Vår snart 5-åring skiter i allt
Det man gör är att man kontaktar BUP och beskriver situationen och i väntan på att få komma på bedömningssamtal inför utredning så läser man på om ADHD och hur man bäst bemöter barn med denna problematik. ADHD-center i Stockholm har bra information exempelvis.
Oavsett om det finns diagnos eller ej så är det samma tankesätt som man behöver ha med sig eftersom symtomen är desamma:
- Förbered alltid barnet på vad som ska hända, gärna flera gånger, särskilt inför övergångar (lämna hemmet, avsluta tv-tittande, bada, gå och lägga sig etc)
- Sänk kraven och anpassa dem efter vad barnet faktiskt klarar inte efter vad man som vuxen tycker att barnet borde klara. Det kan ibland kännas som att man sätter orimligt låga krav men ibland är det vad som krävs.
- Försök ta bort problemet. vet ni att det ofta blir bråk om syskonen t ex leker vissa lekar ihop eller badar tillsammans, undvik dessa saker.
- Beröm en massa när det går bra. Barn med de symtomen du beskriver får ofta så många tillsägelser och ibland även skäll. Det sätter spår i självkänslan.
Och , viktigt: Försök acceptera situationen och försök förstå att det inte är barnets fel att det är så här. Det är inte ditt fel heller. Var snäll mot er båda och försök tänka att barnet gör så gott det kan utifrån sina förutsättningar.
Ta hand om dig och ditt lilla barn!