Anonym (osäker)

Sat 27 Aug 2022 13:58

23 svar

Vilket sätt är mest smärtsamt?

Jag och min man behöver en break. Vi har varit tillsammans i många år och jag har flyttat ifrån på prov. Vilket sätt är bäst för att han ska inse att han saknar mig och vill ändra sig? Är det att vi tar en paus utan kontakt och där vi inte träffar eller har kontakt med någon annan?
Eller är det en paus/slut där vi får träffa andra och känna eter=

Jag inbillar mig att om man får träffa andra så inser man kanske mer vad som var det fina med den andra och vad man glömt att uppskatta. Medan om man bara har distans så vänjer man bara av sig, vilket inte ger något? Eller har jag helt fel?

Anonym (Agnes)

Sat 27 Aug 2022 23:13

#11

Ystadtjejen skrev 2022-08-27 20:20:38 följande:

Visst har du skrivit flera trådar om honom tidigare? Barnen är i övre tonåren och du har fått rådet hur många gånger som helst att bryta upp eftersom han är en narcissist. Har du inte kommit längre än såhär? Allting med honom är dåligt, men ändå håller du dig fast. Ryck upp dig och inse att det är bättre att vara singel resten av livet än tillsammans med en sån idiot. Du kommer aldrig må bra tillsammans med honom.

Tycker mig oxå känna igen TS problem, och nej det löser inga problem o vara med någon annan, dom flesta tänker på liknande sätt, människan skiljer sig inte åt på så många sätt. Oftast är man den man är, en förändring kräver stora omställningar, typ att TS kille tappar vårdnad o umgänge med sina barn.

Fiona M

Sat 27 Aug 2022 23:15

#12

Ett förhållande som bara en ska rädda håller inte i längden.

Anonym (Syster)

Sat 27 Aug 2022 23:27

#13

Fiona M skrev 2022-08-27 23:15:22 följande:

Ett förhållande som bara en ska rädda håller inte i längden.

Sant. Och sen bara utgångsläget, att försöka hitta det mest smärtsamma sättet att få tillbaka en partner...? Då ska man bara gå isär och låta den andra vara.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Sun 28 Aug 2022 14:42

#14

Jag tycker samma sak som ni; att om man måste vara ifrån varandra för att "känna efter" om man verkligen älskar och saknar varandra så är det redan något som är fel. Han anser att om jag saknar och älskar honom tillräckligt mycket, att jag då kommer att göra allt för att förändra mig, kämpa mer och bli en bättre människa mot honom! Så kan det mycket väl vara att man gör så av ren desperation. Men i vårt fall så tycker jag att han är like delaktig i våra problem som jag är. Jag hade velat att han sa att han också ska ändra sig, men icke.

I något tidigare förhållande, där jag verkligen ångrade vissa saker som jag gjort fel, så gjorde jag allt för att förändras för att det skulle fungera igen, men då var det redan försent. Så känner jag inte med denne man. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska förändra. förutom vissa delar i mitt beteende såklart. Men bästa sättet att träna på förändring är ju när man är I FÖRHÅLLANDET! En paus hjälper inte mig på det sättet som han önskar. Jag känner mig tvärtom åsidosatt, ensam och övergiven, vilket förmodligen blir precis en tvärtom effekt där jag kommer att vänja av mig och kanske träffa någon annan, eller iallafall aldrig mer vilja tillbaka till skiten. Så det är möjligt att det kanske förvandlas till något positivt också.

Hur långa pauser har ni andra haft när ni väl tagit en paus och eventuellt hittat tillbaka eller inte tillbaka ?

Anonym (Inte andra)

Sun 28 Aug 2022 15:01

#15

Hade jag vart din man och vi separerat på prov, och du träffade andra eller ännu värre träffade andra för att du tror att det får mig att sakna dig mer, så hade provet vart klart och vi hade separerat mer än som ett prov.

Tanken på att ens fru provar med någon annan är smärtsam nog, idén att hon tror att jag skulle sakna henne mer för att hon gör det är ännu värre. Din man är förmodligen inte cuck och ligger du med någon annan så är det antagligen slut.

Anonym (Syster)

Sun 28 Aug 2022 15:07

#16

Anonym (osäker) skrev 2022-08-28 14:42:25 följande:

Jag tycker samma sak som ni; att om man måste vara ifrån varandra för att "känna efter" om man verkligen älskar och saknar varandra så är det redan något som är fel. Han anser att om jag saknar och älskar honom tillräckligt mycket, att jag då kommer att göra allt för att förändra mig, kämpa mer och bli en bättre människa mot honom! Så kan det mycket väl vara att man gör så av ren desperation. Men i vårt fall så tycker jag att han är like delaktig i våra problem som jag är. Jag hade velat att han sa att han också ska ändra sig, men icke.

I något tidigare förhållande, där jag verkligen ångrade vissa saker som jag gjort fel, så gjorde jag allt för att förändras för att det skulle fungera igen, men då var det redan försent. Så känner jag inte med denne man. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska förändra. förutom vissa delar i mitt beteende såklart. Men bästa sättet att träna på förändring är ju när man är I FÖRHÅLLANDET! En paus hjälper inte mig på det sättet som han önskar. Jag känner mig tvärtom åsidosatt, ensam och övergiven, vilket förmodligen blir precis en tvärtom effekt där jag kommer att vänja av mig och kanske träffa någon annan, eller iallafall aldrig mer vilja tillbaka till skiten. Så det är möjligt att det kanske förvandlas till något positivt också.

Hur långa pauser har ni andra haft när ni väl tagit en paus och eventuellt hittat tillbaka eller inte tillbaka ?

Om han inte är villig att göra förändringar så ska du bara lämna honom. En man som tjurskalligt hävdar att du är den enda orsaken till problem i er relation är en idiot. Det ska mycket till innan man kan säga en sådan sak och ha grund för det, t ex otrohet.

Om ni ska ta paus för att du själv ska göra förändringar så räkna med minst ett halvår. Lika bra att göra slut på riktigt med andra ord och se om ni blir ihop igen, men det kommer ni inte bli. Mitt ex och jag gjorde slut på riktigt, var isär ett år och var sedan tillsammans i ganska många år till.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Sun 28 Aug 2022 15:18

#17

Anonym (Inte andra) skrev 2022-08-28 15:01:51 följande:

Hade jag vart din man och vi separerat på prov, och du träffade andra eller ännu värre träffade andra för att du tror att det får mig att sakna dig mer, så hade provet vart klart och vi hade separerat mer än som ett prov.

Tanken på att ens fru provar med någon annan är smärtsam nog, idén att hon tror att jag skulle sakna henne mer för att hon gör det är ännu värre. Din man är förmodligen inte cuck och ligger du med någon annan så är det antagligen slut.

Nej, han vill inte att vi är med andra såklart. Jag tänkte mer att om han dejtar andra och kanske har sex med dem eller Gud vet vad, så kanske han saknar mig mer än om han bara går där ensam och tror att det ändå blir vi igen. Då kanske han kommer ihåg och uppskattar mina fina egenskaper som att jag är otroligt social, trevlig, rolig, spontan, glad och lättsam att umgås med.

Jag menar inte att han kommer sakna mig mer om jag är med någon annan. Tvärtom. Men vill att han ska prova för att ha något att jämföra med. I värsta fall blir han kär i den andra. Men då vet vi iallafall att jag inte var så speciell ändå.

Anonym (Inte andra)

Sun 28 Aug 2022 15:28

#18

Anonym (osäker) skrev 2022-08-28 15:18:54 följande:

Nej, han vill inte att vi är med andra såklart. Jag tänkte mer att om han dejtar andra och kanske har sex med dem eller Gud vet vad, så kanske han saknar mig mer än om han bara går där ensam och tror att det ändå blir vi igen. Då kanske han kommer ihåg och uppskattar mina fina egenskaper som att jag är otroligt social, trevlig, rolig, spontan, glad och lättsam att umgås med.

Jag menar inte att han kommer sakna mig mer om jag är med någon annan. Tvärtom. Men vill att han ska prova för att ha något att jämföra med. I värsta fall blir han kär i den andra. Men då vet vi iallafall att jag inte var så speciell ändå.

Det är ju en tvåvägsgrej. Använder han er paus till att vara med andra, så gör pausen till ett avslut. Var inte en cuck (eller vad motsvarande heter för kvinnor).

Oavsett om du tror detta får honom att sakna dig mera så är att bli en cuck (fortfarande i behov av ett bra ord för damer) aldrig ett alternativ.

Att bli en cuck är att göra våld på dig själv, och något som kommer äta på dig inifrån. Tolererar du det tolererar du snart vad som helst. Cucka dig inte.

Fiona M

Sun 28 Aug 2022 15:45

#19

Anonym (osäker) skrev 2022-08-28 15:18:54 följande:

Nej, han vill inte att vi är med andra såklart. Jag tänkte mer att om han dejtar andra och kanske har sex med dem eller Gud vet vad, så kanske han saknar mig mer än om han bara går där ensam och tror att det ändå blir vi igen. Då kanske han kommer ihåg och uppskattar mina fina egenskaper som att jag är otroligt social, trevlig, rolig, spontan, glad och lättsam att umgås med.

Jag menar inte att han kommer sakna mig mer om jag är med någon annan. Tvärtom. Men vill att han ska prova för att ha något att jämföra med. I värsta fall blir han kär i den andra. Men då vet vi iallafall att jag inte var så speciell ändå.

Rent krasst är det ju betydligt lättare för honom att tycka en ny är social, trevlig, spontam, göad och lättsam eftersom de inte har den historian med problem som ni har. Allt nytt är lättsamt pch spännande utan vardag.

Anonym (ABC)

Sun 28 Aug 2022 15:56

#20

Anonym (osäker) skrev 2022-08-27 15:23:29 följande:

Han menar på att jag förhoppningsvis kommer att komma till insikt när vi får lite distans och jag saknar honom och ill ändra mig och bli en bättre människa! Jag tror inte att det är problemet. Jag tror att även han är en del av problemet. Där finns alltid 2 sidor av myntet. Jag tycker att han prioriterar sina vuxna barn hela tiden och att där inte ges utrymme till mig så som jag skulle önska. Och han tycker att jag bara tänker på mig själv och är ett ego.

Jag vill mötas och att båda tänker till och ger lite. Men det är uteslutet ifrån hans sida, eftersom han inte ser sina fel.

Jag undrar om han kommer att sakna mig mer och inse att jag inte är så dålig som han tror OM han börjar träffa andra kvinnor och jag andra män....att han då tex jämför och kanske förstår att jag inte är så annorlunda eller dålig ändå. Eller om han när han bara får distans och lite tid ensam tänker till mer. Jag vet inte ! Därför jag frågar här vilket som brukar funka bäst på andra. Inga utlägg om varför och hur och hit och dit, utan bara svar på just den frågan tack.

Låter som en ganska knepig man. Är din utflytt på prov hans idé? Spontant låter det lite som att han tänkt få dig att dansa efter hans pipa enligt måttot du gör allt fel, och han gör allt rätt. Gå inte på det.

Jimmy75

Sun 28 Aug 2022 18:33

#21

Anonym (osäker) skrev 2022-08-28 15:18:54 följande:

Nej, han vill inte att vi är med andra såklart. Jag tänkte mer att om han dejtar andra och kanske har sex med dem eller Gud vet vad, så kanske han saknar mig mer än om han bara går där ensam och tror att det ändå blir vi igen. Då kanske han kommer ihåg och uppskattar mina fina egenskaper som att jag är otroligt social, trevlig, rolig, spontan, glad och lättsam att umgås med.

Jag menar inte att han kommer sakna mig mer om jag är med någon annan. Tvärtom. Men vill att han ska prova för att ha något att jämföra med. I värsta fall blir han kär i den andra. Men då vet vi iallafall att jag inte var så speciell ändå.

Du är ju i din fulla rätt att ställa upp lika mycket "krav" som han är i relationen och dess villkor. Det låter ju inte som att du själv vill eller tror på den här idén. Det är ju bara att säga till honom då att antingen jobbar ni på det tillsammans i relationen, eller så gör ni helt slut direkt och kastar tärningarna. I sånt fall får ni gissningsvis ifrån absolut natt chans till mikroskopisk.

Anonym (skiten)

Mon 29 Aug 2022 16:42

#22

Anonym (osäker) skrev 2022-08-28 14:42:25 följande:

Jag tycker samma sak som ni; att om man måste vara ifrån varandra för att "känna efter" om man verkligen älskar och saknar varandra så är det redan något som är fel. Han anser att om jag saknar och älskar honom tillräckligt mycket, att jag då kommer att göra allt för att förändra mig, kämpa mer och bli en bättre människa mot honom! Så kan det mycket väl vara att man gör så av ren desperation. Men i vårt fall så tycker jag att han är like delaktig i våra problem som jag är. Jag hade velat att han sa att han också ska ändra sig, men icke.

I något tidigare förhållande, där jag verkligen ångrade vissa saker som jag gjort fel, så gjorde jag allt för att förändras för att det skulle fungera igen, men då var det redan försent. Så känner jag inte med denne man. Därför vet jag inte riktigt vad jag ska förändra. förutom vissa delar i mitt beteende såklart. Men bästa sättet att träna på förändring är ju när man är I FÖRHÅLLANDET! En paus hjälper inte mig på det sättet som han önskar. Jag känner mig tvärtom åsidosatt, ensam och övergiven, vilket förmodligen blir precis en tvärtom effekt där jag kommer att vänja av mig och kanske träffa någon annan, eller iallafall aldrig mer vilja tillbaka till skiten. Så det är möjligt att det kanske förvandlas till något positivt också.

Hur långa pauser har ni andra haft när ni väl tagit en paus och eventuellt hittat tillbaka eller inte tillbaka ?

Han vill inte ha dig, när ska du ens förstå det? han kanske vill ha dig på sina villkor, dvs att du finns där när han har lust, men om du inte finns där så märker han inte att du saknas.

Det går inte att bygga en relation på att båda ska välja bort det de vill ha - i det här fallet att han ska välja bort sina barn, och att du ska välja bort att bli prioriterad av honom.

Ge dig själv chansen att vara med någon som vill leva med dig som du vill, inte där du måste skuffa undan hans barn för att vara nöjd. Och ge honom chansen att hitta någon som inte har något emot att hans barn finns i hans liv på det sätt som han vill.

Anonym (osäker) Trådstartaren

Mon 29 Aug 2022 17:50

#23

Jag är den av oss som vill ta en paus och att kunna vara med andra för att se hur det känns för båda. Det vill inte han. Han vill att jag typ ska tänka till och ändra mig, som en hund eller ett barn.

Du har rätt. Jag passar inte in i hans liv och han passar inte in i mitt. Det handlar nog bara om det. Vi vill ha olika liv. Han vill ha familjeliv och jag vill inte ha detta.

Jag måste bara ta modet till mig och våga göra slut på riktigt och stå för det, utan att sen ångra mig, som jag brukar. Den här pausen hjälper iallafall inte mig så mycket mer än att jag kommer längre och längre ifrån honom och det får motsatt effekt. Detta förstår inte han, för han saknar mer ju längre han är ifrån en.

Jag träffar en terapeut nu och han känns som att han kommer att kunna få mig att inse att där inte finns något hopp längre för oss. Han får jättegärna träffa någon annan som får ta hans skit.

Vilket sätt är mest smärtsamt?

INNEHÅLL