Panik och gråter i förskoleklass
Hej!Hoppas det är rätt tråd. Våran dotter har börjat förskoleklass. Hon tillhörde ett annat upptagningsområde än de flesta av dagiskompisarna, och tyvärr gjorde vi nog ett stort misstag när vi inte ansökte om att hon skulle börja på samma skola som sina bästisar.
Läste mycket i olika forum och på familjeliv att de flesta barn snabbt hittar nya vänner även om de inte har någon med sig, så därför gjorde vi en chansning vilket visar sig vara katastrof...
Våran flicka har aldrig haft bekymmer med att vara hos kompisar, sova över osv. Det har aldrig varit problem på förskolan, visst har hon kunnat längta efter mig och det kan ha kommit nån tår men inget som hon farit illa av. Hon har haft några bästa vänner på förskolan men dessa går nu på skolan som ligger alldeles bredvid dagis. Hon fick med sig en "kompis", men det är ingen som hon klaffat å bra med under förskoletiden. Har det någon gång varit nån konflikt så är det med den flickan. Vilket resulterar i att den enda trygghet som min flicka har i den nya skolan är den här "kompisen".
Min flicka har de senaste dagarna gråtit okontrollerat när vi ska till skolan. Nästan som panikångest. Hon har även varit ledsen under skoltid. Dock inte så att lärarna reagerat för de har inte märkt något. När jag har iaktagit henne på avstånd har hon uppvisat nervösa rörelser och hon verkar allmänt otrygg. Idag var jag med några timmar i skolan för hon säger att hon är ledsen för att hon saknar mig. Hon var positiv till att jag var med, men ändå var det så att hon vill hem, hon saknade katten osv. Så det blev ju inte så mycket bättre av min närvaro.
Jag tror inte att problemet är att hon inte har några kompisar. Flera barn kom fr
fram till henne och hon var också och klättrade med nåt barn en liten stund. Det känns snarare som att hon hamnat väldigt långt från sin komfort-zon med nya barn, ny plats, höga krav osv. Dock tycker jag att skolan borde göra mer för att skapa trygghet för de som behöver det. Upplever att deras upplägg passar de som är framåt och inte så känsliga, men inte för dom som har ett större trygghetsbehov. Frågan är om vi borde försöka byta till den andra skolan där kompisarna går och som ligger bredvid den gamla förskolan? Eller bör man vänta ut det och ser hur det går? Vet ärligt talat inte hur jag ens ska kunna få henne att gå till skolan. Tycker inte heller mottagandet på morgonen är så bra. De börjar dagen med 5 minuters utegympa med hela lågstadiet, och om man står och storgråter så är det ju inte så lätt att hoppa och studsa som förväntas...
Någon som faktiskt flyttat sitt barn så här tidigt på terminen? Ger vi upp för lätt?
(om texten är konstig så är det för att det blev nåt fel med skärmen)