Panik och gråter i förskoleklass

TS här. Tänkte uppdatera för framtiden 🙂
Min dotter går kvar på samma skola och trivs jättebra. Jag hade kontakt med lärare, skolsköterskan, rektorn, kuratorn. Och de gjorde verkligen sitt bästa för dottern och det kändes tryggt. Hon var ledsen på morgonen vid lämning ganska långt in på terminen, men inte den här panikgråten som var i början. Hon accepterade läget men hade det väldigt jobbigt ett tag. Första veckorna saknade hon mig mycket sa hon, och fritids ville hon absolut inte vara på. Ungefär mitt i terminen började hon längta till skolan. Och fritids älskar hon. Vill att man ska hämta senare. Hon har kompisar i både ettan och tvåan också. Sen är det fortfarande så att hon vill att jag stannar till det ringer in och då lämnar jag henne till läraren. 
Så allt löste sig, men hon var en av de barnen som hade det jobbigt, och utvecklade separationsångest. Enligt kuratorn pratas det alldeles för lite om hur jobbigt det faktiskt kan vara. 
Vi övervägde ju att byta skola  där vid terminsstarten. Är glad att vi inte gjorde det. Det är ju väldigt jobbigt att se sitt barn med sådan ångest, men även om hon kände barn i den andra skolan så fanns ju risken att det ändå inte skulle bli bra. Ännu en flytt liksom. Mitt tips till andra föräldrar i denna situationen är att omgående ta kontakt med lärare och elevhälsa. Och första linjen är jättebra att prata med, som förälder är det skönt att få stöd och tips.