Hur förklarar ni skiljsmässan för barn o övrig familj?
typ - nä du vet mamma ville aldrig knulla så jag ska leta nån nu kåtare kvinna istället-
? eller?
Få människor berättar väl det. Många relationer tror jag går sönder pga intimitetsbrist och/eller sexbrist. Människor som saknar intimitet med sin partner är mindre lyckliga än de som har det. Det är lättare att hålla ihop en relation om båda parter är nöjda. Sex och intimitet är en viktig del av mångas nöjdhet. Men vem som säger rakt ut att jag skiljer mig från Karin/Magnus nu för hon/han vill aldrig knulla är nog få. Däremot har nog många?
-vuxit isär vad gäller intressen, prioriteringar osv. Delvis pga kilen brist på intimitet ger
- otrohet/svek
-kärleken dör långsamt i ett kärlekslöst förhållande. För om bara en försöker rädda relationen är den dödsdömd och om en part är olycklig pga närhetsbr så måste den räddas.
För barnen: "Jag och mamma är goda vänner. Det kommer vi att fortsätta vara, och vi kommer att fortsätta göra det så bra som möjligt för er. Men för att vara gift behövs det att man är mer än vänner, man behöver vara kär också. Det är vi inte längre. När två vuxna som har varit kära i varandra men inte är kära längre bor tillsammans blir det lätt att man bråkar istället och man behandlar inte varandra så bra som man skulle vilja. Därför tycker vi det är bättre att vi bor på olika håll och kan fortsätta vara goda vänner"
För övriga: "Vi ville för olika saker med relationen/vi utvecklades åt olika håll/kärleksrelationen övergick i vänskap/vi var inte längre kompatibla/vi kom fram till att vi passar bättre som vänner" osv osv
Luke. Det var klokt sagt.
Sen tror jag inte att alla relationer kan överleva ändå. Det finns ju människor som inte är så benägna att bete sig kärleksfullhet tyvärr. Som knappt vet hur man gör när fjärilarna lagt sig. För TS skull låter det som en bra ide att skilja sig.
Men om mannen pratar om problemet så känner kvinnan press att ha sex och problemet ökar ännu mer?
Hur man än försöker säga det empatiskt, kärleksfullt och kompromissvilligt, så är ändå budskapet att har vi inte mera sex så pallar jag inte!
Jag kan inte sova, jag kan inte ta i dig eller sova med dig utan att bli kåt och det ger mig dåligt samvete, skuldkänslor, irritation, mindervärdeskomplex, mm. Jag har försökt vara kärleksfull, tålmodig och förstående. Jag har försökt vara en så attraktiv och tilldragande partner jag bara kan, men snart går jag sönder..
Det kan ju faktiskt vara så att relationen i övrigt är perfekt och det är därför han trots allt stannar kvar i relationen.
Det kanske bara finns ett problem i relationen och det är att hennes sexlust avtagit och inte hans?
Vem har sagt att han blir sur för att det inte hjälpte med att vara ärlig? Han kanske bara blev ännu mer sorgsen och knäckt?
Han kanske bara hoppades på att hans känslor skulle tas på allvar?
Tycker du att man ska bita ihop och lida i det tysta och, särskilt som man, bara hålla fasaden utåt och vänta på ålderdomen?
Är inte det den verkliga intimiteten att våga visa sina känslor även om man också då visar sig svag?
Vem har pratat om sex varje dag? En gång i veckan vore för mig en dröm!
Givetvis så övetlever man utan sex, men kanske inte förhållandet. Och stannar man kvar så dör man sakta inombords. Och Luke, det är också symboliskt , man dör inte inombords på riktigt, jag vet, men det är en omskrivning för att försöka förklara för andra hur det känns..
Att ha sex eller inte, är till skillnad från att äta, starkt sammanknippat med att bli bekräftad på att man duger. Hela ens identitet bygger ju på att man duger till partner. Blir man då varje dag påmind om att man inte duger så tär det ner en till slut.
En man tänker i snitt på sex 6ggr per timme har jag läst någonstans och om då sex är någonting negativt i mannens liv, så tänker han alltså automatiskt negativa tankar i snitt var 10e minut under hela sin vakna tid, dag ut och dag in..