Tre veckor på Familjeliv!
Jag blir lätt uppslukad men trodde inte att det skulle hända med Familjeliv då jag ofta inte har något att säga i trådar som handlar om ämnen jag inte vet något om.
Det som hände var istället att ett flertal trådar som publicerades under perioden råkade beröra sådant jag tycker är viktigt. Jag fylldes av en stark lust att dela med mig av mina åsikter och insikter vilket jag också gjorde. Nu tänker jag att det är verkliga människor det handlar om trots allt, och att det kanske är är helt etiskt att uttala sig tvärsäkert i trådar om väldigt känsliga ämnen.
Så först blir jag engagerad, sedan drabbas jag av eftertankens kranka blekhet, och man kan ju inte heller ta tillbaka eller redigera något som man skriver.
Det är ju något fint med det i och för sig, att man får stå sitt kast.
Känner man att man gått över gränsen mot någon finns det inget som hindrar att man ber den medlemmen om ursäkt, antingen i tråden eller via privat meddelande. Är det väldigt illa kan man anmäla sitt eget inlägg till moderatorerna, som då förhoppningsvis plockar bort det.
Jag har genom åren jag hängt här lärt mig att jag inte måste svara på allt, eller att jag kan strunta i att skriva i en tråd när jag inte orkar ta en diskussion. Alla ämnen är ju inte superseriösa eller svåra heller, och orkar man inte diskutera kan man ju bara läsa och skriva i de trådar med lite lättare ämnen.
Jag hänger här för att jag gillar att utbyta tankar och känslor med andra människor och att diskutera/debattera, och för mig är det så jag får insikt i hur andra tänker och fungerar. Det kan vara skönt ibland att komma utanför sin egen lilla bekantskapsbubbla.