Ni som skiljer er pga sexbrist

Oerhört deprimerande läsning denna tråden. Den som upplever att bristen på sex är ett problem. Att hen upplever saknaden av sex kan inte ta upp detta med sin partner för då skapas en press. Än mindre kan man hoppas på att den med mindre lust ska förstå ellet bry sig. Det är ju omöjligt att påverka, eller iaf för smärtsamt att ta sig an orsakerna. 
Är det verkligen bara att packa väskorna och flytta när den ena tappat lusten? Eller måste man vänja sig med att gå omkring och känna sig äcklig, motbjudande och påflugen med sin åtrå till den bästa människan man träffat?

Det är få saker jag skulle ställa ulrum för, sex är definitivt inte en av dem! Jag vill inte ha sex med någon utan entusiastiskt samtycke. Men jag kommer avsluta förhållandet innan sorgen över det fina vi kunde haft och bitterheten över att känna sig motbjudande förstör vänskapen. Då är det bättre att leva ensam helt utan sex, än att bli instängd i en bur hos någon man lovat att vara trogen men som får en att må dåligt.