Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns
Nu har jag vaknat. Mycket ovanligt för mig att sova så länge.
Det jag har förstått Loth, är att du sakta vände ditt liv till att bli ett mått på framgång. Du gjorde det med hjälp av fysisk aktivitet.
Säkert har du rätt i att livet de senaste 10 åren satt spår i min kropp. Jag såg mig själv i spegeln när jag köpte utseendetjänsten och som de flesta i min ålder minns jag ett annat utseende än det jag ser. Ändå har jag ganska lätt för att tycka om mig själv. Det är en tillgång tror jag, om man ska förändra ett liv, att man ändå kan tycka om sig själv för den man är, och trots allt dumt man gör, som att starta en sådan här tråd, och fortsätta. Idag är det 3 månader sedan. Det har skrivits väldigt mycket om Fattig-Sverige i tidningarna sedan dess. En del erkänner Fattig-Sverige, andra skuffar undan det. Det finns ingen statistik över hur många som varit fattiga i många år, och det är bra tycker jag. Vem vill bli registrerad för sina ekonomiska förutsättningar?
Jag tänker Loth, att jag skulle kunna skriva här ifall jag gör hälsoframsteg, eftersom det verkar vara det du brinner för att tända en gnista kring, och jag ju har förutsättningar att ta hand om min hälsa då jag varken har ekonomiska bekymmer eller särskilt ont om tid. På andra ställen här på Familjeliv läser jag om att det är försent för en sådan som mig, och det kan jag gråta över på nätterna ibland. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag är inte i pensionsålder om ett decennium. Så om du har rätt i att hälsan är viktigast kan jag lika gärna pröva det, istället för att jäkta mellan sätt att försöka få en bättre tillvaro genom ännu fler korta påhugg/studier till exempel. Jag är helt slut. Förbi av trötthet många, många dagar. Men livet är trots allt okej för mig, även om sådant jag läser här vittnar om att mitt liv är allt annat än okej i andras ögon.
Jag valde Fröken Allvar för att allvar är en förutsättning för förändring, men det betyder inte att man inte kan ha självdistans.
Det känns intressant att försöka gå i dina fotspår och kanske må bättre i alla fall, än vad man gör när man alltid är orolig för pengar. Tråden handlar ju som sagt ändå väldigt mycket om mig. Det är inte så att mitt liv är en röst för fattiga. Jag är inte ens fattig i mina ögon nu, även om jag säkert uppfattas som det av en del människor. Och konstigt nog är jag mer bekväm i det än om folk skulle uppfatta mig som rik. Jag vet inte vad som förväntas av en rik person och jag har väldigt negativa erfarenheter av en del rika personer dessutom. Men kanske slutar jag som rik här i tråden om ett decennium? Det vore ju en lite intressant vändning.