Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Även om jag till fullo håller med om att de flesta av oss med viljestyrka kan nå våra mål, så finns det något obehagligt i att när man lyckas, så beror det på att man är lite bättre, lite starkare än andra.

Väldigt många som hamnar i svåra ekonomiska förhållanden har drabbats av sjukdom eller annan olycka (en liten hjärnblödning pga svaga blodkärl, någon härlig autoimmun njuråkomma som kräver transplantation eller en hormonell tumör, ett dödfött barn tex, finns hur mycket som helst man kan drabbas av eller varför inte en personlighet som inte är så socialt gångbar). Ibland bara inte vetskap om något annat än lågavlönade jobb.

Jag känner också människor som är oerhört framgångsrika (globalt erkända inom sitt yrke och tjänar mycket) som inte tränar alls och inte äter så särdeles nyttigt. 

Bara den som inte förstår att det kan drabba dig också, ser ner på den som är ful, fet och fattig. 

Och vi kan bara bli så mycket som vi kan föreställa oss. Jag hoppas innerligt på ett varmare samhällsklimat med mer insikt om att vi är många som fått mycket gratis, det kan vara allt från högre eq till starkare hälsa. Och vetskapen om att jag kan lyckas, det är långt ifrån bara kost och motion som bygger framgång. 

Nu tog du ett kort citat som taget ur sitt sammanhang tappar sin innebörd. Mitt inlägg handlade om att träning bygger inte en "framgångsrik" människa. Svara gärna på inlägget i sin helhet, som belyser att väldigt många människor har knappt förutsättningar att träna. Att de knappt vet vad som är ett välbetalt jobb, eller att de alls har några förebilder i sin närhet som säger att de kan. Det gäller att kunna se sig själv i en framgångsrik sits, med rätt jobb och rätt utbildning bakom sig. Den som kommer ur fel socioekonomiska situation ser inte det. Då kan man vara hur vältränad som helst. Det hjälper så man orkar med jobbet. Men det gör inte att man tror sig vara värd en hög lön för sin roll tex. Eller att man har samma värde som chefen. Som människa. Många som kommer från fattig eller lägre socioekonomiska bakgrund behöver flera generationer för att förflytta sig. Man måste liksom veta vilka mål man ens kan föreställa sig finns, och sen ha kunskap eller veta hur man skaffar sig kunskap om hur man tar sig dit. 

Och sen har vi hälsoaspekten. Träning och bra kost visst. Men som mitt förra inlägg beskriver. Om du drabbas av något så är det fort gjort att tappa hälsan. Och då hjälper inte din goda utbildning. 

Jag tror absolut på att sätta mål och att många kan nå dem. Men vi behöver ha mer förståelse för människors situation och inte döma! 

Till Loth. Gick inte att citera Hälsa är starkt förknippat med framgång i livet. Och tvärtom så är sjukdom ett av de stora skälen till fattigdom. De går liksom hand i hand. Googla gärna lite kring hälsa och fattigdom. Inte heller  vården i Sverige anses jämlik för den som är fattig. Sämst förutsättningar för att få det bemötande och vård du behöver är om du är fattig, kvinna, lågutbildad och fet. Då får du tex ofta sämre och äldre mediciner utskrivna än en man vid hjärtsjukdo.  Och sambandet i helasamhällen mellan fattigdom och ohälsa är många gånger om fastställt. 

Det finns fler diagnoser än det finns dagar på året. Många av dem är livslånga och påverkar i allra högsta grad förmågan att orka leva, arbeta och inte minst träna. Ta alla autoimmuna sjukdomar som tex reumatism, hypotyreos eller varför inte chrons. Alla sjukdomar som ger trötthet och smärtor i kroppen. Ofta medicin med mer eller mindre allvarliga biverkningar. Tittar vi bara på reumatism så är mer än en miljon svenskar drabbade. I olika grad men det är en ofta förlamande sjukdom som ger trötthet beyond vad du kan föreställa dig. 

Och nej, drabbas du av någon sjukdom som leder till sjukskrivningar så har du genast sämre förutsättningar vid tex löneförhandlingar. 

Sen kan man absolut påverka sin situation för det mesta  men sjukdom är en enorm faktor för ett framgångsrikt arbetsliv och inkomstmöjligheter. 

Det är ett skäl till varför man bör ta sina egna framgångar med en väldigt stor nypa salt. Du har inte en aning om vad personen som inte är så framgångsrik går igenom. 

Men jag tillhör nog dem som lyckats ok, trots motgångar. Stora motgångar. Så det handlar inte om att jag inte tror på kraften i att vilja och att sätta mål och jobba för dem. Men sjukdom,eller att vara frisk är en enorm skillnad. 

Var glad och tacksam att du kan träna! Men döm inte dem som inte kan eller orkar. 

Jag menar att du gör det för enkelt för dig själv när du tillskriver dina framgångar till att du har gjort lite bättre än andra. Jlsses. Du har skapat goda vanor. Bra men inte så jobbigt om du har god hälsa. Många som drabbas av sjukdom eller fötts in i fattigdom har mer att kämpa mot än vad du har sannolikt.

Jag är stolt över det jag presterar. Och glad för det jag har. Men det ger mig inte skäl att sätta mig på nån hög häst. Och jag skulle ALDRIG döma en människa som jag inte har en aning om vilka problem de tampas med. Jag stöttar människor utan att vara taskig mot dem som det inte går så bra för. De behöver stödet allra mest. 

Du osar inte ödmjukhet.

Du säger "att sjukvården tar bättre hand om samhällsbärare" och att det är som det ska. Vi har lag på jämlik vård för alla men det följs inte. Du uttalar dig nedlåtande om en grupp människor som omfattar en stor del av befolkningen. Det är ytterst nedlåtande och ett tydligt tecken på att du sätter dig på en hög häst. Hela ditt inlägg osar hög häst. 

Nej, jag är verkligen inte en jantelagsmänniska. Jag har vuxit upp under hyfsat privilegierade förhållanden och VET att jag har haft det förspänt på vissa områden. Det viktigaste är vetskapen om vad man kan göra med sitt liv. Många mindre privilegierade vet inte ens det, eller att de skulle kunna ha ett välbetalt jobb.

Men viktigast av allt, jag tror på att kunskap om och ödmjukhet inför andra människors utmaningar gör samhället bättre, överlag. 

Det är berömvärt att du har lyckats via egna insatser. Det har jag också gjort. Hårt arbete men också tur. De mest lyckade människor jag känner ser inte behov av att slå sig för bröstet. Bara den som känner behov att visa att de är över någon annan i samhällshierarkin. Som dem som ser som samhällsbärare, som ska ha bättre vård, men inte feta socialbidragstagare. 

Och vilken okunnig läkare du pratade med förresten. Idag vet man med säkerhet att överviktigas problem med tex överätning beror på metabola mekanismer som slår till när du ändrar dieten och går ner i vikt. lakartidningen.se/opinion/debatt/2016/08/darfor-ar-det-sa-svart-att-ga-ner-i-vikt/

Igen okunnigt om övervikt och hur den botas. Det första och viktigaste man kan göra åt de egna fördomarna, är att inse att man har dem.  

Till att börja med, cirka 4 % av Sveriges befolkning, (men hos kvinnor 5-10% då prevalensen är klart högre i gruppen),  lider av hypotyreos. Dvs, sänkt ämnesomsättning pga icke fungerande eller mindre väl fungerande sköldkörtel. Så den som har en lägre ämnesomsättning kan ha det av flera skäl, där brist på ett hormon som reglerar den basala förbränningen i kroppen är ett av dessa. Men det finns flera....

Vad du också låter passera obemärkt i artikeln jag refererade till, var att vid en viktnedgång så går den basala ämnesomsättningen ner, utan att korrelera med vikt, med cirka 30% eller 500 kcal/dygn utifrån befintlig kroppsvikt.  Så samma person har om de senare ökar i vikt också en bibehålla sänkt ämnesomsättning. Så viktnedgång leder dessvärre till sänkt metabolism.