Ni som skiljer er pga sexbrist

Men om mannen pratar om problemet så känner kvinnan press att ha sex och problemet ökar ännu mer? 

Hur man än försöker säga det empatiskt, kärleksfullt och kompromissvilligt, så är ändå budskapet att har vi inte mera sex så pallar jag inte!

Jag kan inte sova, jag kan inte ta i dig eller sova med dig utan att bli kåt och det ger mig dåligt samvete, skuldkänslor, irritation, mindervärdeskomplex, mm. Jag har försökt vara kärleksfull, tålmodig och förstående. Jag har försökt vara en så attraktiv och tilldragande partner jag bara kan, men snart går jag sönder..

Ungefär så?
Och efter att ha sagt det så skulle all ev sex kännas som misstänkt husfridssex?
Moment 22..
Något att tänka på när kvinnor klagar på att män har så svårt för att tala om känslor.

Hur kan du vara så säker på att mannen inbillar sig? Är du man själv? Har du blivit nobbad själv hundratals gånger? Har du blivit nekad ett naturbehov pga en nyckfull partner? Tänk dig att du älskar god mat och dryck och det var en av de saker som gjorde att ni blev ett par och en av era absoluta favoritaktiviter i början av erat förhållande. Så börjar partnern undan för undan tycka att det räcker med havregrynsgröt och får jättesvårt för att äta något annat morgon, middag, kväll, samt kräver dessutom att även du ska bara äta det och inte låtsas om att det är ett problem. Vågar du antyda att du skule vilja diskutera en ändring så förvärras problemet.
Väx upp och var glad att du slipper gå hungrig..

Problemet där är mannen som inbillar sig att han inte pallar...

Till honom vill jag säga: " Väx upp och var tacksam för den sex du får."

Så typiskt den moderna människan att gå ner sig pga fokus på det den anser sig  ha för lite av. Vänta nu: ska jag ha skuldkänslor eller inte?
Jag inbillar mig saker, jag har inte vuxit upp, omogen alltså, jag är otacksam och svag..
Jag tänker dessutom på och längtar efter äkta närhet till min fru när jag sover sked bakom hennes varma, mjuka nakna kropp! Fy på mig!

Det kan ju faktiskt  vara så att relationen i övrigt är perfekt och det är därför han trots allt stannar kvar i relationen. 
Det kanske bara finns ett problem i relationen och det är att hennes sexlust avtagit och inte hans?

Vem har sagt att han blir sur för att det inte hjälpte med att vara ärlig?  Han kanske bara blev ännu mer sorgsen och knäckt?
Han kanske bara hoppades på att hans känslor skulle tas på allvar?

Tycker du att man ska bita ihop och lida i det tysta och, särskilt som man, bara hålla fasaden utåt och vänta på ålderdomen?
Är inte det den verkliga intimiteten att våga visa sina känslor även om man också då visar sig svag?

Det är som att säga till en som svälter
Skäms inte! Tyck inte synd om dig själv!
Lös bara problemet.
Att du vill ha mat varje dag är förövrigt inget problem. Det är bara inbillning. Du borde istället vara tacksam för att du har aptit, tänk vad många som har anorexia..

Vem har pratat om sex varje dag? En gång i veckan vore för mig en dröm!
Givetvis så övetlever man utan sex, men kanske inte förhållandet. Och stannar man kvar så dör man sakta inombords. Och Luke, det är också symboliskt , man dör inte inombords på riktigt, jag vet, men det är en omskrivning för att försöka förklara för andra hur det känns..
Att ha sex eller inte, är till skillnad från att äta, starkt sammanknippat med att bli bekräftad på att man duger. Hela ens identitet bygger ju på att man duger till partner. Blir man då varje dag påmind om att man inte duger så tär det ner en till slut. 
En man tänker i snitt på sex 6ggr per timme har jag läst någonstans och om då sex är någonting negativt i mannens liv, så tänker han alltså automatiskt negativa tankar i snitt var 10e minut under hela sin vakna tid, dag ut och dag in..