BF JUNI 2023
Frokieer skrev 2022-10-15 07:39:13 följande:
Jag upplever lite samma sak. Vaknade jättetidigt idag och kan inte somna om fast jag la mig sent igår. Kanske beror på hormoner? :)
Inlägg från: Jojjans
|
-
Ja jag tänker att det måste vara hormonellt. jag brukar ha svårt att somna vid stress och gissar att den här enorma hormonella omställningen är en slags stress för kroppen. Minns inte att jag haft det så här tidigt i graviditeter tidigare.
-
Ja lite lika hos mig. Har en rätt mammig 3-åring. Och ett jobb att sköta. 3-åringen väcker mig på nätterna och då kan jag inte somna om. Hemskt är det. Som om man inte var tillräckligt trött bara av hormonerna 😩Kvinna1989 skrev 2022-10-15 08:07:23 följande:
Det är nog hormoner.. Jag har så svårt att somna även om jag är suuuuper trött. Vrider och vänder på mig bara.. känns lite jobbigt för har ju en på 12 månader hemma som behöver mig :D
-
Jag har jättemycket ångest för att var gravid, men kanske av helt andra orsaker. Men kopplat till tidigare graviditeter. Jag har inte mått särskilt dåligt i graviditeterna, men födde först min son i vecka 34 2019 och när vi sen väntade hans lillasyster förra året så drog förlossningen igång spontant i vecka 21. Den gången var jag ensam på rummet när hon började födas, min sambo hann inte dit, det var knappt att personalen hann in innan hon föddes. att se henne dö i min famn och veta att det inte fanns något att göra var det värsta jag någonsin upplevt.Caaamilla skrev 2022-10-17 10:27:06 följande:
Jag förstår att det jag ska fråga nu är ett litet "lyxproblem" men jag har lite ångest för att vara gravid.
Jag vill jättegärna ha ett barn till men jag vill inte vara gravid. Jag har lite panik över att behöva vara gravid igen. Min förra graviditet var inte speciellt jobbig. Fick havandeskapsförgiftning i slutet och blev igångsatt 40+4... Däremot födde jag barn juni 2020, mitt under pandemin. Min sambo hann precis in och se sitt barn födas för han fick ju inte vara med från början och när det väl drog igång så gick det snabbt.... Nu är jag livrädd för en ny omgång pandemi med restriktioner eller att krig ska starta i Sverige också😔
Så jag har ångest över att tänk om jag behöver vara själv på förlossningen igen, tänk om jag behöver föda barn i ett krig. Ångest också för själva graviditeten, jag orkar inte vara gravid😔🙈
Någon som känner liknande? Som är gravid med inte sitt första barn och som har ångest för själva känslan av att vara gravid och allt vad det innebär etc. Man vet ju hur det är att vara gravid nu, med första barnet hade man ju ingen aning. Eller obekväm känsla för omvärlden... 🤷?♀️
Jag vet att en graviditet kommer innebära extrem oro för att föda för tidigt igen. Jag kommer få ett cerklage inopererat i vecka 15 vilket brukar ha bra effekt men det är ingen garanti. Får man värkar måste cerklaget klippas upp så förlossningen kan fortsätta. så förutom all vanlig oro för missfall, MA, KUB, RUL, jobbiga symptom osv, så går jag runt med skräcken över att behöva uppleva samma sak igen. -
Jennifer23 skrev 2022-10-17 11:12:20 följande:
Uppdatering: hcg nivån hade ökat. De ville titta på mig igen (måste ju menas att det blir nytt vul?) Så ska tillbaka vid 13...
Angående att vara gravid, ja det gör mig lite ångest. Jag vill inte bli den där trötta illamående personen som jag varit innan och som dessutom blir superpåverkad av värmen.
Men jag känner mig inte färdig... de två första är prematurer, därav att jag känt mig mycket ensam som föräldraledig och inte riktigt kunnat njuta av att vara just ledig. Med tredje så var de två första rätt små så då var det verkligen full rulle!
Men ja, jag har ju barn som är födda innan pandemin, så det finns oro runt den, Ukraina osv. Dessutom är min man med i det militära... jag hoppas att det lugnar ner sig nu så vi kan få njuta av det här.
Vad skönt att nivån ökat, hoppas allt fortsätter se bra ut!
känner igen det där av att inte känna mig med i föräldraledigheten som alla andra pga prematur, även om min inte föddes ssååå mycket för tidigt.
hur tidigt är fina första födda och vet du varför?
-
Jag är 36, fick förata barnet vid 33. Har alltid drömt om minst 3 barn men det har vi kanske börjat för sent för att hinna med med tanke på att mina graviditeter alltid kommer innebära högrisk och livet på paus. Min sambo är 7 år yngre så jag fick vänta in honom många år, han var bara 22 när vi träffades..
är dock otroligt tacksam för min fertilitet. Har 3 aborter i bagaget. Och dom 6 önskade plus jag fått har alla kommit efter högst 2 försök varje gång, även nu detta året. så jag är oändligt tacksam att jag iallafalll fortfarande har väldigt lätt att bli gravid, mitt i allt annat som är jävligt. -
5+1 idag och ömheten i bröstvårtorna har avtagit liiite och likaså molvärken. Istället har jag något som mer börjar likna illamående på morgonen, och hög puls igen vilket gör att jag får svårt att sova.
nästa torsdag har jag inskrivning, och måndag 31/10 ska jag på vul. Tiden sniglar verkligen fram och jag förstår inte hur jag ska stå ut tills dess.
jag har iallfall passerat mina första två milstolpar, först att passera dagen då jag började blöda efter kemisk graviditet/tidigt missfall i aug vilket var äl+18. Och därefter att se att testerna ökar som dom ska fram till äl+21. nästa milstolpe är imorgon, för 5+2 har jag också haft ett tidigt missfall. -
Vad jag hört så kan lutinus ge sköra slemhinnor eller liknande så kanske är det pga dem du blödigt lite. Håller tummarna för att det inte är någon fara!InaNorlin skrev 2022-10-19 16:31:27 följande:
Vad kul och se alla nya som tillkommer! 😍
På fredag får jag se om jag blir kvar här eller om vi får börja om. Hade en liten blödning i söndags, bara att de blev blod på pappret när jag torkade mig, behövde inte ens trosskydd för de kom som sagt bara när jag var på toa. Har kvar samma symptom jag hade tidigare, ont och spända bröst, spänd mage osv. Hade alltså inte ont heller vid blödningen. Jag hoppas såklart att det är någon annan typ av blödning, tex att jag kanske råkat ?riva? mig av applikatorn till Lutinus som jag tar 3 gånger om dagen. Detta var alltså på söndagen, på måndagen blev de inte ens rosa vid torkning, utan då var de som vanligt. Har inget såpass illamående ännu att jag kräks en massa, men känner mig lite olustig emellanåt, typ som att de kommer o går de där illamåendet. Tog iaf ett test igår, som var starkt ännu. Jag har läst att vissa kunnat få positiva graviditetstest i upp till en vecka efter missfall, så egentligen hjälper de kanske inte hoppet? Jaja, snart är de fredag och jag och sambon håller tummarna!
-
Juleslee skrev 2022-10-19 23:53:24 följande:
Jag hakar på här!
Detta är min andra graviditet, första gången var i somras men fick MA v 8 i augusti i år. Håller tummarna nu för att jag dra komma förbi den magiska 12v-gränsen..!
Detta är mitt första barn<3
BF 26 juni
jag vill inte vara en partypooper men det finns ingen magisk 12-veckors-gräns.
mvh har förlorat friska barn i vecka 16 och 21. -
MammaBrapp skrev 2022-10-20 06:59:39 följande:Beklagar sorgen.
Tror dock banananne mer tänker kring de tidiga missfall många får innan v.12.
Tror mig ha läst att 9 av 10 missfall sker innan v.12, därav ser säkert många det som en "magisk vecka".
Oavsett är det du tvingats gå igenom oerhört ledsamt.
jag förstår att det är det hon syftar på. Jag tycker det var okänsligt att skriva att det är en magisk gräns, för det är det inte. Vi som upplevt motsatsen finns också här och självklart blir även jag mer hoppfull av att passera vecka 12, men det finns ju aldrig några garantier. Barn dör både i magen och efteråt av massor av olika orsaker, tror det är bra med en ödmjukhet inför att livet kan ta såna vändningar. Om man helt blundar för det slår verkligheten till så mycket hårdare den gången någonting faktiskt händer.
-
Tack för att ni förstår. en av dom värsta sakerna med att förlora ett barn (förutom själva förlusten) är ensamheten och utanförskapet. För INGEN som är gravid eller har barn vill ens tänka på det man upplevt. så man tvingas tassa på tå ständigt för att inte andra ska råka drabbas av den sorg man går runt och bär på. En erfarenhet jag delar med alla jag pratat med som förlorat ett barn under graviditeten eller strax efter.
hoppas innerligt att vi alla här i tråden slipper gå igenom något liknande ❤️