Hur slutar man ta åt sig?

Man hittar en person som bekräftar en. Karl som man ligger med eller hund (som man givetvis inte ligger med) är ofta väldigt duktiga på detta att förmedla en känsla av att en är uppskattad. När en person (karl eller hund) verkligen uppskattar en så har man en slags "bas" där man vet att man är uppskattad och andras kritik tar inte lika djupt.

(Menar inte det som negativt att jämföra karl med hund här, utan bara att bägge kan vara väldigt duktiga på att få en att känna sig uppskattad) 

Jag går och pratar med psykolog 2 ggr i månaden. Men jag har inte tagit upp detta problem med henne än eftersom jag nyss lärt känna henne. 
Jag undrar bara hur man kan göra och tänka på kortare sikt? Hur klarar andra att inte ta åt sig och bara släppa saker??

Så fungerar det dessvärre inte att tänka för mig. Spelar ingen roll om personen är betydelselös för mig. De allra flesta människor är jävligt betydelselösa för mig (förlåt för svordom, ville bara förstärka!) Och det är just DET jag reagerar på så starkt; vad har en obetydlig liten skit som inte ens känner mig för rätt att yttra sig överhuvudtaget?! 
Anhöriga och andra betydelsefulla personer känner jag väl, och jag förstår att de inte menar sånt de säger i frustration/vredesmod! Och därför kan jag skaka av mig lätt när det gäller nära & kära och släppa det och gå vidare. Tycker det är jättekonstigt att ingen annan än jag verkar resonera så!? Att alla jag pratat med om sånt här blir otroligt sårade av nära & käras kommentarer, men bryr sig inte om främlingar eller andra betydelselösa är elaka! Känner de inte sina nära och kära eller vadå? Litar inte på dem? Verkar inte som speciellt kära relationer!! 

Jag blir lite förbryllad nu. Det stämmer att jag har kommenterat anonymt i människors trådar, men det här är anonymt, så för det första förstår jag inte hur du kan veta vilka. Är du moderator eller något Härjedaling? 

Du får mer än gärna anse att det är barnsligt och desperat att kommentera. En annan kommentar jag fick i en tråd gick också ut på att jag skulle tro att jag var just cool. Det tror jag verkligen inte, men jag tror ju att jag har något att tillföra, annars skulle jag inte skriva.

Men du ger mig verkligen en tankeställare. Det är nog att slösa min tid när jag kommenterar på sådant som jag inte håller med om. Det enda som fungerar är nog att hålla med dem man håller med, då får man höra att man är en klok person.