Anonym (Klump i magen)

Thu 25 Aug 2022 20:01

75 svar

Ångrar flytt

Hej!

Har en stor klump i magen just nu. För en tid sedan flyttade vi från lägenhet i stan till radhus i ett nytt område. Vår önskan var att få mer frihet till barnen, större yta, en liten trädgård osv.

Barnen har börjat skolan nära nya bostaden och de trivs. Området är jättemysig så på det planet är allt bra. Men nu till problemet. Jag älskar inte alls huset. det var lite av en kompromiss, men när vi köpte trodde jag ändå att jag skulle tycka att det kände okej.
Vi valde mycket efter område. Det är inget stort fel på huset men jag ser massa grejer som jag helt enkelt inte gillar.

Så nu är jag arg på mig själv att jag köpte ett hus jag inte älskade och inte bara kunde nöja mig med hur vi hade det innan. Saknar allt med gamla området nu. Vännerna, skolorna, miljöerna osv. Vill bara gråta men samtidigt vill jag inte att Min familj ska ta efter mina negativa känslor. De andra verkar glada och trivas.

Till saken hör att priserna ju också gått ner sen vi köpte huset. Vi köpte när det var som dyrast så jag är rätt säker på att vi skulle gå back om vi sålde nu. Så det är inte ett alternativ att sälja. Jag tänker att vi får bo åtminstone ett par år tills marknaden hämtat sig.

MEN hur hanterar man dessa känslor? Hur ska jag finna glädjen i detta huset? just nu får jag mest runt och är irriterad och ledsen mest hela tiden. Vill liksom bara spola tillbaka tiden. Har pratat lite med mannen och han är bra stöd men vill inte heller tynga honom för mycket. Känns också bortskämt att få möjlighet att köpa hus i ett härligt område men inte kunna glädjas.

Tips och råd mottages tacksamt! Vill helst inte ha några uppläxningar utan enbart råd på hur jag ska hantera de negativa känslorna.

Tack på förhand!

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 20:17

#2

Anonym (Hmm) skrev 2022-08-25 20:14:12 följande:

Ts, har inte du skrivit en exakt likadan tråd för någon månad sen...?

Sälj och köp ett annat hus, eller flytta tillbaka till gamla området igen.

Nej men jag kanske borde läsa den andra.... får söka!

sälja är inte ett alternativ känner jag, precis som jag nämnde i trådstarten..

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 20:27

#4

Anonym (Hmm) skrev 2022-08-25 20:19:34 följande:

Ja gör det för det var exakt samma upplägg! Från lägenhet till radhus, barnen skulle få så mkt frihet, trädgård osv, men ts där trivdes inte i området och misstrivdes fruktansvärt i huset också.

Jo jag såg det, men det är inte värt att må dåligt i flera år.

Inte helt ovanligt att man flyttar när familjen växer, så just det upplägget är väl inte unikt men intressant att det finns fler som känt som jag.

klart det inte är värt att må dåligt i flera år men hade hoppats att få lite tips på hur jag kan hantera det för att slippa må dåligt. vill inte bryta upp familjen ännu en gång. Plus ekonomisk förlust. Tror inte jag hade mått bättre av det direkt.

har sökt hyresrätter i vårt gamla område men det är stört omöjligt Som det ser ut nu. och även om det skulle lösa det ekonomiska så skulle inte barnen må bra av att byta skola igen. Plus att mannen nog skulle lämna mig på kuppen.

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 20:40

#6

Anonym (Hmm) skrev 2022-08-25 20:35:04 följande:

Asså pengar är bara pengar, värt nästan ingenting när det handlar om att må bra. Om era barn skulle få komma till samma skola som de hade förut så är väl allting ok, och om din man skulle lämna dig så är han en skitstövel = inget att förlora ändå, men du kanske skämtade där hoppas jag. Ditt mående är viktigt. Jag skulle inte stå ut i x antal år, även om man bara väntar på att bostadsmarknaden ska ordna till sig för det är flera år minst.

Tips för att hantera känslorna: var tacksam för det du/ni har istället för att fokusera på det du/ni inte har. Det som är bra med huset, bra med området osv.

Jag tror inte att min man vill flytta tillbaka. Han tycker inte huset är något problem och trivs bra i området. Visst skulle jag kunna tjata mig till det men det känns inte heller rätt. Alla ska inte behövs dansa efter min pipa så fort jag mår lite dåligt. som vuxen har jag ett ansvar att iaf försöka. Vi har bara bott några veckor än. Känns det samma om ett eller två år, så visst. Men att ta förhastade beslut skulle förmodligen inte vara bra för någon. Tror att jag måste acceptera läget och må bra i nuet. Men hur?

sen får jag givetvis utvärdera beslutet om något år igen men det är för tidigt för en till förändring. Det har jag iaf landat i

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 20:46

#8

EvelinaEvelina skrev 2022-08-25 20:42:43 följande:

Usch va jobbigt. Sådär har jag känt nästan varje gång jag flyttat. Det är som att jag går igenom en kris. För mig brukar det faktiskt släppa med tiden. Förändring kan vara svårt. Ser att du skrivit att ni bott där "en tid". Kanske kommer det att kännas bättre om du får bo in dig lite?

Ja, "en tid" var kanske till och med en överdrift. Vi har bara bott i några veckor. Flyttade under semestern. En kris kan jag verkligen relatera till. Det är nästan som att jag inte känner igen mig själv och mina känslor. Det är dessutom första stora förändringen sen vi fick barn. Hur har du hanterat känslorna i början, innan det lagt sig?

och tack för ditt fina och diplomatiska svar!

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:17

#16

Embla twopointoh skrev 2022-08-25 21:04:10 följande:

Klart det är egoistiskt. Det är ju att bara se till sig själv och sina egna behov och vilja. Hon har såklart ingen skyldighet att bo kvar, men måste vara beredd på att mannen inte tycker likadant, att han inte vill utsätta sig så snart igen för en flytt med allt vad det innebär (förutom en ekonomisk förlust). Kanske kan de komma fram till en kompromiss, typ att de bor där tills huspriserna börjar stiga igen, eller fram tills att barnen flyttat hemifrån, eller vad de nu tycker är okej, men det ÄR egoistiskt att bara sätta sin egen vilja i främsta rummet.

Jag är helt enig med dig och jag tror att jag hade mått ännu sämre av att bryta upp igen och inte ens försöka. Att ha på samvetet att jag gav upp så lätt när alla andra trivs.

Jag tror mycket handlar om mitt mående och inte bara missnöjet med huset som du nämnde i ett annat svar. Jag måste förmodligen lära mig verktyg för att få en inre ro. det var dessutom jag som drev på flytt för att jag tyckte det vore bra för familjen. Vilket mannen nu håller med om. livet är dessutom enklare på vissa plan så jag försöker se positivt på de saker som faktiskt fungerar bra.

på ett sätt känns det skönt att ha landat i att jag måste ge det en chans. men Nu måste jag gå vidare och se hur jag kan göra det bästa av detta. En psykolog är kanske en god idé.

Sen tänker jag lite som så att om ett hus får mig att må dåligt när allt annat är bra (område, skola osv) så är det förmodligen inom mig och egentligen inte huset per ce. Kanske bara att jag är dålig på att hantera förändring

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:23

#17

EvelinaEvelina skrev 2022-08-25 21:08:15 följande:

Det låter positivt tycker jag, att det bara rör sig om några veckor. Då finns det stor chans att det kommer att kännas bättre. Jag har väl inte hanterat känslorna så bra (gråtit hysteriskt, funderat på att böna och be köparna att upphäva köpet och annat väldigt ohjälpsamt haha). Nu har det dock hänt mig flera gånger så jag vet hur jag fungerar, så det går bättre att hantera. Har faktiskt läst någonstans att många just får någon slags krisreaktion vid flytt. Det ÄR en stor grej, även om vissa klarar det bättre än andra. Jag hade nog försökt tänka att det med största sannolikhet är en fas och att inget är för evigt. Kanske om du tänker att du ska ge det till jul, det är en överkomlig period. Försök att ge dig själv en chans att landa fram tills dess. Om det fortfarande känns för jävligt efter jul så för ni försöka hitta en lösning då. Men du är inte fast där för evigt. Jag tror att det kommer att kännas mycket bättre om ett tag.

Tack själv! Vet inte om jag är så diplomatisk, men känner VERKLIGEN igen mig. Bara att skriva om du behöver ventilera.

gud vad jag relaterar, har varit smått hysterisk vissa dagar. Dock i min ensamhet för att inte påverka barnen. Men nu när jag landat i att jag Måste ge det en chans så försöker jag vara mer rationell och klura ut hur jag kan göra det bästa av situationen.

och vad skulle det vara för signal inför barnen att kasta in handduken efter bara några veckor liksom...

men alla dessa känslor!!

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:24

#18

Glinda från Oz skrev 2022-08-25 21:12:40 följande:

Du kanske bara behöver göra det till ert. Ni kan t.ex tapetsera om vardagsrummet, det är inte så dyrt om man gör det själv, plantera en buske i trädgården, köpa sådana speciella ?klistermärken? till badrummet (De innehåller inget klister man sätter de på kaklet, det kan vara mönster eller figurer själv har jag katter)

Väldigt sant...tack för bra råd!

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 21:59

#21

Anonym (Man51) skrev 2022-08-25 21:53:43 följande:

snyft
ge det tid
och om resten av din familj trivs och mår bra så skulle jag själv lätt kunna stå ut
trivs barnen så då mår man bra
gläds med dem så är du snart glad

Du har rätt. Får ta mig i kragen och se det positiva!

Anonym (Klump i magen) Trådstartaren

Thu 25 Aug 2022 22:53

#24

Anonym (Hus) skrev 2022-08-25 22:12:22 följande:

Vill bara säga att du är inte ensam!

Vi bodde centralt, verkligen mitt i smeten, och stortrivdes. Men vi ville även ha trädgård, bo större och ge frihet till våra barn så vi valde att flytta till ett hus 1 mil utanför stan.

Barnen stortrivdes direkt och det gick bra med den nya skolan. Många vänner i den direkta omgivningen.

Men jag fick ångest och hatade huset. Saknade vår gamla lägenhet och allting kändes fel med huset. Så fult och värdelöst. Men nu har vi i alla fall bott här i 4 år och vi har renoverat, lärt känna området och hittat nya bekanta.

Nu kan jag uppskatta huset och livet här i området. En sak är säker dock, att vi säljer så barnen är utflugna.

Skönt å höra att man inte är ensam. Grejen är att jag var väl rätt trött på lägenhetslivet med. Kändes som att man aldrig fick någon lugn och ro. Barnen lekte för vilt, det var alltid saker överallt osv osv. men nu fick jag annat huvudbry istället haha. Livet ska inte vara lätt! Förmodligen behöver jag jobba på mitt välmående i allmänhet.

Ångrar flytt

INNEHÅLL