Bedragen eller vänskap?

Jag har verkligen försökt att prata med henne men reaktionen blir alltid samma.
Hon blir upprörd, säger att hon inte vill prata om det och att det är historia för henne. Att det blev fel mellan henne och honom men att det bara var vänskap och att jag ska sluta vara svartsjuk.

Vi har under alla år inte diskuterat var gränsen för otrohet går för varandra, för mig är kyssar, intima bilder och flörtiga meddelande är inte ok för mig. För henne går det vid samlag men hon skulle aldrig acceptera att jag kysste någon annan. Lite dubbla budskap där.

Hon säger ofta att hon känner sig så ensam och att det är därför hon inte kunnat släppa honom, hon har ingen annan. Jag har försökt att säga att hon kan prata med mig men det vill hon inte.

För egen del känner jag bara att ju längre tiden går och han hela tiden ska vara en del av hennes liv så gör det så ont i mig. Har flera gånger tänkt att åka och konfrontera honom, men samtidigt så är det ju inte hans fel att hon besvarar honom och att hon väljer att kontakta honom... 

Diskussionen mellan henne och mig slutar nästan alltid i att hon vänder det till att jag är boven i dramat som är svartsjuk och att jag inte kan inse att det bara är vänskap.

Jag har inte varit den bästa utav människor själv i mitt beteende. När hon blev påkommen så började jag kolla av telefon och kunde komma hem tidigare ifrån idrottsträningen för att kolla om hon pratade med honom. Kom på henne några gånger och lite så har det varit efter det.

Jag har verkligen försökt förklara att jag är beredd att satsa vidare och förlåta om bara han försvinner ur bilden. Jag har även frågat om hon vill gå vidare med honom och jag ska sticka. Det känns som att hon både vill ha och äta kakan men när ultimatumet ställs så vet hon inte utan försöker förhala ett beslut mellan sina kärlekskranka karlar.

Jag hade aldrig kollat hennes telefon om det här inte uppdagats. Jag känner mig också så ångerfull kring hennes aw. Hon var ny på jobbet och sa att om hon ville skulle hon få sova över hos en kollega då hon jobbar på annat ort än där vi bor. Jag tyckte absolut att hon skulle sova över och passa på att bli en i gänget som hon jobbar med. Någon aw var det ju dock aldrig den helgen.

Jag har under åren också lyckats såra henne, inte genom otrohet men på annat sätt och även om det är några år sedan nu så skäms jag än och har ofta känt mig ovärdig henne.

När detta uppdagades så frågade jag också om det var någon sorts hämd för saker jag gjort men det menar hon inte är så. Ändå när vi bråkar så kan hon ofta ta upp att jag svikit henne historiskt på annat sätt än det här men det ligger säkert och gror hos henne.

Vi har även testat äktenskapsrådgivning några få tillfällen i vintras men det ville inte min fru gå vidare med då hon kände att terapeuten inte var saklig och att hon tog parti. Jag tyckte att vi kunde testa en annan men det vill hon inte tyvärr.

Går vi längre tillbaka i tiden så var hon även otrogen (hångel, kyssar ett par gånger) men en utav mina bästa vänner. Det sårade mig sjukt mycket och sitter än i bakhuvudet varje gång jag ser honom eller henne. Jag umgås än med den killen.

Trodde verkligen att hon var ångerfull då och att hon aldrig skulle bedra mig igen men kanske var jag för förlåtande och lugn den gången vilket gjorde att hon tänkte att konsekvensen inte blir så stor...

Det känns bara så ledsamt att jag börjar inse att allt som jag byggt upp i mitt huvud kring hur bra vi hade det, säkert sett helt annorlunda ut i hennes huvud.

Vet också att hon haft exet som lite bollplank kring hur hennes och mitt förhållande är/varit och det sårar sjukt mycket. Att han gottar sig åt våra problem.

Önskar bara att hon kunde vara ärlig en gång för alla och att ser hellre att hon skulle kunna dumpa mig än att stanna kvar i ett förhållande hon inte trivs i.

Sista halvåret har det nästan känts som att hon försöker vänta ut att jag ska vilja dumpa henne så slipper hon själv fundera på vad hon verkligen vill. Att jag tar beslutet åt henne. Känns nästan som att hon fortsatt vill bli påkommen och att jag till slut inte ska se någon annan utväg än att lämna henne.