Avskyr barn i hemmet

Jadu, vårt hem är i alla fall hem till alla i familjen. Det innebär att alla kan vara i de gemensamma utrymmena som kök, vardagsrum, allrummet osv. De egna rummen bestämmer var och en över. Det innebär att alla också får ta hem vänner och de vännerna får befinna sig i alla gemensamma rum samt i dens rum som de besöker (sällan vi vuxna har någon besökare i vårt sovrum dock).

Så hade jag det också när jag växte upp på 70-90 talen.

Precis. Det är ju inte direkt konstigt att vilja att barn är respektfulla och beter sig i andras hem, och om de har problem med det får de umgås på barnets rum och inte i hela huset. Man ska ju inte behöva packa undan alla ens grejer för att barnet tar med sig en kompis hem i nån timma.

Ja, du gör ju såklart som du vill. Men att ingen lider, jag har i alla fall lite högre krav på trevnaden för mina barn i deras eget hem. Det kan bli både kladd och stök när mina barn har kompisar hemma hos oss, men det ser jag som en naturlig del av uppväxten och föräldraskapet. Jag lider inte det minsta av det utan tycker att det är bra om ungarna leker och har kul, ute som inne. 

Och TS verkar ju inte vilja att barnen har vänner hemma överhuvudtaget. Och inte heller utbytesstudenten, som rimligtvis borde vara tonåring, och därmed inte borde vara så himla stökig och kladdig av sig ska få ha vänner hemma. 

Det låter jobbigt och ganska olämpligt att bli förälder om man har så stora problem med kladd. Det borde du ju kunnat lära dig att hantera innan du skaffade barn.

Det är inget fel att barnen är på sina rum, men för mig skulle det vara helt fel att kräva att barnen BARA ska vara på sina rum. Och att förbjuda dem att ta hem vänner för att jag inte orkar eller klarar vara en vettig förälder som kan hantera barns normala stök och kladd. Så mina barn och deras kompisar får vara BÅDE i barnens rum OCH i de gemensamma utrymmena i huset. Precis som vi andra i familjen. 

Och jag är ju uppvuxen under samma tid som du och har haft det så under uppväxten. Och visst, man hade ju några kompisar som hade det som du, och dem ville man ju inte så gärna gå hem till. Så de hängde ju hellre hemma hos andra där de fick vara barn och leka och stöka lite mer normalt.