När går det över? Hur gör man efter otroheten?

Jodå, har en stor portion av den varan faktiskt. Alltså av självinsikt. Det är skälet till min alldeles för extended fajt med vad jag kan se är en nån med nåt narcissistiskt typ. Då gäller att inte mata för du talar för döva öron. Slöseri med tid och engagemang helt enkelt. Lycka till med din medling! Den är ju fantastisk, diplomati på hög nivå, men det gör det inte för mig.  Hoppas du lyckas bättre med andra!

Tyvärr fastnade jag i tråden i en begreppsförvirring om otrohetssvek kan leda till vad som kallas posttraumatiskt stressyndrom. Den diskussionen är egentligen helt överflödig. Eftersom vi känner vad vi känner. Oavsett etikett. Och det ena fallet är knappast det andra likt, även om vissa reaktioner   på otrohetssvek är gemensamma. Personligen hade jag velat tala mer om hur jag läkte min egen erfarenhet av just otrohet.

Tappade citatets källa nyss men det är som sagt basic kunskap. 

Den otrogne kan uppenbarligen oxå råka ut för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) vid upptäckten vilket var något nytt för mig, och ganska förvånande. Läste om ett dylikt fall under rubriken psykiskt sjuk av otrohet, den otrogna? På skilsmässa.se en träffsäker post som belyser när båda parter drabbas hårt i en nära relation på fallrepet. Perspektivskiftet hamnar en bit från ämnet men är så talande om hur omvälvande otrohetssvek är. Mannen är här den som tagit ett snedsteg. 

Han är öppen för att han står i kö till psykolog. Jag tror absolut han hamnade i akut stress/chock när han avslöjades. Men det sitter i 10 veckor senare. Kanske har det övergått till posttraumatiskt stressyndrom eftersom han nästan är överaktiv och alltid på helspänn.När det gäller otroheten så har han varit, helt egoistisk och kall, han har dolt den väldigt väl och lagt ner mycket tid på att ta bort alla spår.

Nej, ärligt sagt törs jag neka till en hang up.

Jag har tagit mig igenom en otrohetshistoria, bearbetat känslostormen som uppstod, läkt mig själv, varit i parterapi med min man och tagit sessioner i individualterapi. Sen har jag samtalat och bollat med väninnor och med erfarna manliga vänner utöver med huvudpersonen, min man såklart. Känner en stor förståelse inför varför affären uppstod, men oxå inför våra respektive reaktioner (min mans och mina) och våra behov av fördjupade samtal. 

Svarade i TS Anonym (Bedragen 2022) när jag ville lämna goda råd utifrån mina egna erfarenheter av otrohetssvek. Men tråden har verkligen hakat upp sig, anser jag, när någon hätsk och fixerad av begreppen/termerna. Finns det någon/några ljushuvuden på FL som en skribent menar, och som omöjliggör samtal? 

Har aldrig sett motsvarande på andra plattformar, och där har vi suttit i fredliga och bra dialoger om otrohet och lyckats tala om PTSD utan minsta tendens till hätsk fientlighet. Det borde kunna gå att snacka om otrohetssvek och posttraumatiskt stressyndrom utan att kränkas, om så åsikter skiljer sig, bara det är tillräckligt högt till tak. 

Mest handlar det om takhöjd. Är den tillräckligt hög går allt snackas om utan kränkningar och påhopp. Men är den väldigt låg finns ingen plats för den åsiktsfrihet vi värnar om i vårt land. Speciellt inte i FL s otrohetstrådar, typ en diktatur verka härska och  råda. Stämningen blir lätt hatisk och inskränktheten är stor hos dem som vägrar se längre än näsan räcker. 

En tyckare som själv upplevt otrohetssvek, genom diverse turer läkt sig, och som vill stödja TS i hans upplevda trauma, ska tydligen till varje pris tystas ned. Vad är det som är så hotfullt eller farligt, för vissa, med ett öppet och tillåtande samtalsklimat? Vilka värden är det som står på spel? För er som vägrar ta in att människor är olika, människor reagerar olika, människor läker sig olika??

+ 1 

Älska, glömma och förlåta är livets stora gåta. Amen to that. 

Mitt syfte med definitionssnacket var bekräfta TS (Bedragen 2020) s upplevelse och hantering av hustruns otrohetsaffär. Den ÄR en smärtsam process att ta sig igenom - oavsett hur vi etiketterar den. Kände personligen det blev frustrerande att inte få komma till pudelns kärna någon gång. I att dela erfarenheter om vad som i regel hjälper och inte i läkningsprocessen. Bra när du nu gör så! Ifall TS tittar in i sin tråd, som spårade ur där rätt länge.

Sen märker jag du och väljer lite olika sätt att förhålla oss. Men, jag känner en stor förståelse inför ditt tänk och din hantering. i den inledande perioden tänkte jag nog mer som du gör, men landade mer i att vi människor inga perfekta varelser är.

Undrar detsamma som du gör! TS uttrycker kärleken till hustrun så starkt, hennes otrohet till trots. Killen säger nej till lämna-sin-fru-råd. Ändå haglar sådana förslag som spön i backen. Gränslöshet? Om TS själv inte får bestämma sin egen tråds on-topic och inriktning. Vem ska göra det i så fall? 

Har själv gått i TS mockasiner i den bemärkelsen jag fattade ett medvetet beslut som innebar jag stannade kvar och förlät min ungdomskärleks snedsteg. Satsade på oss. Vet inte om jag uppskattat eller tagit in skilj-dig-kvinna-råd i mitt processande - om jag vänt mig till ett socialt medium. Näe, inte alls.

Är du on-topic i din hemska hoppa framför tåget liknelse? 

Skriver du allmänt på forum och raljerar och uppmuntrar till suicid? 

En sådan ironi är här olämplig och mycket missklädsam, om du nu ironiserar.