Som rubriken säger, jag känner mig sjukt deppig efter valet. Jag röstar (och tycker) åt vänster, ganska långt, då jag vill se ett mer jämlikt samhälle, vill se krafttag mot klimatförändringar och annan miljöförstöring, och tror att vi alla får det bättre om det blir bättre för de sämst ställda. Jag tror på mer demokratisk kontroll över inte bara politiken utan också ekonomin. Jag tror att privatisering, finansialisering och annat som bidrar till ökade klyftor mellan rik och fattig (nyliberalism) under flera årtionden har gjort livet sämre för oss alla, förutom för de allra rikaste. Jag tror att detta, mer än stor invandring (som också är en utmaning) förklarar MER varför samhället (utbildning, sjukvård, arbetsmarknad osv) upplevs som att det går åt skogen. Stor invandring och dålig integration är en större utmaning än de styrande (till höger och mitten/vänster) har velat erkänna och lyckats hantera, ja. Men svaret för mig är inte (bara) "hårdare tag" utan också mer resurser till utsatta områden och grupper. Jag är också ledsen av mer personliga skäl då min man, som är amerikan, inte känner sig välkommen här. Han jobbar på universitetet, betalar (massor av) skatt, lär sig svenska, hans barn kämpar i svensk skola. Men enligt SD bör han inte få bli svensk medborgare på 10 år, ha tillfälliga uppehållstillstånd till dess, och inte ha rätt till barnbidrag, garantipension och diverse annat. Han ska alltså betala för, men inte få ta del av, samhället. Vi vet att vita amerikaner inte är problemet i SDs ögon, men de åker med ändå (för att inte tala om de problem som en massa icke-vita, hederliga, hårt arbetande människor kommer ställas inför). Någon annan som kämpar med jobbiga tankar om vilket samhälle vi lever i, och vad det kommer innebära för er, efter detta val? Eller som röstade höger men som ändå kan sympatisera? Spydiga kommentarer undanbedes, finns tillräckligt av det i andra trådar...
