Vidrig svärmor?:(

Du måste klara av att erkänna att problemet här är inte din son eller hans flickvän. Problemet är din man. Han kör över dig fullständigt. Innan du inser detta kommer problemet bestå och du kommer tjata om detta ända tills sonen flyttar hemifrån. 
Du måste ta tag i detta med din man. Begär parterapi.

Vi har gått i parterapi o det är först när någon sitter mitt över honom som vuxen som hab skäms över hur han behandlar mig. När man berättar för någon o någon annan förklarar. För barnen blir han som en hjälte aldrig arg, aldrig regler o jag kommer längre o längre ner. Han hotar med att lämna mig såfort det blir såhär. O jag vill verkligen inte separera. Jag vill tro att allt ska bli bra
Min stora son tycker jag är vidrig o när jag nämner detta o så kommer pappa o säger det klart de ska sova över när de vill de är ju kära. Det kommer vara ditt fel om det tar slut om du säger att de ska vara hos henne ibland. Därför jag skriver såhär, tvivlar på om jag faktiskt är en självisk person som de säger..

Ja min son blir ju arg på mig för att hans pappa o jag inte har samma regler. Problemet hade inte funnits om vi kunde kompromissa. 
Det är så frustrerande det är bara hans vilja..

Vem är "svärmor"?   
Hänger inte med riktigt.   

Frågan är ju varför du accepterar det? Och det är väl bara att säga att det inte är ditt problem om det tar slut för att de ska vara hos henne. Vad har du själv för lösning?

Tänkte att jag är det i detta sammanhang..

Han tycker att om man säger så kan hon ya åt sig o tro att jag inte gillar henne. Så är det inte hon är en go tjej men det kan vli för mycket ändå.m

Det var inte det jag frågade. Varför accepterar du det, och vad är din egen lösning, eftersom ingen annan verkar ha nåt vettigt att tillföra?

För att alternativet är att leva själv. Jag vill inte det. Vårt liv har alltid varit så vi bor där han vill han ärvde pengar o byggde stuga där han vill bo. 

Gnäller jag så får jag bara höra då skiter vi i det o det vill jag inte . 

Att du är svärmor till tjejen? 
Då är jag med.   Fast svärmor tycker jag nog inte att man är till tonåriga söners flickvänner ;)
I övrigt så förstår jag dig helt och hållet!  
Jag hade inte accepterat det upplägget,  mina tonåringar som bor hemma får kolla med oss om det går bra att någon sover över.
Visst har det hänt att någon i nödfall dykt upp under natten och behövt övernatta,  och det är inga problem.
Men de har ingen rätt att låta vänner/pojk/flickvänner "flytta in".   

Då tycker jag du ska syna hans bluff.

Hotar han med att lämna dig för att du talar om dina behov? Han skulle göra dig en tjänst..

Nä känner mig inte som en svärmor;) Rubriken var mest för att jag skulle få lite mer läsare denna gången..
Tack skönt att höra jag verkar iaf inte vara den enda mamman som tycker det är fel.
De går ju i skolan o bwhöver tid till plugg mm. Tycker det räcker onsd o helgen. Ev lite pp kvällar eller em. De är ju ff unga.

Håller med dig!    Jag hade inte accepterat att någon av mina tonåringar på eget bevåg låtit en partner flytta in.
Det är vi vuxna som bestämmer.
Mina tonåringar är 19 och 13 år.    Vi har också bebis på 6 månader och 3 åring.
En vardag plus helg får definitivt räcka! 
Sen är jag väl lite konstig, men jag tycker det är stressande att ha någon som "bor" hos oss. 

Men du måste ju stå upp för dig själv. Skaffa dig lite stake. Annars tror jag att du kanske behöver lite terapi på egen hand för att få hjälp att stärka dig själv. Det din man håller på med är psykisk misshandel, han hotar dig till underkastelse. Är du alltid kuvad, inför andra människor också? Kolleger, vänner, grannar?
Jag tycker att ni ska gå tillbaka till parterapeuten igen och med dennes hjälp skriva upp lite förhållningsregler som ni båda trivs med i hemmet och sätta upp det på kylskåpet. Så kan du peka på er överenskommelse varje gång han bryter den.

Vi har flera tonåringar hemma. När den äldste skaffade tjej var vi mycket tydliga med att sova över, det gör man inte på skoldagar. De tyckte säkert ibland att vi var fåniga, men vi höll på detta och tjejens föräldrar också. Det räckte för oss att det sovs över så fort det var helg eller lov, eftersom de alltid var uppe senare än vi. 

Prata med din 16-åring. Förklara hur allt är för DIG. Det är inte ego att tala om att man i princip sitter och grinar för att man inte får livet att gå ihop och att en stor del är att hans tjej i princip bor hos er samt att de är uppe sent. 
Försök prata som vuxen-vuxen och inte vuxen-barn. 

Din man är ett annat kapitel. Men börja med sonen, om det inte hjälper eller inte blir tillräckligt lugnt får du kanske flytta ut med bebisen för att visa mannen att du menar allvar. 

Säger du nej så är det nej, hon får inte vistas i bostaden. Sätt ner foten. 

Det låter som att det är din man som är chef i ert förhållande och han styr genom att ständigt underminera dig.

Du är föräldern, den som sätter gränser och säger ifrån. Det funkar bra om båda är överens om att barn behöver vägledning av sina föräldrar och sunda gränser. Men om den ene inte vill ta ansvar, utan vara roliga farsan som bara säger ja till allt så skapas en obalans.
Du blir då dumma och tråkiga mamma som bara förstör. Och han blir toppen-pappan som är så schysst.

Fast egentligen är han inte alls schysst utan förstör för både dig och barnen. Barnen spelar ut er mot varandra, de märker ju att ni inte har varandras rygg. Du blir den dumma och tråkiga eftersom du vill ha regler och att man ska ta hänsyn.
De behöver inte respektera dig och vad du säger eftersom pappa alltid finns där och gör dom till viljes. 

Pappan skapar barn som inte har respekt för sin mamma och han skapar barn som kommer att ha svårt i vuxenlivet sen eftersom de är vana vid att inte ha några regler och få som de vill. 

Det är alltså din man som är det stora problemet här. Att han dessutom hotar med att göra slut när du säger vad du känner och vad du behöver för att må bra är totalt respektlöst. 

Jag tycker att du ska gå i terapi på egen hand och försöka att bygga upp dig själv. Hitta din inre styrka. 
Har du någon som kan avlasta lite så att du 1: får vila ut 2: får tid att umgås på tu man hand med sonen?

Prata vuxet med din son om hur du faktiskt mår. Säg att du är slutkörd. Säg som det är att pappa gärna vill vara schyssta killen som alltid säger ja och självklart men som ansvarstagande förälder måste man sätta gränser och lära sina barn att ta hänsyn. Få föräldrar hade tillåtit att 16-åringens tjej/kille hade tillbringat i princip hela sommaren hos dom. En 16-åring ska dessutom nu koncentrera sig på skolan. 

Du måste hitta din inre styrka TS. 

Precis så!!! Min son hatar mig när jag säger ifrån o har regler. Jag blir osäker o jag mår så dåligt av det. Jag vet egentligen att jag står bakom mina beslut o jag tycker att jag till o från når sonen o han förstår men där o då när han så gärna vill sova över ännu en natt eller vara ute 2h till så blir han vansinnig. 
Går i terapi men han tyckte jag kunde vänta 6 mån till han var tillbaka från pappaledighet o nu tappar jag bort mig själv tvivlar o vänder det mot mig själv.
Att ha tid med sonen berätta bakrunden o lyssna på honom känns som en jättebra början på att bygga på vår relation. 
Tack , familjeliv har många bra läsare ändå. Tack för ni tar er tid när psykologen är pappaledig;)

Ännu en som inte vill separera från ett svin. Nä gilla läget då!