Anonym (Linn)

Sun 28 Aug 2022 11:17

137 svar

Barnet har en dyr hobby,hur blir det efter separation?

Hur gick det till när du anmälde barnet till denna aktivitet? Var din man emot hobbies för barnen i allmänhet eller just denna aktivitet?

(Min egen gissning är att mannen är mycket restriktiv med att betala saker för barnen och att TS då får rycka in och betala aktiviteter, ny vinteroverall, gummistövlar då de gamla gått sönder etc etc. Eftersom han tycker att det är helt ok att TS som endast har 50% av hans lön ska stå för barnets aktivitet. )

Stina hade även en mycket bra tanke kring att om ni separerar så kanske inte barnet behöver denna aktivitet på samma sätt. Barn känner av stämningar mellan föräldrarna. De märker att pappa är rigid och tuff mot mamma. De märker att mamma är undfallande och utschasad. De märker att det är spänningar mellan föräldrarna.

Men TS får gärna berätta mer.

En sista tanke: Det är alltid lika intressant hur inkörda vi är på att peka det anklagande fingret mot kvinnan när mannen beter sig illa.

Anonym (Linn)

Sun 28 Aug 2022 11:32

#22

Anonym (X) skrev 2022-08-28 11:19:15 följande:

Å andra sidan måste man ju även kunna begära att kvinnan tar eget ansvar för sin ekonomi. Så länge vi ser kvinnor som offer så ändras inget.

Ingen har tvingat TS att ha separat ekonomi, eller att skaffa barn med honom.

Eftersom detta är så oerhört vanligt kan vi inte se det på individnivå. Vi måste stärka kvinnor i allmänhet. Vi måste lära män att sociala relationer, att tänka på andra, att göra sin del i en relation, att sätta andra främst är något att eftersträva och inte en svaghet.

Det börjar redan som barn när man lär småflickor som kommer gråtande över att en pojke har retats, kladdat, tagit hennes saker att det är fel och hon har rätt att reagera. I alla tider har vi förminskat hennes reaktion: Han är säkert kär i dig. Så är pojkar. Tänk inte på det.

Det fortsätter i tonåren. Tjejer lär sig genom andra, genom samhället att de ska vara söta och lagom för pojkarna. Det viktigaste är att ha en kille. Till och med tidningar för unga tjejer lär de i varje nummer hur de ska se fina ut, hur de ska få killar på fall genom att vara behagliga och inte för mycket. De får även i tonåren lära sig att killar "inte förstår känslor och att bry sig om andra som vi tjejer gör".
"Du kan inte begära att han ska förstå sånt".

Här på FL regnar kommentarerna in när en kvinna skriver in att hon är besviken på sin man som inte firade hennes födelsedag fast hon firade hans, inte ställde upp när hon var i nöd etc: Jamen han är väl ingen tankeläsare. Har du förklarat ordentligt att han måste vara lite mer omtänksam när du är ledsen? Att du är tyst och gråter är inte tydligt nog. Det är du som inte kommunicerat tillräckligt bra.

Anonym (Linn)

Sun 28 Aug 2022 12:52

#30

Anonym (Ego) skrev 2022-08-28 11:38:44 följande:

Fina ord men hur är det relevant här? Ska vi stärka ts som kvinna genom att stötta henne i hennes krav på att hennes man ska ta ansvar för hennes ekonomiska beslut?

Mitt inlägg var ett svar på en som menade att TS inte ska ses som ett offer, hon har ansvar för stt ha hamnat i denna sits med denna man.
Ja, men genom att förstå strukturerna bakom kan vi förstå hur TS hamnade här. Det betyder inte att man ska se TS som ett viljelöst offer men att det också bör finnas en förståelse för hur det faktiskt ofta ser ut.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 08:08

#86

Anonym (Ego) skrev 2022-08-29 07:28:31 följande:

Men det är ju knappast så att hon är oskyldig till situationen som uppstått. Hon har föst in barnet i en hobby pappan inte tycker är värd pengarna. Det är hennes beslut. Gifta, sambos eller skilda spelar ingen roll, man kan inte ta ekonomiska beslut åt andra. Det är hennes fel att hon går på knäna ekonomiskt pga hobbyn och de tär hon som får ta smällen och antingen vara kvar i relationen eller förklara för barnet att från och med nu har vi inte råd.

Föst in barnet? Det låter som att TS tvingat på barnet en hobby det knappt ville gå på?

Endast TS och hennes man vet hur det ligger till, och TS har tyvärr lämnat tråden.

Min gissning, byggd på återkommande erfarenheter är att mannen "inte ser" barnets behov och därmed inte vill bidra till det.
Mamman ser, och tar beslutet att trots att det kommer att tynga henne ekonomiskt, så sätter hon barnets välmående främst och ser till att barnet får gå på den hobby som gör den gott.

Med tiden retar det henne mer och mer hur pappan ständigt kommer undan både ekonomiskt och tidsmässigt med att "inte se", att "inte förstå ". Med att tycka att det inte gagnar honom och då får det vara.

Ett annat exempel: mamman i en familj tar upp att barnen nu när hösten närmar sig behöver nya regnkläder. Pappan blir alldeles förvånad, tanken har inte ens slagit honom. Vaddå de kan väl ha de vi köpte förra hösten?
Mamman förklarar att barnen växt en del sen dess och kläderna både stramar och glipar nu.
Pappan tycker att så farligt kan det väl inte vara, kommer det in lite regn så torkar det ju snabbt.

Mamman har inte hjärta att låta dom gå i dessa kläder utan köper en ny uppsättning till vardera barn. Hon ber inte pappan om pengar eftersom hon vet hans inställning. Det blir ett mönster.

Det är även detta som med tiden gör det svårt för mamman att lämna.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 11:14

#101

Anonym (Ego) skrev 2022-08-29 10:08:56 följande:

Det här är samma sak som läkarbesöken tidigare i tråden, irrelevant. Det är skillnad på en dyr hobby och basala behov som ytterkläder.

Ett annat exempel. Mitt ex fick en period för sig att ena barnet skulle gå en obskyr kampsport i andra änden av stan, för att han hållit på med det och barnet visade intresse för det. Det skulle innebära otaliga timmar i bil och utanför träningslokaler för mig och barnets yngre syskon (pappan hade sina föräldrar som backup för barnvakt, jag hade inget sånt stöd). Jag blev under en period utmålad som tråkig och snål (fast det handlade mer om tid än pengar) för att jag sa nej, både av pappan och barnet. Bara för att barnet är intresserad av en hobby är det inte självklart det bästa för alla inblandade att bara säga ja och man har ingen rätt som förälder att fatta beslut över den andra förälderns huvud.

Nu håller han på med en annan hobby, som tränas lokalt, och han har helt och hållet glömt idén med kampsport.

Jag vet inte. TS har inte skrivit ut pappans argument.
Hon har bara skrivit att "barnet kommer att gå under om det får sluta på denna aktivitet ".

Jag tänker då att barnet kanske har en diagnos och det är viktigt att få göra en viss sak med jämna mellanrum.
Eller barnet kanske är väldigt ensamt och denna aktivitet är enda sättet att få ut barnet ur isoleringen och få träffa andra.

Om det är som TS beskriver hade jag som förälder tagit att få skjutsa till andra sidan stan fast det blir jobbigt och man hamnar i bilköer etc.
Att säga nej till att betala känns också konstigt om denna aktivitet är något som verkligen är välgörande för barnets psykiska och fysiska hälsa.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 15:15

#107

Anonym (Ego) skrev 2022-08-29 12:12:01 följande:

Det går så klart att tänka ut speciella situationer där ts val är behjärtansvärt. Men det ändar inte att hon inte kan kräva ersättning av sin man, vare sig nu eller efter en skilsmässa.

Kanske efter en skilsmässa, om hon får råd via underhållet från mannen. Kanske en bra idé för TS att på eget håll rådgöra med advokat om vilka möjligheter som finns. Samt i övrigt diskutera deras ekonomiska upplägg som verkar rätt ojämlikt.

Men visst har du rätt i sak. Man kan ju till exempel inte tvinga en förälder att ta hand om sitt barn.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 16:02

#109

Anonym (Ego) skrev 2022-08-29 15:54:31 följande:

Nej, man kan inte tvinga någon att ta hand om sitt barn men det är ju också en drastisk jämförelse. Vi vet ju inte mer än att ts vill att barnet ska hålla på med hobbyn och pappan vill det inte. Pappan kanske hellre stoppar pengarna i en fond för barnets framtid. Det är inte alls uppenbart att det är pappan som är den onde i detta (om nu någon av dem är det). Det som är uppenbart är att ts fattat beslut om barnet över pappans huvud.

Nä vi vet bara vad TS säger: att de har skilda ekonomier då han önskar ha det så. Att han tjänar dubbelt så mycket som henne Att han inte vill hjälpa sin fru fast hon går på knäna vissa månader. Att barnet kommer att gå under om det får sluta på denna ekonomi.

Men visst kan det vara TS som gjort mest fel i detta.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 16:04

#110

Anonym (Linn) skrev 2022-08-29 16:02:59 följande:

Nä vi vet bara vad TS säger: att de har skilda ekonomier då han önskar ha det så. Att han tjänar dubbelt så mycket som henne Att han inte vill hjälpa sin fru fast hon går på knäna vissa månader. Att barnet kommer att gå under om det får sluta på denna ekonomi.

Men visst kan det vara TS som gjort mest fel i detta.

*att barnet kommer att gå under om det får sluta på denna aktivitet.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 16:14

#111

Anonym (Ego) skrev 2022-08-29 15:54:31 följande:

Nej, man kan inte tvinga någon att ta hand om sitt barn men det är ju också en drastisk jämförelse. Vi vet ju inte mer än att ts vill att barnet ska hålla på med hobbyn och pappan vill det inte. Pappan kanske hellre stoppar pengarna i en fond för barnets framtid. Det är inte alls uppenbart att det är pappan som är den onde i detta (om nu någon av dem är det). Det som är uppenbart är att ts fattat beslut om barnet över pappans huvud.

Jag ser hur du vill vinkla det till att handla om att få gå på en dyr aktivitet eller ej.
Jag tar dock med att barnet enligt TS kommer att må mycket dåligt om det får sluta på denna aktivitet.

Därför kommer du och jag aldrig kunna mötas i denna diskussion eller förstå varandra, så vi lägger ner nu.

Anonym (Linn)

Mon 29 Aug 2022 16:48

#113

Anonym (Hur gör man?) skrev 2022-08-29 16:31:02 följande:

Ber verkligen om ursäkt men jag har helt enkelt inte hunnit med att skriva här så nu kommer ett långt inlägg..

Jag lägger korten på bordet,det handlar om en dotter och hennes älskade ponny.
Jag och min man har alltid haft ett orättvist upplägg ekonomiskt enligt mig,enligt honom är det ett rättvist upplägg. Jag köpte det i början, jag var ju ung, kär och godtrogen..
När barnen kom tyckte jag att vi ändå skulle ha gemensam ekonomi men eftersom han inte kan ta några initiativ så blev det aldrig så.
Det har tärt på mig länge att han helt saknar handlingskraft.
Jag har tagit initiativ till allt från frieri till "barnskaffande",att ha sex har han kanske tagit initiativ till 7 gånger under alla våra år Jag slutade ta initiativ för 3 år sen,sen dess har vi inte haft sex..
Jag har väl helt enkelt bara accepterat detta även om jag blivit bitter innerst inne. Borde ju satt ner foten för längesen men jag är ju en mes..
Barnen växte och ena dottern ville börja på ridskola,helt ok.
Jag och maken delade kostnaden. Den andra dottern var då inte alls intresserad och gick på någon kostnadsfri aktivitet.
Efter flera år vaknade tanken på egen häst och jag räknade på det och det skulle gå ihop ekonomiskt. Jag visste redan då att ponnyns kostnader skulle jag själv stå för. Maken tyckte nämligen att det räckte med ridskolan.
Så absolut körde jag ju över honom när jag köpte ponnyn till henne trots att han inte skulle behöva betala något eller ens köra till stallet.
Dottern har haft jobbigt i skolan och ponnyn är verkligen allt för henne.
Mitt och makens förhållande är kallt och vi lever bara under samma tak numera. Det ekonomiska och initiativlösheten har som sagt tärt på mig länge och gjort att jag inte kan se oss leva tillsammans längre,någonstans har jag bestämt mig för att detta inte är ett sunt förhållande.
Min man är snäll och bra med barnen, skulle aldrig göra något elakt.
Lämnar jag så ska jag ju stå helt på egna ben. Kan inte ens förmå mig att tänka på att sälja ponnyn, men det kommer aldrig att gå ihop att ha henne kvar heller.
Jag älskar mina barn mer än livet själv. Hade det varit så att min man slog mig,var otrogen osv hade valet varit enklare..
Förlåt för svammel men jag vet inte vad jag ska göra..

Jag tycker att du ska börja gå i terapi TS. För att prata av dig, reda ut vem du är i allt detta och vad du egentligen vill. Vad som faktiskt är viktigt för dig.

Det låter som att du fogat dig och nöjt dig med smulor under många år och då tappar man lätt bort sig själv.

Börja även att reda i din ekonomi, vad kan du göra för att stärka den? Ställ dig I bostadsköer och/eller börja se över utbudet av bostäder.
Jag är ganska säker på att era barn är högst medvetna om hur ni har det och hur du mår.
Lär döttrarna att man inte ska nöja sig med det lilla utan att alla har rätt till lycka och kärlek.

Angående hästen är det svårt att råda. Jag förstår att dottern älskar hästen, samtidigt som det är ett väldigt stort åtagande. Kan hon dela hästen med någon?

Jag tänker på det som skrevs tidigare, kanske behöver inte dottern hästen och att vara i stallet på samma sätt om du skapar ett mer harmoniskt hem? Jag vet inte alls, jag bara funderar.

Jag tycker bara att det är dags att du satsar på dig själv nu.

Barnet har en dyr hobby,hur blir det efter separation?

INNEHÅLL