Hur slutar man ta åt sig?

Jag tror att överkänsliga ofta har en egenbyggd och förutfattad mening om hur saker ska vara, o hur andra ska bete sig runt en..

Och sen när det inte stämmer överens med verkligheten, så blir det så att den enkelt tar åt sig.

Då är lösningen att inte gå runt och tro att världen är som du vill att den ska vara. Inte lägga så mycket hopp och tro på alla andra. Utan istället se världen för vad den är och skulle vilja säga "rätta sig efter det" men det är helt fel ordval.. Men åtminstone utgå ifrån det när du drar dina egna drag i en värld som den här.

Att du blir sårad så mycket och tar åt dig, det tyder på att du inte har något bra uppbyggt självförsvar.
Kanske även att du mår dåligt med det du själv är. 

Ett självförsvar, kan tex vara att inse att den där personen beter sig taskigt mot dig, enbart av den anledningen att den försöker passa in hos andra o vara lite ball. Någonting som förmodligen bottnar i denas egna osäkerhet. 
Då kan du klappa till han över bakhuvudet och säga nice try. Han försökte göra en fåne av dig, men det gick inte alls, och istället så var det du som gjorde en fåne utav han. 
Det är en form av självförsvar. Dessutom kanske det gör hans liv bättre o efter det så lär han ju inte fortsätta att jävlas.

Sen försök att inte ta så hårt och bli ledsen av förluster. Det är faktiskt så att människan lär sig mer läxor av förluster än vad dom skulle gjort om dom skulle gått runt och bara vunnit hela dagarna. Så istället för att ta åt dig av att du förlorar. Pröva att gå ut oftare för att förlora allt du har. 

Härligt.

Och vet du vad jag är mest förundrad över? Varför så jävla många anonyma konton jämnt, överallt där jag är jämnt ska försöka kommentera mig. 

Det är som att man ska gå runt o göra livet lätt för folk som inte ens vågar visa vilka dom är hela dagarna. 

Okej. Ja, ditt svar kunde antingen tas som vänligt menat. Eller som att du är en utav alla dom anonyma konton som sitter o kommenterar mig, enbart för o kunna rapportera mina svar, o försöka få nån avstängd hela dagarna. 

Så för mig är det konstigt, när någon "anonym (Ivory)" kommer ifrån ingenstans och säger att hon vet vem jag är. 

Vem jag är? Ja hmm.. Den där killen som när en polare skaffar flickvän blir glad som fan, o låter båda vara tillsammans..
Och som när han själv skaffar flickvän.. Har varenda polare i umgängeskretsen som försöker snacka skit om han, ut"dominera" han. Och försöker snarare tiohundra sätt på hur man ska kunna sno hans flickvän ifrån han.

Konstigt att han är en sån kylig synaps sen tänker alla andra. 

Exakt.. Instämmer i allt det du skrev här. För det är så att jag håller med om att det är så det borde funka. 

Fint skrivet i allt förutom det absolut sista du skriver där. 

Hela världen är fylld utav förluster. När du var liten och lärde dig gå så mötte du på förluster hela jäkla dagarna. Men hela anledningen till att du lärde dig gå, det var för att du lärde dig lite mer efter alla dom där förlusterna. 

Jag vet att slå i huvudet ibland det kan göra lite ont.. Men du lär dig så jävla mycket på att våga satsa Faktiskt så vinner du 10 gånger mer på att slå dig ibland, än att aldrig någonsin försöka för att du inte vill att du ska slå dig alls.

Dom som vinner i sporter o sådär, är de som har förlorat och slagit sig 10 gånger mer än alla andra. 

Yessir, eller yes m'am.

Kan tala om för dig att dom existerar garanterat. Och enda lösningen för min del är att också börja skriva anonymt eller sluta vara den jag är. Och det är ingenting jag tänker offra bara för någon annan. 

Nice try guy! Men att du är en loser det hör man ju direkt. Jag tycker du ska säga till dina föräldrar att det inte är schysst att hålla på o ljuga för dig!