Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Nu har jag vaknat. Mycket ovanligt för mig att sova så länge. 

Det jag har förstått Loth, är att du sakta vände ditt liv till att bli ett mått på framgång. Du gjorde det med hjälp av fysisk aktivitet.

Säkert har du rätt i att livet de senaste 10 åren satt spår i min kropp. Jag såg mig själv i spegeln när jag köpte utseendetjänsten och som de flesta i min ålder minns jag ett annat utseende än det jag ser. Ändå har jag ganska lätt för att tycka om mig själv. Det är en tillgång tror jag, om man ska förändra ett liv, att man ändå kan tycka om sig själv för den man är, och trots allt dumt man gör, som att starta en sådan här tråd, och fortsätta. Idag är det 3 månader sedan. Det har skrivits väldigt mycket om Fattig-Sverige i tidningarna sedan dess. En del erkänner Fattig-Sverige, andra skuffar undan det. Det finns ingen statistik över hur många som varit fattiga i många år, och det är bra tycker jag. Vem vill bli registrerad för sina ekonomiska förutsättningar?

Jag tänker Loth, att jag skulle kunna skriva här ifall jag gör hälsoframsteg, eftersom det verkar vara det du brinner för att tända en gnista kring, och jag ju har förutsättningar att ta hand om min hälsa då jag varken har ekonomiska bekymmer eller särskilt ont om tid. På andra ställen här på Familjeliv läser jag om att det är försent för en sådan som mig, och det kan jag gråta över på nätterna ibland. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag är inte i pensionsålder om ett decennium. Så om du har rätt i att hälsan är viktigast kan jag lika gärna pröva det, istället för att jäkta mellan sätt att försöka få en bättre tillvaro genom ännu fler korta påhugg/studier till exempel. Jag är helt slut. Förbi av trötthet många, många dagar. Men livet är trots allt okej för mig, även om sådant jag läser här vittnar om att mitt liv är allt annat än okej i andras ögon. 

Jag valde Fröken Allvar för att allvar är en förutsättning för förändring, men det betyder inte att man inte kan ha självdistans. 

Det känns intressant att försöka gå i dina fotspår och kanske må bättre i alla fall, än vad man gör när man alltid är orolig för pengar. Tråden handlar ju som sagt ändå väldigt mycket om mig. Det är inte så att mitt liv är en röst för fattiga. Jag är inte ens fattig i mina ögon nu, även om jag säkert uppfattas som det av en del människor. Och konstigt nog är jag mer bekväm i det än om folk skulle uppfatta mig som rik. Jag vet inte vad som förväntas av en rik person och jag har väldigt negativa erfarenheter av en del rika personer dessutom. Men kanske slutar jag som rik här i tråden om ett decennium? Det vore ju en lite intressant vändning.

Sen har jag ett råd 

I allmänhet väljer vi inte medvetet vad vi ska uppmärksamma, utan vi får snarare en blixtsnabb känsla för vad som i en viss kontext är relevant, önskvärt och möjligt... Det innebär att kommunikationen inom ett tänkkollektiv tenderar att befästa kollektivets tänkstil...Fleck använder begreppet Villfarelsernas harmoni för tänkkollektivets tendens att skydda sin tänkstil genom att kollektivt blunda för sådant som kan hota det

Just sayin

Loth, jag tänker på min hälsa. Sömnen är inte så bra just nu.

Det verkar inte som om du är lika intresserad av att läsa kvällstidningar som jag är, men här är en fin text av en tjockis 

www.aftonbladet.se/kultur/a/8J5kbw/rasmus-landstrom-om-kriget-mot-de-tjocka

Jag kände igen det han skriver, fast om man byter ut tjocka mot kriget mot de icke framgångsrika. Tror även att han själv gör jämförelser mellan tjocka och andra utpekade i texten. 

Loth, tack för att du berättar hur du tänker och stort tack för att du tog dig tid att läsa texten! Jag ska läsa om den senare med dina ögon och då kanske jag hittar andra saker i den än vad jag gjorde när jag läste den först. Det kan mycket väl vara så att jag har fastnat i den syn på mig och mina möjligheter som klistrades på mig av andra under mina värsta år, då jag träffade myndighetspersoner och så, för att jag inte hade något annat val mellan de arbetande perioderna.

Jag återkommer. 

Jag bortsåg från det där. Inte ett jättefint sätt att beskriva en gammal vän på, även om man tappat kontakten kan jag tycka. 

Mycket bra och balanserat uttryckt. 💚

Vill förklara en sak. När jag förstod att Loth inte såg ner på mig utan ville visa vägen framåt kunde jag inte låta bli att kapitulera inför den välviljan, även om det nog tar lång tid att vända från där jag är idag (ofta mycket trött på grund av många vändor hit och dit) till att nå den plats där Loth verkar vara. Hen har skrivit här i månader, inte gett upp.

Ditt inlägg håller jag ändå helhjärtat med om och jag hoppas att det kan betyda något för andra att du skrev så. Tack för det. 

Tar du den riktigt feta medarbetaren på allvar i fikarummet? Lyssnar du verkligen till vad hen säger? Och tänker du inte någonstans att fettot måste vara lat och odisciplinerad?

Det var bland annat detta jag kände igen mig i. Om man varit illa ute är det ens eget fel. Man är vuxen och ska ta sig i kragen och så vidare.

Jag säger inte att man ska ge upp hur illa ute man än hamnat eller om man själv försatt sig i situationen, genom att exempelvis ta de här sms-lånen vi diskuterat tidigare och som vi alla präktigt undvikit, vilket alla inte kan.

För mig handlade texten om kollektivets skammande av den enskilde, inte om bekväma ursäkter. Men samtidigt, när jag läste om den såg jag att vissa formuleringar var lite väl tillspetsade. Apartheidförespråkare och fascist är inte ord jag skulle använda för att beskriva Katrin Zytomierska och andra som ogillar tjockisar. 

Det här är en text för den som vill känna sig duktig över att aldrig ha satt sig i skuld. Jag kände mig jätteduktig som inte köpt en partytopp varje helg i alla fall. 

Sedan förstod jag en annan grej av att läsa den här texten. Om man vill påverka folk den enkla vägen måste man framstå som någon de vill vara. Det är något jag är riktigt, riktigt dålig på att göra. 

Till Loth: Det här är inte en text till dig, mer än text för Kockobello. Jag tänker på dig när jag tänker kring min hälsa. Din no mercy-metod är kanske inte min, men jag hoppas kunna berätta om någon hälsoförbättring under året. Har läst att 12 veckor krävs för att något ska räknas som en vana

Hon säger:  

Jag har prövat varje trick. Köpt varenda grej. Din garderob blir aldrig komplett. Du vill bara ha mer och vips sitter du i skiten. Det går fort att bygga en skuld. Klick, klick, klick. 

 

www.aftonbladet.se/family/a/l34kb9/ida-soderberg-sluta-kop-det-influencers-gor-reklam-for