Bonusfamilj - hur gör ni?

BahHumbug skrev 2022-09-08 12:04:50 följande:

Ni flyttade ihop alldeles för tidigt!!
Fick barnen träffa varandra innan och kära känna varandra eller blev det pang på?
Att hans dotter retar och trilskas kan bero på flera olika saker. En av dem kan vara att hon vill ha uppmärksamhet från dig. Hon kan även vara avundsjuk på att dina barn har en närvarande mamma som ger dem all uppmärksamhet.

Varför vill du inte ge tid till hans dotter när hon behöver dig och din vägledning?
Är hon med dig och lagar mat eller liknande?
Att din yngsta har börjat drömma att du blir bortförd kan bero på separationen och att ni är en ny familj.

Om hans dotter inte tål att du samsover med din yngsta så kan det bero på att även hon vill göra det.
Vill hon tex leka kurragömma efter att din yngsra har somnat så erbjud dig att ni pusslar tillsammans.

Du ser detta med vuxna och föräldra ögon och inte genom ett barns ögon.
Du tog hennes papoa, hennes papa har en ny familj. Gennes nya syskon har en mamma som spenderar tud med dina barn men inte med henne. Får hon ingen uppmärksamhet när hon är snäll så blir hon stygg och får uppmärksamhet som inte får annars.

Jag håller inte med om detta.
Jag förstår TS hundra procent avseende att vara helt matt själv efter att ha tagit hand om de egna barnens behov. TS behöver eventuella lugna stunder för att ta hand om sig själv lite och få återhämtning annars kommer hon inte hålla för sina egna barn och det är de som är hennes huvudsakliga ansvar och de ska prioriteras.
Sambons dotter är sambons huvudsakliga ansvar.
Det sagt måste allas basala behov såsom sömn respekteras och TS yngsta tycks sambon inte förstå har andra behov trots att hon är flera år yngre.

tyvärr TS, jag anser också att det bästa nog är att flytta isär igen. Det låter så problematiskt att utifrån din beskrivning har jag svårt att se att ni ska lösa detta om inte sambon är intresserad av en rejäl dialog och förändrad attityd.

Jag lever själv med egna, en sambos samt gemensamma barn så jag har erfarenhet. Jag skulle ha blivit extremt arg och min sambo gjort som din. Min yngsta är 3 resp 7 år yngre än hans barn och jag skulle aldrig ha accepterat att de fick leka så de väckte henne när vi flyttade ihop och hon var liten. Det är respektlöst. Efter nattningstid av husets yngsta ska det vara lugnt för alla.

Jag har heller aldrig förväntat mig att sambon ska prioritera mina barn om han själv är maxad med egna barnen och vice versa.

Klarar hans dotter inte av detta och om sambon inte klarar av att hantera dottern i det hela så flytta isär.

Tekopp

Fri 9 Sep 2022 00:01

#12

BahHumbug skrev 2022-09-08 23:46:58 följande:

Ny handlar det inte om priotering, det handlar om att visa att man är där som en extra vuxen. Är det bara tjärnfamiljer som ska umgås med sina barn? Om pappan ska åka bort två dagar ska han då skicka iväg sin dotter för att den han är tillsammans med inte ska må dåligt?

Jag trodde att man tog hand om varandra och umgås som en familj om man är en styvfamilj. Om inte pappan är hemma ska hans dotter sitta på sitt rum medan mamman och hennes biologiska barn äter middag då det inte är hennes uppgift att kaga mat, ge mat och umgås med sitt styvbarn?

Barn behöver flera vuxna som finns där och som stöd. Det är väl klart att det känns om hon ser sina styv systrar ha en fin och stark relation till sin mamma. Medan hon bara ser sin mamma ett par timmar i månaden.

Om mannens dotter söker kontakt med TS ska hon skuva undan ett barn för att det inte är hennes?
I

Alltså - nu var det väl mamman som skulle åka bort och tyckte att pappans nya skulle ta hand om barnet trots att även pappan var borta?

När det är min boendevecka har ju ändå jag huvudansvaret och jag skulle aldrig någonsin förvänta mig att min exmans nya tjej ska ansvara för mina barn under den veckan trots att de har en mycket god relation. För det är i slutändan inte hennes barn.

Och exakt, det handlar om prioriteringar. jag prioriterar att finnas där för mina egna barn i första hand och det bör även de biologiska föräldrarna här göra. Om TS har lust att ta hand om dottern, great. Om det inte passar henne - inte hennes ansvar.

Personligen har jag fullt upp både i tid och mentalt med mina egna barn. Jag är inte det minsta intresserad av att ta hand om sambons barn på hans exfrus vecka. Jag är nog inte ensam om att känna så. Sedan finns alltid undantag och det beror på situation och barnens ålder etc. Men generellt sett är det inte det minsta konstigt att anse att de biologiska föräldrarna är ansvariga och att förvänta sig att TS är barnvakt på mammans vecka är totalt orimlig.

Tekopp

Fri 9 Sep 2022 12:31

#20

elsi skrev 2022-09-09 08:26:28 följande:

Eh, va? Vad vet du om mina erfarenheter. Varför skulle dina åsikter väga tyngre än mina?

Om man ska bo ihop och låtsas att man är en familj så bör man göra det fullt ut, för annars far någon illa. Det är oftast barnen, men det kan även vara någon eller båda vuxna.

Och jag håller helt med om att ingen ska ta på sig en påtvingad föräldraroll, men om det nu är så besvärligt att leva med andras barn kanske man ska avstå det istället för att tvinga barnen att bo med vuxna som inte vill ha dem där.

I TS beskrivning verkar ingen i den nya "familjen" må särskilt bra av situationen. troligen för att det gått alltför fort fram och för att ingen av de inblandade känner någon samhörighet med varandra (knappt ens de vuxna) utan bara tvingas in under samma tak.

Vaddå BÖR. Det BÖR man inte alls i alla fall.

Mina barn tycker mycket om både min sambo sedan 7 år och deras pappas sambo sedan 6 år. Men våra sambos är inte barnens föräldrar. Det kommer de aldrig att vara. Barnen är i första hand alltid vårt ansvar. Barnen far inte alls illa av det.

Och vaddå far illa av det för den delen? Det gör de inte alls. De har glasklart klart för sig vem som är förälder och vem som är extra vuxen. Och de förväntar sig inte att de extra vuxna tar samma ansvar som föräldrarna för ingen av oss har någonsin förespeglat att det skulle vara på det viset.

mina barn är mina barn. Jag förväntar mig inte att sambon ska känna ett pappa-ansvar för dem. min sambos barn är hans barn. Jag kommer aldrig känna för dem som jag känner för mina egna.

Bonusfamilj - hur gör ni?

INNEHÅLL