Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Jag tror inte att han är för konsumtion, men jag tror inte heller att han förstår att det finns fattiga.

Sen är det ju lite svårt att se bostadsrättsägare som fattiga, men jag antar att din situation var ungefär som mamman i villan, att inkomsten inte räcker och att sparandet är nere nära 0? För har man pengarna betalar man elräkningen. Gör man inte det har man samma problem som Ebba Busch och Annika Strandhäll. En tro att räkningar gäller inte mig 

Det är aldrig ett beslut som gör en situation. Ett liv består av miljontals beslut. Så gott som alla människor gör enormt många fel, i synnerhet tidigare i livet som får negativa konsekvenser för resterande delarna av livet. 

Ju fler konstruktiva beslut man fattar desto starkare blir man. Därmed minskar också risken att man åker illa ut av missöden eller misstag som inträffar.

Det ENDA som kommer ändra något är om det slutar vara fiiiint att ha fattigbakgrund när man lever den svenska versionen av american dream och att det SAMTIDIGT slutar vara en skam att vara fattig just nu så att folk kan få hjälp med det istället för att fastna i skuldfällor eller svälta sig i tystnad. Sluta använda situationen som en sagovärld som inte finns på riktigt i Sverige. "Sovjets brödköer". Kolla på hur det ser ut här, idag, i morgon, inflation, lågkonjunktur. Förhoppningsvis har de som säger att det inte kan bli så mycket värre nu rätt. Men om de har fel, börja öva på empatin redan idag. Den som inte har råd med mat och hyra till sig eller sina barn, i Sverige, idag. (Det är krig i världen jag vet). 

1) Jag var inte fattig som barn. Om man vill läsa - ytterst lite - om hur min barndom var står det om detta högre upp i tråden.

2) Jag vill inte hänga ut mina föräldrars situation genom livet. Det jag kan säga är att förmågan att slita och släpa allt man och orkar har gått i arv och denna förmåga har fått olika positiva och mycket negativa konsekvenser.

3)Det är inte fattigdomen som går i arv, säger du.

Om det vore sant skulle ingen bo i andra hand och inneboende eftersom alla skulle ha råd med eget boende när de kunde flytta hemifrån.
Sedan kan jag säga att jag i och för sig stött på människor genom mina dagar som hellre betalar 15.000 i månaden i andra hand för en liten lägenhet i Stockholms innerstad där man kan bo 6 månader innan flytten går till nästa dyra innerstadskontrakt.
Tidningar publicerar ibland reportage om den sortens ungdomar och jag har träffat ett par stycken. Brukade rekommendera bostadskön i kranskommun innan jag insåg att den höga hyran och den korta boendetiden var ett pris de var beredda att betala för att inte bo i förort längre ut än nybyggt i Liljeholmen innan det blir dags för familj och villa i Enskede/Hägersten.

Människor ärver olika förutsättningar och uppfattningar om vilka val som är möjliga för dem att göra. 

Ligger det något egenvärde i hög arbetsmoral och att det är svårt att ta sig till arbetet?

Den attityden gör mig också vansinnig, Jag har ett flertal gånger pendlat 3-4 timmar per dag till 8,5 timmars arbetsdag för att det var det som erbjöds. Men bra allmänna kommunikationer måste ju gå om man inte har bil.
Vad tänker du om att jag levde på väldigt lite pengar de år jag hade såna jobb eller var mellan såna jobb? Tror du att det påverkade min ork att jag var iväg 60-70 timmar per vecka och inte visste hur nästa jobb skulle se ut? Tror du att det påverkade min ork att söka jobb? Var det liksom fel att jag inte orkade tänka så långt när jag väl hade uppdrag eftersom jag jobbade hårt med dem? Tror du att min situation är unik eller tror du att många har det så? 

Man ska veta att man behöver inte äta skräp för att man har ont om pengar. 

Bönor, linser, rotfrukter, havregrynsgröt, gula ärtor etc är billiga råvaror och jättenyttigt. Det sitter inte bara i plånboken hur man gör sina val. 

haha, aldrig varit på American supermarket hör jag.