Violaviolin

Wed 14 Sep 2022 11:44

40 svar

Gråter och klamrar sig fast vid lämning

Hej! Jag skulle gärna vilja ta del av kloka tankar och erfarenheter från er som har eller har haft små barn på förskola.

Mitt barn har nyligen börjat förskola, det har väl gått snart fyra veckor ungefär. Barnet är 1,5 år. Förskolans inskolningsmetod är så kallad föräldraaktiv inskolning där föräldern är med barnet i tre hela dagar och sedan lämnar korta dagar i nån vecka eller två men finns tillgänglig ifall barnet behöver hämtas. Vi gjorde genast avsteg från detta då vi ansåg att det var en alldeles för snabb process. Istället blev det en slags tvåveckorsinskolning där vi succesivt började lämna.

Personalen har varit tillmötesgående för våra önskemål som föräldrar, men jag känner ändå att jag är tveksam till deras förhållningssätt kring inskolning och hur barnet ska bli tryggt och knyta an i förskolan. Vi har fått be om det mesta själva: att det ska vara en särskild pedagog som har hand om vårt barn, att han ska få lämnas inne där han trivs bättre istället för ute på gården osv, och inget av detta har kunnat hållas fullt ut, utan det har ändå varierat var vi lämnat honom och till vem.

Nu efter inskolning har lämningarna blivit väldigt svåra. Vi får slita barnet ur våra armar och lämna honom gråtande till pedagogerna. Jag tycker inte det känns acceptabelt - men hur ska man göra? De flesta verkar gå igenom detta? Överlag tycker jag det i samhället finns en väldigt stor acceptans för att vi gör på detta sätt mot våra barn.

Till saken hör att han även beter sig på ett mer otryggt sätt hemma. Klängig, favoriserar en förälder i taget på ett sätt vi aldrig sett förut. När vi säger hejdå till gäster blir han ledsen och orolig för han tror att det kanske är vi som ska gå. Han blir ledsen och klänger sig fast även när vi lämnar till barnvakter som tidigare inte varit något problem.

Hur kan vi göra för att få honom att känna sig tryggare i förskolan och överlag?

LFF

Thu 15 Sep 2022 08:00

#11

Aninehallonblad skrev 2022-09-14 17:52:00 följande:

Idag lär sig 1-2-åringar att de skall bita ihop, gilla läget och inte bli ledsna när föräldrarna går till jobbet. ?Han/hon vill ju så gärna gå på dagis? och ?gråten går över? säger vi. Javisst går gråten över. Men när barnets känslor trycks undan och nonchaleras vid upprepade tillfällen skapas en inre sårbarhet. Brist på känslomässig närhet hos barn under två år kan ge betydligt allvarligare skador än de som orsakas av barnfattigdom. Vi bör därför fråga oss om barn ska börja i förskolan före två års ålder.

Barn lär sig att vara andra till lags, många sätter på sig glada miner, fast de egentligen känner sig övergivna. De måste hitta olika överlevnadsstrategier för att passa in i föräldrarnas värld. Då barn anpassar sig och biter ihop tolkar vi vuxna det som att allt är bra med dem. I själva verket kan det vara tvärtom.

Läs mer här: https://www.hemmaforaldrar.se/?p=2237

Vad snällt av dig att ge TS ännu mer dåligt samvete över att de behöver ha barnet på förskolan.

Kritask

Thu 15 Sep 2022 10:57

#12

Mitt barn är en väldigt introvert och försiktig person. Jag anade att förskolestarten skulle bli ett problem och tog därför kontakt med öppna förskolan där personalen hade möjlighet att hjälpa mig med separationer under trygga förhållanden. Jag bad dom även kontakta förskolan och berätta om mitt barn innan. Det frigjorde resurser så jag fick en inskolning anpassat efter mitt barn o jag var beredd att bryta vid behov.

vi hade samma Modell på inskolning som du verkar ha och det funkade bra så länge det var rätt pedagoger på plats. Vi gjorde Så att vi Jobbade in en pedagog i taget. så fort barnet var trygg i situationen och med pedagog 1, kopplades pedagog 2 in under trygga och väldigt långsamma former osv. Nu är mitt barn snart 4 och trygg med alla pedagoger på avdelningen men reagerar märkbart när det ändras om i barngrupper.

det låter lite som att du/ni inte har fått rätt start. Om möjligt så hade jag pausat en månad, gått till öppna förskolan varje dag och besökt förskolan flera gånger på helger/kvällar och sen börjat om från ruta 1.

Det som jag tyckte underlättade var att ha bilder på personalen hemma och prata myckey om dom (ex vad tror du X gör idag? är Y busigast på förskolan? Vem springer snabbast?) och leka på förskolegården på helgerna och försöka gå förbi där hela tiden. Samt ha med gosedjur första tiden.

lycka till!

Anonym (Y)

Thu 15 Sep 2022 11:07

#13

Aninehallonblad skrev 2022-09-14 17:52:00 följande:

Idag lär sig 1-2-åringar att de skall bita ihop, gilla läget och inte bli ledsna när föräldrarna går till jobbet. ?Han/hon vill ju så gärna gå på dagis? och ?gråten går över? säger vi. Javisst går gråten över. Men när barnets känslor trycks undan och nonchaleras vid upprepade tillfällen skapas en inre sårbarhet. Brist på känslomässig närhet hos barn under två år kan ge betydligt allvarligare skador än de som orsakas av barnfattigdom. Vi bör därför fråga oss om barn ska börja i förskolan före två års ålder.

Barn lär sig att vara andra till lags, många sätter på sig glada miner, fast de egentligen känner sig övergivna. De måste hitta olika överlevnadsstrategier för att passa in i föräldrarnas värld. Då barn anpassar sig och biter ihop tolkar vi vuxna det som att allt är bra med dem. I själva verket kan det vara tvärtom.

Läs mer här: https://www.hemmaforaldrar.se/?p=2237

Eller så är barn individer. Häpnadsväckande tanke va? Mitt barn på 11 månader älskar öppna föris, älskar andra människor och barn och kan gråta när man går hem av något som bara kan tolkas som besvikelse att leken är slut.

Själv började jag på dagis som det hette då vid 1,5 års ålder och har då verkligen aldrig lidit av känslomässig närhet.

Du däremot tycks ju lida av en total avsaknad av empati.

Anonym (Y)

Thu 15 Sep 2022 11:08

#14

Anonym (Y) skrev 2022-09-15 11:07:46 följande:

Eller så är barn individer. Häpnadsväckande tanke va? Mitt barn på 11 månader älskar öppna föris, älskar andra människor och barn och kan gråta när man går hem av något som bara kan tolkas som besvikelse att leken är slut.

Själv började jag på dagis som det hette då vid 1,5 års ålder och har då verkligen aldrig lidit av känslomässig närhet.

Du däremot tycks ju lida av en total avsaknad av empati.

Brist på känslomässig närhet ska det såklart stå.

Aninehallonblad

Thu 15 Sep 2022 13:33

#15

Anonym (Y) skrev 2022-09-15 11:08:29 följande:

Brist på känslomässig närhet ska det såklart stå.

Jag är ledsen om jag på något sätt sårade dig. Jag saknar verkligen inte empati, men som barn- och ungdomspsykolog har jag tyvärr fått se alldeles för många exempel på vad en otrygg anknytning, som för tidig förskolestart kan skapa, gör med ett barn.

Självklart är alla barn individer och förskolan passar vissa barn jättebra. Men visar barnet så tydliga tecken som trådstartaren beskriver, så vill jag iallafall belysa att det finns andra sätt att se på saken.

Dagens förskolenorm är så stark att många föräldrar helt tappar tron på sin egen magkänsla. Känns det inte rätt, så är det oftast inte rätt.

Förstår givetvis att alla har olika förutsättningar och inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma länge. Men har man det så tror iallafall jag det är bra att skjuta ett tag på förskolestarten om barnet mår dåligt av den.

Anonym (Y)

Thu 15 Sep 2022 14:04

#16

Aninehallonblad skrev 2022-09-15 13:33:40 följande:

Jag är ledsen om jag på något sätt sårade dig. Jag saknar verkligen inte empati, men som barn- och ungdomspsykolog har jag tyvärr fått se alldeles för många exempel på vad en otrygg anknytning, som för tidig förskolestart kan skapa, gör med ett barn.

Självklart är alla barn individer och förskolan passar vissa barn jättebra. Men visar barnet så tydliga tecken som trådstartaren beskriver, så vill jag iallafall belysa att det finns andra sätt att se på saken.

Dagens förskolenorm är så stark att många föräldrar helt tappar tron på sin egen magkänsla. Känns det inte rätt, så är det oftast inte rätt.

Förstår givetvis att alla har olika förutsättningar och inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma länge. Men har man det så tror iallafall jag det är bra att skjuta ett tag på förskolestarten om barnet mår dåligt av den.

Som sagt. Alla är individer, det är vad jag reagerade på i ditt inlägg. (och att det kanske inte är helt nödvändigt att gå på ta med att hennes barn kan bli empatiskt stört av detta när de gör massor. Tonen i svaret liksom.)

Anotherone

Thu 15 Sep 2022 14:38

#17

Jag håller med i ovan inlägg om just föräldraförmåga. Att man beskriver det som att förskola är "the place to be" för väldigt små barn.
Klart att många barn tycker att det är roligt med nya miljöer och många uppskattar andra barn. Andra är inte ett dugg intresserade och de flesta barn har perioder då de gärna "leker bredvid".
Men tvivla inte på er föräldraförmåga!
Barn behöver inte förskola när de är 1,5. Det som föräldrar kan erbjuda bara genom att modellera och finnas där, lyhörda för sina barns behov, räcker alldeles utmärkt!

Sen kan jag lägga till att JAG som person förstås inte njöt 100% av de aktiviteter vi roade oss med tills vi skolade in vid 2 år 3 mån. Att gå i skogen var bland det bästa min son visste så det gjorde vi säkert 4-5 dagar i veckan i olika omfattning. Därmed inte sagt att det var vad jag själv hade valt om jag hade haft en ledig förmiddag att disponera efter mitt eget tycke och smak....

Anonym (Mimmi)

Thu 15 Sep 2022 17:04

#18

Aninehallonblad skrev 2022-09-15 13:33:40 följande:

Jag är ledsen om jag på något sätt sårade dig. Jag saknar verkligen inte empati, men som barn- och ungdomspsykolog har jag tyvärr fått se alldeles för många exempel på vad en otrygg anknytning, som för tidig förskolestart kan skapa, gör med ett barn.

Självklart är alla barn individer och förskolan passar vissa barn jättebra. Men visar barnet så tydliga tecken som trådstartaren beskriver, så vill jag iallafall belysa att det finns andra sätt att se på saken.

Dagens förskolenorm är så stark att många föräldrar helt tappar tron på sin egen magkänsla. Känns det inte rätt, så är det oftast inte rätt.

Förstår givetvis att alla har olika förutsättningar och inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma länge. Men har man det så tror iallafall jag det är bra att skjuta ett tag på förskolestarten om barnet mår dåligt av den.

Samtidigt hamnar man då i situationen att föräldradagarna är slut när barnet börjat skolan. För vår del tror jag nästan, men det är så klart svårt att veta, att vårt barn hade mått ännu sämre av att gå på fritids under loven än vad hon gjorde av att börja förskola för tidigt. Loven hade blivit ett stressmoment som måste överlevas istället för återhämtning.

Aninehallonblad

Thu 15 Sep 2022 18:10

#19

Anonym (Mimmi) skrev 2022-09-15 17:04:07 följande:

Samtidigt hamnar man då i situationen att föräldradagarna är slut när barnet börjat skolan. För vår del tror jag nästan, men det är så klart svårt att veta, att vårt barn hade mått ännu sämre av att gå på fritids under loven än vad hon gjorde av att börja förskola för tidigt. Loven hade blivit ett stressmoment som måste överlevas istället för återhämtning.

Nej det är verkligen inte enkla beslut att ta och varje familj får göra det de tror är bäst för just deras barn.

Det är inte föräldrarnas fel att många barn börjar förskola när de egentligen inte är redo, det är familjepolitikens fel. Idag är ju normen att barn ska börja när de är ungefär 1,5 år, för att det är ungefär så länge det är acceptabelt att vara borta från arbetsmarknaden.

Men om man tänker på barnens bästa, hade många barn mått mycket bättre av att vänta iallafall minst ett halvår till. Det borde helt enkelt finnas bättre stöd för föräldrar som vill vara hemma lite längre.

Anonym (Mimmi)

Thu 15 Sep 2022 18:21

#20

Aninehallonblad skrev 2022-09-15 18:10:21 följande:

Nej det är verkligen inte enkla beslut att ta och varje familj får göra det de tror är bäst för just deras barn.

Det är inte föräldrarnas fel att många barn börjar förskola när de egentligen inte är redo, det är familjepolitikens fel. Idag är ju normen att barn ska börja när de är ungefär 1,5 år, för att det är ungefär så länge det är acceptabelt att vara borta från arbetsmarknaden.

Men om man tänker på barnens bästa, hade många barn mått mycket bättre av att vänta iallafall minst ett halvår till. Det borde helt enkelt finnas bättre stöd för föräldrar som vill vara hemma lite längre.

Ja. Det kan ju gå ekonomiskt att vara hemma längre för en del familjer, men då förlorar man sin sgi och riskerar att råka riktigt illa ut om någon blir sjuk.

Gråter och klamrar sig fast vid lämning

INNEHÅLL