Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns
Fröken Allvar skrev 2023-01-06 08:49:20 följande:
www.aftonbladet.se/family/a/l34kb9/ida-soderberg-sluta-kop-det-influencers-gor-reklam-for
Inlägg från: Anonym (Loth)
|
-
Bra artikel som visar hur viktigt det är för ekonomin att ha bra självkänsla.
-
"No mercy-metod"Fröken Allvar skrev 2023-01-06 08:48:08 följande:
Det här är en text för den som vill känna sig duktig över att aldrig ha satt sig i skuld. Jag kände mig jätteduktig som inte köpt en partytopp varje helg i alla fall.
Sedan förstod jag en annan grej av att läsa den här texten. Om man vill påverka folk den enkla vägen måste man framstå som någon de vill vara. Det är något jag är riktigt, riktigt dålig på att göra.
Till Loth: Det här är inte en text till dig, mer än text för Kockobello. Jag tänker på dig när jag tänker kring min hälsa. Din no mercy-metod är kanske inte min, men jag hoppas kunna berätta om någon hälsoförbättring under året. Har läst att 12 veckor krävs för att något ska räknas som en vana
Ha haGör det som funkar för dig. Jag gillar att vara hård mot mig själv men förstår att det inte fungerar för alla.
Ser fram emot att läsa om dina framsteg förövrigt. Har du hittat någon vana du ska försöka implementera än? -
Människokroppen är fantastisk. Om målet är att man ska bli riktigt duktig på ett yrke där man huvudsakligen tänker behöver man inte träna. Det tar snarare bara tid från att bli kunnig på det man håller på med. Fördelarna av bättre hälsa tenderar att komma senare i livet med ökad livskvalitet 60+. Jan Stenbeck är ett bra exempel på det.Anonym (B_la) skrev 2023-01-05 13:19:16 följande:
Jag känner också människor som är oerhört framgångsrika (globalt erkända inom sitt yrke och tjänar mycket) som inte tränar alls och inte äter så särdeles nyttigt.
Poängen med just träning är att det är något alla kan göra. Och när man väl gör det kan man flytta det vidare till nästa område. Man håller disciplinen med pluggandet. Man håller disciplinen på jobbet.
Man betalar räkningarna i tid. Man håller ordning på sina saker. Man köper inte sådant man inte behöver. Man ställer upp för andra människor. Succesivt omvandlar man sitt liv från att vara betraktare till att skapa. Och dessutom skapar det som man säger att man ska skapa. Med det följer förbättrad självkänsla vilket i sin tur bäddar för bättre karriär och relationer.
Om sedan någon använder träningen för att jämföra kroppar på Instagram lär det hela vara kontraproduktivt. Det där jämförandet med andra är så illa. Men beskylla inte träningen för det. De använder något som i grunden är positivt på fel sätt och gör det till något negativt. -
Mycket bra!Fröken Allvar skrev 2023-01-06 11:48:12 följande:Ja. Min plan är att promenera dagligen. Jag promenerar ofta och långt, men inte dagligen. Det är dagligen som är din melodi. Och jag tror att du har rätt! Åtminstone måndag till fredag. När jag har promenerat dagligen måndag till fredag i 12 veckor så skriver jag det här.
Kom bara ihåg att en missad dag inte är ett skäl att sluta. Det är ett skäl att fortsätta.
En fundamental inställningsskillnad jag gjort för egen del. -
Glöm inte att fira mentalt varje dag du kommer hem från rundan.Anonym (Loth) skrev 2023-01-06 14:29:24 följande:Mycket bra!
Kom bara ihåg att en missad dag inte är ett skäl att sluta. Det är ett skäl att fortsätta.
En fundamental inställningsskillnad jag gjort för egen del. -
Av hälsoskäl gör det nog ingen noterbar skillnad 3,5 vs 7K. Det viktiga är att du får det gjort.Fröken Allvar skrev 2023-01-06 15:05:49 följande:Hur ska jag fira mentalt? Rundan var lite kortare än 5000 steg, så det blir 3500 steg eller 7000 per dag (2 rundor)
Jag har bra disciplin i grunden, alltid haft det. Utan den skulle jag inte ha kommit igen så många gånger. Problemet nu är tröttheten.
Jag gjorde det jag skulle göra idag men under för kort tid och så har jag gjort en plan för helgen som jag måste följa för att hinna med det som har en deadline nästa vecka. Hoppas det går.
Det bara kändes som att jag måste ge lite kontext till min tillvaro och var det spårat ur, så att säga.
Men många fattiga och trötta, om de läser tråden, kanske känner igen sig i att veta vad man ska göra för att uppnå sina mål utan att klara av det.
Jag ska tänka så, att en missad dag är ett skäl att fortsätta. Ibland tänker jag istället att det är fel på mig som inte lyckats bättre.
Fira mentalt. Svårt att förklara hur man gör det. Kan tänka mig att det är individuellt. Jag ger mig cred för allt jag gör så att man får en bra känsla i kroppen efteråt.
Beträffande tröttheten. Har du kollat dina blodvärden? Vanligt att kvinnor känner sig trötta av låga nivåer av hjärn.
Mitt bästa tips rörande tröttheten är annars att lägga sig i tid på kvällarna och sträva mot att gå upp "naturligt" varje morgon (dvs utan väckarklocka). -
Jag håller med om att man inte ska döma så har inget i övrigt att tillägga där.Anonym (B_la) skrev 2023-01-06 16:54:13 följande:
Nu tog du ett kort citat som taget ur sitt sammanhang tappar sin innebörd. Mitt inlägg handlade om att träning bygger inte en "framgångsrik" människa. Svara gärna på inlägget i sin helhet, som belyser att väldigt många människor har knappt förutsättningar att träna. Att de knappt vet vad som är ett välbetalt jobb, eller att de alls har några förebilder i sin närhet som säger att de kan. Det gäller att kunna se sig själv i en framgångsrik sits, med rätt jobb och rätt utbildning bakom sig. Den som kommer ur fel socioekonomiska situation ser inte det. Då kan man vara hur vältränad som helst. Det hjälper så man orkar med jobbet. Men det gör inte att man tror sig vara värd en hög lön för sin roll tex. Eller att man har samma värde som chefen. Som människa. Många som kommer från fattig eller lägre socioekonomiska bakgrund behöver flera generationer för att förflytta sig. Man måste liksom veta vilka mål man ens kan föreställa sig finns, och sen ha kunskap eller veta hur man skaffar sig kunskap om hur man tar sig dit.
Och sen har vi hälsoaspekten. Träning och bra kost visst. Men som mitt förra inlägg beskriver. Om du drabbas av något så är det fort gjort att tappa hälsan. Och då hjälper inte din goda utbildning.
Jag tror absolut på att sätta mål och att många kan nå dem. Men vi behöver ha mer förståelse för människors situation och inte döma!
Lösningen på att många är i en dålig situation är knappast att hävda att de är fast där och att de inte kan som skribenten i Aftonbladet menar. Utan lösningen är att säga att det faktiskt går om man tror på det och är beredd att jobba hårt. Det är svårt men man kan göra det. Och det behöver inte gå några tre generationer.
Alla generationer påverkar dock nästa generation. Väl värt att tänka på för alla föräldrar därute.
Beträffande sjukdomar så tycker jag inte att det har med saken att göra. Alla jobbar på utefter sina förutsättningar. Men bara genom att finnas där ge sig själv frid och peppa andra kan en sådan person göra stor skillnad. Samhällets syn på framgång tycker jag inte att man ska bry sig om.
Självklart bygger inte endast träning en människa. Finns mängder av faktorer som spelar in och som jag skrev innan behöver inte ens träning vara en av dem. Det viktiga är att vara en skapande människa istället för att vara en åskådare. Man kan vara en åskådare också delvis men det får inte bli standardmode. När folk blir passiva kommer depression och fattigdom som ett brev på posten. -
Som jag skrev tidigare instämmer jag i att man inte ska döma.Anonym (B_la) skrev 2023-01-07 15:17:59 följande:
Till Loth. Gick inte att citera Hälsa är starkt förknippat med framgång i livet. Och tvärtom så är sjukdom ett av de stora skälen till fattigdom. De går liksom hand i hand. Googla gärna lite kring hälsa och fattigdom. Inte heller vården i Sverige anses jämlik för den som är fattig. Sämst förutsättningar för att få det bemötande och vård du behöver är om du är fattig, kvinna, lågutbildad och fet. Då får du tex ofta sämre och äldre mediciner utskrivna än en man vid hjärtsjukdo. Och sambandet i helasamhällen mellan fattigdom och ohälsa är många gånger om fastställt.
Det finns fler diagnoser än det finns dagar på året. Många av dem är livslånga och påverkar i allra högsta grad förmågan att orka leva, arbeta och inte minst träna. Ta alla autoimmuna sjukdomar som tex reumatism, hypotyreos eller varför inte chrons. Alla sjukdomar som ger trötthet och smärtor i kroppen. Ofta medicin med mer eller mindre allvarliga biverkningar. Tittar vi bara på reumatism så är mer än en miljon svenskar drabbade. I olika grad men det är en ofta förlamande sjukdom som ger trötthet beyond vad du kan föreställa dig.
Och nej, drabbas du av någon sjukdom som leder till sjukskrivningar så har du genast sämre förutsättningar vid tex löneförhandlingar.
Sen kan man absolut påverka sin situation för det mesta men sjukdom är en enorm faktor för ett framgångsrikt arbetsliv och inkomstmöjligheter.
Det är ett skäl till varför man bör ta sina egna framgångar med en väldigt stor nypa salt. Du har inte en aning om vad personen som inte är så framgångsrik går igenom.
Men jag tillhör nog dem som lyckats ok, trots motgångar. Stora motgångar. Så det handlar inte om att jag inte tror på kraften i att vilja och att sätta mål och jobba för dem. Men sjukdom,eller att vara frisk är en enorm skillnad.
Var glad och tacksam att du kan träna! Men döm inte dem som inte kan eller orkar.
Däremot ska man verkligen inte ta sina framgångar med en nypa salt. Det är ett resultat av hårt arbetet och man ska ge sig enormt cred för allt man åstadkommer. Inget kommer gratis.
Beträffande hälsa så är det i extremt hög utsträckning något man påverkar själv. Visst, det må vara svårare att te.x. hålla vikten i vuxen ålder om man från barnsben lärt sig fel vanor från sina föräldrar. Men dessa går att förändra. Den person i min närhet som är mest hälsomedveten är en person som kom från ett fattigt och överviktigt hem med osunda matvanor och dålig hälsa. Han insåg att han skulle hamna i sina föräldrars sits själv om han inte gjorde något. Så numera lever han bokstavstroget enligt hälsobokens regler. Han är förövrigt enormt framgångsrik i de flesta avseenden. Både socialt, hälsomässigt och i karriären.
Sedan spelar det ingen roll hur sjuk man är eller var man börjar. Man kan så gott som alltid träna eller ta sig framåt utifrån sin nivå. En annan bekant till mig som är handikappad och knappt kan gå tar oerhört seriöst på att dagligen ta sig en runda i sin cykel samt att leva hälsosamt. Det ger honom bättre förutsättningar till en bra livskvalitet och framgång utifrån sina förutsättningar. Om han letat ursäkter och lagt sig i soffan och levt på chips och cola hade han med största sannolikhet varit död idag.
Ja, det är svårt att inte börja leta ursäkter och bli passiv. Och det är ännu svårare om man kommer från en miljö där det är norm. Men utifrån sig själv och alla andra är det viktigt att man väljer en annan väg. Att man gör det man borde göra.
Att sjukvården tar bättre hand om samhällsbärande är en naturlig följd av att människor vill ge till andra som ger. Därför lär alltid en vältränad person med samhällsbärande yrke få bättre vård än en överviktig socialbidragstagare. Jag hade faktiskt denna diskussion med en läkare och han hävdade att det inte är särskilt kul att göra sitt yttersta för att hjälpa någon med hälsan som sedan går hem och inte gör sin del. -
Anonym (B_la) skrev 2023-01-08 23:55:53 följande:
Jag menar att du gör det för enkelt för dig själv när du tillskriver dina framgångar till att du har gjort lite bättre än andra. Jlsses. Du har skapat goda vanor. Bra men inte så jobbigt om du har god hälsa. Många som drabbas av sjukdom eller fötts in i fattigdom har mer att kämpa mot än vad du har sannolikt.
Jag är stolt över det jag presterar. Och glad för det jag har. Men det ger mig inte skäl att sätta mig på nån hög häst. Och jag skulle ALDRIG döma en människa som jag inte har en aning om vilka problem de tampas med. Jag stöttar människor utan att vara taskig mot dem som det inte går så bra för. De behöver stödet allra mest.
Du osar inte ödmjukhet.
Dina inlägg i tråden genomsyras av Jantelagen. Jag har hela tiden påtalat att man inte ska jämföra sig med andra och menar inte att jag gjort det lite bättre än alla andra. Det är du som håller på att jämföra.Och på vilket sätt menar du att det andra stycket är relevant? Menar du att jag sätter mig på höga hästar? Att jag dömer andra människor? Att jag stöttar andra genom att vara taskig? Var är jag i så fall det? Hur ska jag kunna bemöta din kritik när du kommer med insinuationer utan att precisera vad du syftar på?Att du sedan vågar dig på att recensera min bedrift det senaste decenniet som "inte så jobbigt" är att sätta sig på höga hästar om något. Du vet nästan ingenting om mitt liv, vad jag gått igenom, hur jag har kämpat och vad jag faktiskt åstadkommit och gjort mot alla odds.Jag personligen bryr mig inte om vad du eller någon annan anser om mig. Sådana kommentarer är dock tecken på en destruktiv kultur där man inte lyfter upp människor som förbättrar sina liv, utan att man istället förminskar deras bedrifter. En kultur som bankar fast människor i sin position istället för att uppmuntra varandra att ta sig framåt. -
Du tycker att jag sätter mig på en hög häst. Jag tycker att du har jantelag-mentalitet. Tror inte vi kommer längre på de punkterna faktiskt. Däremot får du gärna citera mig korrekt när du citerar mig om vi ska ha fortsatt diskussion på andra områden.Anonym (B_la) skrev 2023-01-09 09:21:36 följande:
Du säger "att sjukvården tar bättre hand om samhällsbärare" och att det är som det ska. Vi har lag på jämlik vård för alla men det följs inte. Du uttalar dig nedlåtande om en grupp människor som omfattar en stor del av befolkningen. Det är ytterst nedlåtande och ett tydligt tecken på att du sätter dig på en hög häst. Hela ditt inlägg osar hög häst.
Nej, jag är verkligen inte en jantelagsmänniska. Jag har vuxit upp under hyfsat privilegierade förhållanden och VET att jag har haft det förspänt på vissa områden. Det viktigaste är vetskapen om vad man kan göra med sitt liv. Många mindre privilegierade vet inte ens det, eller att de skulle kunna ha ett välbetalt jobb.
Men viktigast av allt, jag tror på att kunskap om och ödmjukhet inför andra människors utmaningar gör samhället bättre, överlag.
Det är berömvärt att du har lyckats via egna insatser. Det har jag också gjort. Hårt arbete men också tur. De mest lyckade människor jag känner ser inte behov av att slå sig för bröstet. Bara den som känner behov att visa att de är över någon annan i samhällshierarkin. Som dem som ser som samhällsbärare, som ska ha bättre vård, men inte feta socialbidragstagare.
Och vilken okunnig läkare du pratade med förresten. Idag vet man med säkerhet att överviktigas problem med tex överätning beror på metabola mekanismer som slår till när du ändrar dieten och går ner i vikt. lakartidningen.se/opinion/debatt/2016/08/darfor-ar-det-sa-svart-att-ga-ner-i-vikt/
Beträffande övervikt så är är ett resultat av dåliga vanor. Det visar sig även tydligt i ditt exempel. Biggest loser medlemmar rasar i vikt så fort de i programmet byter livsstil. När programmet är slut går de flesta tillbaka till sin gamla livsstil och går upp igen.Överviktiga kan anstränga sig med att gå ner i vikt och ändå misslyckas för att det är svårt att byta livsstil och man kan ha psykiska låsningar som gör att man äter mer än man vill och rör sig mindre än man vill. Om dessa individer fortsätter att jobba på sina vanor kommer de att helt eller delvis lösa sina viktproblem på sikt.
Om man istället börjar skylla på låg metabolism och annat ovidkommande är man fullständigt körd. Då kommer man sluta att jobba på sina vanor för att få bättre kontroll över sig. För det är det som gör att man kan få ordning på hälsan. Dessutom finns det överviktiga som inte tycker att vikten har sådan prioritet att det är värt att bry sig om. Det är de sistnämnda grupperna som läkaren syftade på.