Ja, jag har läst i den tråden men det känns som om ni känner varandra och är riktiga forumrävar. Inget fel i det, jag är själv sorten som hängt på alltifrån Passagen till traditionella sociala medier, (dock med decennielånga uppehåll!) och såg att ni nämnde Quora.

Jag är tacksam för ditt svar dock, men undrar hur jag gör för att inte flippa ur helt av att vara här. 

Så många konstiga trådar, så mycket åsikter. Men också gulliga trådar. 

Callmepreggo, nej, jag har aldrig varit här tidigare. Läst såklart, det har väl alla, men som sagt, det hände något som jag ville fly ifrån som nu är löst och så tycker jag ändå att det är lite trevligt att vara här på något vis. Men känner att jag blir en av idioterna du pratar om.

Undrar om fler upplevt samma. 

Jag tror Lövet att ditt svar stämmer in bra på vad det bör vara, en vila. Nu blev det som om det tog över, och jag har annat att göra som är mycket viktigare för att just vardagen ska fungera. Kan säga att min vardag ändrades och så gick jag in på Familjeliv och så gick jag aldrig hem, typ.

Jag blir lätt uppslukad men trodde inte att det skulle hända med Familjeliv då jag ofta inte har något att säga i trådar som handlar om ämnen jag inte vet något om.

Det som hände var istället att ett flertal trådar som publicerades under perioden råkade beröra sådant jag tycker är viktigt. Jag fylldes av en stark lust att dela med mig av mina åsikter och insikter vilket jag också gjorde. Nu tänker jag att det är verkliga människor det handlar om trots allt, och att det kanske är är helt etiskt att uttala sig tvärsäkert i trådar om väldigt känsliga ämnen.

Så först blir jag engagerad, sedan drabbas jag av eftertankens kranka blekhet, och man kan ju inte heller ta tillbaka eller redigera något som man skriver. 

Det är ju något fint med det i och för sig, att man får stå sitt kast. 

*inte är helt etiskt

Embla, fast din ton brukar vara väldigt tuff och självsäker. Jag blir lite förvånad över dessa ord från dig. Ändå fina ord! 

Jag är likadan och är rädd att folk som är lite mjukare kan bli ledsna. Men det är skillnad på att argumentera om samhällsfrågor än privatekonomi och andra personliga saker.

Mest undrar jag hur man gör för att balansera intresset som du beskriver, för hur andra människor tänker och för att argumentera, som du uttrycker det, med känslan av fåfänga och risken för att såra andra. 

I väntråden ovan finns ju en fin ton. Jag är orolig över att mitt sätt inte skulle passa den tråden. Å andra sidan har jag sett Morticia80 i flera olika roller så det kanske skulle gå bättre än väntat.

Jag har haft ganska roligt dessa veckor men det tog som sagt över hela livet lite. Min kärlek tycker inte att det har varit lika roligt. 🙂

Fåfänga = att göra sådant som inte tjänar något till.

Halmgubbeanklagelser brukar i sig vara en halmgubbe många gånger enligt mina tidigare erfarenheter. 

Ja, visst är det en sak att vara skarp men saklig, och en annan sak att vara nedlåtande och elak.

Jag startade en tråd om att jag har fått problem med att jag blivit så elak. Tack för att du tydliggjorde skillnaden. Jag ska fokusera på att vara skarp och saklig i fortsättningen. Irl, som den trådstarten handlade om, är det ibland svårt att finna de skarpa och sakliga orden. Den som beter sig illa vinner ofta, genom gaslighting eller andra beteenden. Men man får väl låta folk tro att de vinner även i verkligheten antar jag. För det är nog få människor som i längden vinner på olika former av dåligt beteende. Även om många kan göra sig väldigt illa på vägen i deras framfart.

I en vilja att råda bot på detta lärde jag mig elakhetens inte särskilt nobla konst. Dags att släppa det och må bättre. 

Okej Embla, nu ska jag testa på den här personen med en akronym som säger att jag tror att jag är cool och som säger sig vara cool.

Jag tänker att personen, eftersom den hävdar att den är tillbaka i Stockholm, tänker att jag ska känna något av en person som utger sig för att den ser sig som cool och är tillbaka i Stockholm skriver i min tråd. 

"Detta känns ju oerhört barnsligt. Vad synd att den personen kom in i tråden och inte riktigt hade något att säga mig". 

Är det ungefär så du tänker att man kan hantera det? Nu gäller det ju att inte börja käfta om det kommer fler knaskommentarer. 

Jag ser inte akronymen längre. Nu ser jag en person som heter Josef Anderson på samma plats där den var. Men strunt samma, ändå bra feedback. 

För mig är det precis tvärtom. Läser ibland och skriver ännu mer sällan. Tycker sällan att det är något nytt eller spännande och har aldrig blivit uppslukad.  Kan vara borta från FL i några månader och när jag kommer tillbaka är det samma användare som ältar samma saker. Förstår inte riktigt vad det är som uppslukar dig så?

Jag tror att det var precis det som uppslukade mig. Den energi som läggs ner och alla känslorna. Jag har ännu inte sett samma inlägg om och om igen, däremot har jag sett många gånger att folk skriver så, fick du inte bra svar tidigare. 

Jag behövde verklighetsflykten, och sen fastnade jag. Idag har det varit bättre men i takt med att jag blivit klar med dagens jobb drogs jag tillbaka in hit. 

Tack för din input EvelinaEvelina 

Tre månader senare är jag beredd att hålla med om mycket av det ni skrev då. Det här är en kommentar som skrivs mest som ett note to self. Jag begär inte att ni andra ska engagera er i mitt fall som Familjelivsanvändare. Jag själv vill bara göra kvartalsavslut. Det finns några olika ämnen som återkommer, samt reboots på trådar som gick bra, dvs någon annan använder en annans trådstart för sina egna trollsyften. Sedan finns några riktigt ensamma som startar samma tråd om och om igen. Jag känner med dem, människor är ofta så gruvligt elaka i de trådarna.

Fyra månader senare. Människor går in och läser i trådarna jag skapade flera månader efter att det senast skrevs någonting. De säger inget, bara lämnar spår av en visning. Under den korta tiden jag har varit här så har det ännu hårdare i de trådar jag deltagit i. Anmäler många inlägg i andras trådar som är väldigt elaka. Ibland försvinner de, ibland inte. Trolla tillbaka får man inte göra, hur mycket trolltråd det än är. 
Ord som används om andra är ofta patetisk, misslyckad, ful, tant, incel, och de ord som används för att beskriva andras partners som de skriver om när de har problem är ofta kraftuttryck. Lämna, jag skulle aldrig göra så, jag skulle göra slut direkt. Självsäkra utsagor som kastas på människor som är i svåra relationer. Hur mår människor just nu? Jag tror inte att vi mår så bra. Inflationen och världsläget tär på oss. 

Trots att jag blev upplyst om det så trodde jag inte att det var sant att det kunde finnas människor som lade ner så mycket tid och kraft på att göra olika konton. Men när jag kom på detta med rollspel trillade polletten ner. 

En människa som ägnat sig åt rollspel och lajv men blir avskuren från dessa sammanhang av något skäl och fastnar i hemmet kan såklart börja använda sina kunskaper för att skapa olika konton på forum. Nu förstår jag varför detta verkat vara så grunda och enkelspåriga människor: de är helt enkelt illa konstruerade karaktärer att spela rollspel med.

Det finns säkert verkliga människor här också. Jag vet inte längre om jag är en av dem? Om man kommunicerar dagligen i ett år med folk som inte finns så blir man...luft? Ett spöke? 👻

Jag har lyssnat på ett podd, Sweet Bobby om ett riktigt allvarligt bedrägeri, och jag önskar att den som ägnar sig åt det verkligen tänker efter vad den sysslar med. Själv har jag ju hela tiden haft en sambo och mina (för få) vänner som förankrar mig i verkligheten, men om man inte har dessa saker så skulle man kunna råka riktigt illa ut på ett forum. Nu är det mest ännu en dålig erfarenhet av andra människor. Trist. 

Känner faktiskt av en viss bitter eftersmak idag. Lite sorg nästan? Jag vet att flera sagt till mig att Familjeliv bara är underhållning för dem, men jag ville väl att det skulle vara något mer.

Sedan trodde jag att det blev bättre när mannen i kärlekshistorien stängde av sitt dåvarande konto. Men det blev nog inte bättre, det fortsatte bara på ett annat sätt.

En kvinna som blivit sviken är beredd att gå mycket långt, även mot okända på nätet, för att försöka utkräva en hämnd för något hon känt sig utsatt för. Det har utspelat sig ett grekiskt drama här under året. 

Hej, jag måste svara. 

Först undrar man ju över vilka du känner. Jag har aldrig träffat någon som undrar så specifikt, över "vad som kännetecknar en patetisk människa" . 

Sedan undrar jag över hur det är fatt med dig, som behöver en tråd att hålla i handen, när människor hela tiden frågar dig "vad en patetisk människa är" . 

Sedan berättar du inte om vad du ser som tydligt och exemplifierar "en patetisk människa" i den här tråden, så det kan jag inte heller riktigt bemöta.

Slutligen så är det en rätt sorglig historia, det är det verkligen, berättelsen om min tid här. Men också intressant på ett sätt. De konton som jag skrev om inledningsvis i den här tråden vet jag mycket mer om nu än då. Nu är det bara jag som skriver i den, för att jag någonstans vill dokumentera händelseförloppet, från att det inledningsvis var roligt och nytt (Jag hade ingen aning om omfattningen inlägg  av mannen med de heta dryckernas till exempel), till att jag blev väldigt illa åtgången av människor/en människa med många konton, inklusive att jag alltså råkade bli ett föremål för furiös kvinnlig svartsjuka utan att ha träffat någon av dem passionen det gäller.

Jag trodde att det lugnade sig, men det tog bara en annan väg. Kvinnan är troligen väldigt sjuk. Jag kan inte utesluta att du är kvinnan. Hon har haft så många olika konton.

Samtidigt försöker jag diskutera i olika trådar och ge råd. Men det känns ju mindre och mindre meningsfullt ju fler trollkonton man upptäcker, och de som är verkliga människor tänker säkert precis som du, att jag är en patetisk människa, inte värd något. 

Jag är värd mycket för människor jag har i mitt liv, så jag tar just det med ro, men detta med mannen och kvinnan är det som tagit mig hårdast. 

Jag förstår faktiskt varför du tänker att jag är psykotisk. Det är ju så, att man inte får berätta vem som har gjort vad här, så därför kan jag inte förklara mer ingående. Jag tänker också att för de av er som på ett hysteriskt vis följer och läser mina inlägg skulle kanske inte terapi fungera så bra, och jag vet inte så mycket om drifterna bakom sådant. Men det finns faktiskt en bra text som skrevs för att försvara Lena Andersson. Ska se om jag kan hitta den.

www.svd.se/a/mQamy4/lotta-lundberg-i-mediedreven-ska-hela-flocken-ut-for-att-sla

Föresten! Om ni är vänner till kvinnan och har läst mail och så som hon påstår att jag skrivit i grupper, var lite vaksamma. Hon är allt det ni tror att jag är, personlighetsstörd, eventuellt psykotisk, manipulativ, och hon är på Familjeliv i princip dygnet runt. Hon är duktig på och road av att skriva så hon har ett antal olika konton. Som jag skrev har hon troligen hållit på med rollspel tidigare. 

Tack. Det var fint sagt.

Jag tänker att jag ska skriva om hela den här upplevelsen, men vet inte hur jag ska kunna göra det utan att hänga ut någon. Det blir nog så att jag skriver om det för mig själv först, bearbetar det, och om det blir något av det så är det en bonus. Samtidigt känns det inte så lockande att gå igenom allt från början. Det har varit lite som en skräckfilm. Och det är nog det som framstår som psykotiskt när jag försöker beskriva det utan att hänga ut.