svektrauma my ass, nått begrepp man kommit fram till för att kunna ge känslomässigt störda människor som inte kan hantera motgångar till följd av brister i sin person. Som fibromylalgi. hittepågrejer
och med det förringar jag inte psykosomatisk sjukdom, jag har haft det, men man måste inse att det bara är en förklaringsmodell för någon som inte processar känslor på ett vanligt sätt
Så gör inte heller nick som Pirribyxan eller Gylf
@Pilutta, Slår den här tråden FL rekord i roliga signaturer mån tro?
Innan vi samtalar under vilken signatur (täckmantel) du än möter mig i, finns det något ytterst privat jag vill dela med dig. Tyvärr har jag erfarenheter av äkta hot/knivtrauma och svek- eller otrohetstrauma (mindre äkta per din definition). Det innebär min erfarenhetsbank inkluderar trauma kopplat till otrohet (som vi diskuterar) och ?äkta trauma?. Mina upplevelser av knivtrauman i barndom och vuxen ålder inkluderade en allvarlig hotbild. Önskar inte göra samma åtskillnad i trauma indelning som du vill. Skillnaden är mikroskopisk/gigantisk från fall till fall inom exakt samma ?trauma kategori?. Vi behöver gå på det unika fallet. På hur personen ifråga mår. Vilka symptom som uppvisas? Det är vad som räknas. Om vi ger oss in på jämförelser och skippar se till den enskildes upplevelse och hantering av den traumatiserande upplevelsen är vi ute på hal is.
Igen. En typ av trauma är aldrig i sin svårighetsgrad till 100% jämförbar ens inom identisk samma kategori. Därtill skiljer sig trauma kategorier något och effekten är svår att förutsäga på individnivå. En kategorin av de två vill du frikoppla ((svek- och otrohetstrauma) med hänvisning till svårighetsgrad. Det blir väldigt fel approach. Om någon sätter sig till doms över någon annan och talar om hur den individen får respektive inte får känna.
Tänk om det vore så enkelt att avfärda symptom på ångest, depression och PTSD i samband med otrohet som du propagerar för. Då vore allt lätt som en plätt. En studie från 2021 uppskattar emellertid att någonstans mellan 30% till 60% av människor som blivit bedragna (genom otrohet) utvecklar symptom av ångest, depression och PTSD efter upptäckten om att deras partner varit otrogen. Det finns även en benämning som kallas a Post Infidelity Stress Disorder (PISD). Icke att förglömma. Det kan hända vi i Europa ligger snäppet efter i internationell forskning avseende otrohetssvek och symptom.
Den här källan hänvisar jag till för info mer på djupet, även om min mobil inte hanterar webbadresser:
Post Infifelity Stress Disorder: Symptoms, Causes, and Coping - VeryWellmind, 20 August 2022.
Min mobil ändrar textsnitt mm. Texten förminskas spontant.
På nytt igen. En artikel i ämnet. Post Infidelity Stress Disorder: Symptoms, Causes and Coping - VeryWellmind 20 August 2022.
TS här. Stort tack för alla kloka inlägg. Det här med att bli traumatiserad eller inte, så vill jag bestämt hävda att det är just det jag blev. Jag har varit med om mycket i mina dagar, men den här händelsen är bland det absolut värsta jag varit med om. Att jämföra hit och dit och komma med relativiseringar hjälper ju föga, jag mår inte bättre för det.
Att investera i en annan människa som man älskar, över lång tid, och sedan bli bedragen, det är så otroligt mycket som går sönder där.
Men vi kämpar på.
Tack själv för ditt delande.
Ja, den bedragne kan i vissa fall utveckla symptom på ångest, depression och PTSD (i olika grad såklart) efter upplevelsen av en partners otrohet. I USA har forskningen kommit längre med sitt Post Infidelity Stress Disorder.
Men exakt som du säger hjälper alla jämförelser av begrepp hit och dit föga. Och att investera i en annan människa man älskar över tid och bli bedragen är en mycket smärtsam upplevelse. Sveket känns av ända in i hjärteroten men lindras lyckligtvis med tiden. Att ta hand om sig själv med bra kost, lätt motion och bejaka sin återhämtning är viktiga hörnstenar. Utöver de avgörande samtalen inom parrelationen, som med fördel kompletteras med det professionella samtalet hos en familjeterapeut. Ibland kan individuella samtal passa bäst. Det kan oxå kännas gott att göra roliga saker tillsammans som ni båda gillar.
Det låter positivt att ni kämpar på.
Varmt lycka till på er resa!
Men snälla! Alla människor är ju olika. Vissa kan säkert få PTSD av "små" saker som otrohet, samarbetssvårigheter på jobbet, och liknande saker. Men det får nog betraktas som relativt ovanligt.
Att jämföra det med fysisk misshandel, våld, våldtäkt och upplevelser av krig som ju tråkigt nog en hel del människor i Sverige nuförtiden har....
Det är faktiskt inte rimligt.
Så lägg ner!!
Dina referensramar och jämförelser är tafatta, godtyckliga och skeva. Nu jämför du plötsligt samarbetssvårigheter på jobbet med otrohet utan att ens klassificera de förstnämnda i svårighetsgrad (lindriga eller svåra i form av psykisk och fysisk misshandel?). Allt blir godtyckligt och anekdotiskt gissande från din sida - utan evidensbaserade studier som stödjer dina påståenden. Vilken rapport lutar du dig mot i dina uttalanden vore intressant att veta något om?
Varje traumatisk incident är unik och reaktioner på den likaså. Det går knappast för en utomstående lekman att ?avgöra?/bedöma just den givna reaktionen i varje enskilt fall. Att diktatoriskt ?bestämma? vilka situationer eller människor som kommer/?får? utveckla PTSD eller inte är befängt. Det går alltså inte att rakt av jämföra traumautlösande händelser med varandra. Individuella bedömningar sker från ett fall till ett annat. Fördjupa gärna din kunskap genom att läsa något om sårbarhetsteorin.
Att ge uttryck för ett upplevt trauma som ?ett sår i själen? kan kännas rätt och behöver inte vara fel. Vi här i tråden sitter inte med ett PTSD-formulär med vilket vi gör en noggrann genomgång av symtom. Det ger intryck av en haltande människosyn eller empati brist om man bagatelliserar var och ens unika beskrivning på sin upplevelse av otrohet.
@Ordinär man. Varsågod! Här ges du vår trådskapare Anonym (Bedragen 2020) s fallbeskrivning (en kort replik på vår input). Om du följt med och faktiskt läst (tycks inte så) framgår av TS att han varit med om mycket i sina dagar, men att otrohetsupplevelsen är det absolut värsta han varit med om. Inledningsvis hävdar TS om det här att bli traumatiserad eller inte följande: att det är just det jag blev. TS blev traumatiserad av erfarenheten, något vi alla behöver ta in.
Det känns märkligt när du uppenbarligen vill tramsa om och förringa ett sedan länge klarlagt och vedertaget begrepp! Att förneka en medmänniskas upplevelser känns helt fel.
När vår TS föreslår oss avstå jämföra hit och dit eller komma med relativiseringar, eftersom det hjälper honom föga, tycks du vilja ignorera det helt och hållet. Vad beror det agerandet på hos dig?
TS här. Stort tack för alla kloka inlägg. Det här med att bli traumatiserad eller inte, så vill jag bestämt hävda att det är just det jag blev. Jag har varit med om mycket i mina dagar, men den här händelsen är bland det absolut värsta jag varit med om. Att jämföra hit och dit och komma med relativiseringar hjälper ju föga, jag mår inte bättre för det.
Att investera i en annan människa som man älskar, över lång tid, och sedan bli bedragen, det är så otroligt mycket som går sönder där.
Men vi kämpar på.