Tw traumatiskt missfall
Tw missfall v14 men död v(6-7?)
-
-
Efter att ha slussats mellan hopp och förtvivlan i många veckor där ingen läkare vågade säga om det var missfall eller inte?
Smärtorna började ca onsdag 8/9, de var helt okej och det gick att ta sig igenom dagarna, fredagen var mer smärtor och blödning så jag sökte mig till akuten där de hade mycket att göra men tog en snabbsäkna och ett graviditetstest och kunde inte erbjuda mer hjälp än att säga ?grattis, vi vågar dock inte lova att du inte kommer få missfall framöver?
Måndag 12/9 nytt läkarbesök för uppföljning av eventuellt missfall - något embryo syntes inte längre i hinnsäcken, blödningar gjorde det svårt att se men det ?borde lösa sig av sig självt snart? blodprov togs och jag var ganska uttorkad så de fick sticka 4ggr i armvecket innan de hittade en bra ådra i handen, de sa att jag var lite uttorkad (vågade inte dricka så mycket för fick extremvärk när jag blev kissnödig)
Tisdagen började med extrema smärtor och blödde vääldigt mycket, på eftermiddagen hade jag krampvärkar väldigt tätt och de blev tätare och tätare, ca var 10 minut kom det stegrande supersmärtor, tillslut kom det ut en större klump, ca 3 cm i diameter, tänkte att oj va skönt, nu är det ute?
Smärtorna fortsatte och även blödningarna, satte på mig 4 stora bindor och gick o la mig. 1 timme senare vaknar jag utav extremsmärtor i ett blodbad, jag hade fyllt bindorna och en blodklump stor som en tennisboll kom ut.
Kontaktade digital vård som snabbt sa ÅK IN.
Smärtkramperna kom nu ca var 5e minut.
Bytte om och tog på mig en megabinda och sambon körde mig till akuten, dit har vi ca 10 min. Jag reste mig upp och blodet rann längs benen.
Kom in på akuten och fick lägga mig i sängen, de skulle ta blodprov och jag berättade att de på måndagen fick sticka några gånger men tillslut tog i handen, 2 sköterskor och 5 stick senare så satte de en infart med dropp efter att de fått de blod de behövde.
Jag blev liggandes i sängen och skulle inte röra mig så mycket då jag blödde mer när jag spände mig.
Några sköterskor kom och tog mig till ett rum och fick torka av sängen och även klä av mig på underkroppen, jag låg i massa blod och de skulle ta på mig nya trosor och större binda.
Smärtkramperna kom nu varannan / varje minut och stegrade ännu mer, skulle säga 8/10 och då är jag van med dagliga smärtor av min Endometrios. Jag fick tillslut en dos morfin.
Tillslut kom läkaren och jag fick resa mig upp, blödde ner golvet från där jag klädde av mig till att jag la mig i stolen. Han tog sina verktyg och öppnade och kollade och svor när han fick reda på min historia. Han plockade ut en 4-6st stora klumpar med koagulerat blod och såg tillslut att kroppen förmodligen försökte ?förlösa? missfallet, för där låg en del utav graviditeten och åkte jojo i livmoderhalsen, det var detta som var anledningen till smärtorna och de extrema blödningarna. Han fick tag på de mesta och kunde dra ut det med tång, det gjorde ont men OJ så skönt. Smärtkramperna slutade nästan direkt men självklart hade jag fortfarande ont. Däremot var hinnsäcken och gulekroppen (?) krav i livmodern så missfallet är ännu inte klart.
Jag fick cytotec som jag skulle ta på morgonen för att få ut resten.
Jag bytte om och taxi hem bokades.
Jag var skärrad och i chock och väl hemma 06.30 så ställde jag mig i duschen, klädde på mig och körde till jobbet, jag hann precis tills jag började 08.00... måste varit chocken som mer stressade över att komma i tid till jobbet än att inse vad som hade hänt den natten.
Hoppas innerligt att ingen annan varit med om något liknande och ber om ursäkt över lång text men oj vad jag behövde få ur mig min skräckupplevelse.
Rädd för att bli gravid igen men vill verkligen inget annat💔🌸