Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Hej. Jag vill att Fattig-Sverige ska ha en röst. Det är mycket angeläget då vi inte har någon solidarisk partipolitik kvar i landet. 

I den här tråden vill jag medvetandegöra Familjeliv om den fattigdom som växer i landet. 

Jag tror att det finns empati kvar i botten av vårt så splittrade folk.

Man får skriva vad man vill i tråden, erfarenheter, ifrågasättanden, dela artiklar om fattigdom, lösningar och så vidare.

Vi ska inte ge upp hoppet om folkhemmet riktigt än. Man får även ifrågasätta det nostalgiska i att prata om folkhemmet. 

ALLT SKA UPP. 

Dagens fråga kan kanske vara KÄRLEK I FATTIG-SVERIGE

Erfarenhet av fattigdom efter separation. 
Erfarenhet av att inte separera på grund av risk för fattigdom. 
Erfarenhet av att LÄMNA en partner som därefter blir fattig och hemlös. 
Erfarenhet av att INTE kunna träffa någon eftersom människor undviker att bli kära i en fattig person. 
Fattiga personer som blir kära 
Fattiga personer som älskar varandra och får många barn
Fattiga personer som INTE älskar varandra och får många barn.

Alla situationer ovan är autentiska och existerar i Fattig-Sverige. 

Hej Josef, jag håller med om att en situation blir det den blir utifrån människors och ett samhälles agerande. 

I denna tråd tänker jag att vi kan prata om det fattiga Sverige ser ut idag.

Jag länkade också till en av alla artiklar som skrivits i frågan. Min tanke är att också vi som inte är journalister har saker att bidra med i ämnet. 

Jag tror att du har helt rätt. Oberoende av regering kommer det att öka.

Oberoende av regering har många människor problem med att antingen sakna tillgångar, utbildning och språkkunskaper. 

Det stämmer även att bostadsbristen leder till ett byggande som liknar miljonprogrammet. Många bostäder måste upp på kort tid för att stävja bostadsbristen. Däremot håller jag inte med om att områdena som byggs blir utsatta områden av att fattiga bor där. Dock har jag sett många artiklar från Limhamn i Malmö där människor uttalar sig negativt om de fattiga som bor i området. De känner att eftersom de är rika borde de inte behöva bo intill fattiga.

För ett par år sedan var det också en stor debatt om att människor som bodde i fattiga områden kunde bada i det rika området Hornsbergs strand.

Din lösning är inte att höja skatterna och du ser att utgifterna ökat. Tack. 

Jag ska vara öppen med att trots idoga försök så har jag inte lyckats förstå om låga skatter eller höga skatter leder till högst skatteintäkter. Det tycks ha ett samband med konjunktur. 

En annan sak som det fattiga Sverige måste förhålla sig till är attityder. Här är ett exempel från en attityd idag. 

"din dotter får komma ihåg att det är just avundsjuka utifrån den egna fattigheten och inget annat" .

www.mitti.se/vi-i-sollentuna/gor-ratt-i-silverdal/Dbblci!elzg3XM1PQH3Kgb2pvh3g/

Här är en insändare från en som inte vill ha hyresrätter i sitt område 

Hej, jag noterar att du använder orden smörja och trams om min önskan att själva berätta om sin fattigdom samt medvetandegöra ickefattiga människor som använder Familjeliv om den fattigdom som växer i Sverige.

För att svara på din fråga om huruvida jag har bott under en sten tills idag så är svaret nej. Jag bor i en bostadsrätt och har dessförinnan bott i radhus, studentbostad och hyresrätt.

Jag har också och har länge haft en stark rädsla för att uppleva hemlöshet till följd av att inte kunna betala hyran. 

Andras attityder kring denna rädsla har varit sårande för mig, och jag tror att vi är fler.

Inget nytt är en del av den attityd till fattigdom som låter den växa. Samma sak gäller för misshandel, våld, kriminalitet, rasism och så vidare. 

Alla saker ovan hänger även ofta ihop med fattigdom, men då jag i den här tråden vill fokusera på pengarna i första hand så började jag med det.

Detta för att inte hamna i resonemang kring vilka fattiga som det är mest synd om, då det flyttar fokus från grundorsaken avsaknad av pengar.

I Folkhemmet hade vi en utjämning. Många var arga på den och därför finns den inte kvar. Nu har vi fattigdom igen istället. 

Jag tänker att lösningar har funnits i Sverige sedan länge i form av det vi kallar välfärd.

Den finns kvar men räcker inte. 

Fattigdomen påverkar livet. I en annan tråd läste jag om några unga människor som fått diagnoser som lösning på att de inte lyckats hitta arbeten. 

Efter det hade dessa personer enligt trådskrivaren blivit handlingsförlamade och behövt hjälp med allt, istället för att uppfattas som de lata och bortskämda personer de egentligen var enligt trådskrivaren. 

Då jag inte vet mer eftersom detta var andrahandsinformation känner jag att FATTIGDOMEN BEHÖVER EN RÖST som kommer från de fattiga själva.

Ännu har ingen delat med sig av en fattig erfarenhet i tråden utöver det jag själv svarade om mina boendeformer, som alltså inte innefattar boende under en sten, och det har jag förståelse för. 

Fattigdomen är tyst, men här och var talar den och sådant tänker jag kan samlas i den här tråden.