Nyblivna tonårsföräldrar

Det är ju tämligen vanligt att barnet försvinner bort och ersätts av en tonåring där man kan förfäras av både det ena och andra. Och där olika saker triggar olika delar av en själv och medföräldern.

Jag tänker att du och pappan behöver bolla med varandra om vad som är okej och inte och ni har olika perspektiv.... Du har varit tonårsflicka, men aldrig pappa till en tonåring. 

Prata med varandra och lyssna på vad han faktiskt säger. Är det spontan panik, eller faktiskt ett rimligt förhållningssätt?