städer som hon träffar ibland. Hon njuter av att börja de ha och äta kakan. Att kunna vara nykär med andra kollar men ändå veta att hon har sin trygghet och stabilitet i hemmet med mig.

Jag har ett kyskhetslås på mig och hon är min keyholder.

Hon styr mig genom min stora fetish, höga klackar, som hon nästan alltid går i. 

Jag hjälper henne att välja kläder till dejter och får vara en del av processen även om jag givetvis inte är med när hon träffar de andra.

Vet att vi kanske lever väldigt annorlunda men för oss fungerar det och båda får ut så mycket glädje i förhållandet numera och ärligheten finns där.

Hoppas att ni som läser fokuserar på glädjen vi hittat och inte dömer oss för att många utav er har helt andra värderingar kring hur förhållande ska se ut.