Ni som skiljer er pga sexbrist

När kärleken försvinner är sexbrist första symptomet. Min fru och jag hade ett normalt sexliv i många år, sen falnade det ner till noll ganska snabbt, från hennes sida. Hon påstod visserligen att hon älskade mig men ändå ville hon inte längre att vi skulle göra något tillsammans bara vi två. Antingen var det med barnen eller vänner. Och hon höll distans, ville aldrig prata om relationen eller så. Men ville inte heller skiljas då familjelivet fungerade bra.

Till slut orkade jag inte länger utan vi separerade. Jag  vet inte vad hon drog för snyfthistoria för släkt och vänner, men  både hennes föräldrar och syster flög på mig och anklagade mig för att svika familj och barn. Så jag sa som det var, tydligt, att hon inte längre ville ha varken sex eller närhet.
Då blev det tyst på dem kan jag säga!

En bra sammanfattning av tråden! Den som saknar sex får inte ta upp det för då blir det tjat och press. Man får inte heller föreslå terapi eller att vederbörande gör något för att få tillbaka lusten, det är också press. Att tro att det ska "gå över" som en förkylning eller så är bara naivt. Att föreslå skilsmässa är egoistiskt och mansgrisigt för "sexbrist är ju inget skäl att separera". Personen skapar problem för sexbrist är inget problem...

Vad återstår egentligen, att bita ihop och lida?